”Kommer möjligen möjligen något nytt svenskt whiskydestilleri att grundas under året?” Så skrev jag i slutet av mars på denna blogg. Den senaste veckan har varit händelserik på detta plan: inte mindre än två nya svenska destilleriprojekt har presenterats under de senaste sju dagarna! Jag har mina dubier om båda, och tänkte presentera projekten lite närmare här. Jag har valt att inte kontakta de som startar dessa destillerier för en djupare förståelse, utan har istället enbart analyserat de offentligt tillgängliga källorna.
Ett nytt destilleri i Arboga
Det har nu gått snart en vecka sedan nyheten om ett möjligt nytt svenskt destilleri i Arboga kablades ut av Arboga kommun. Nyheten har plockats upp lite varstans, som här (där det förresten heter att huvudinvesteraren i det nya projektet är huvudägare i Box whisky, vilket inte stämmer), här och här. Whiskysidor på sociala medier har förstås delat nyheten friskt (här och här och här och här och…ja, ni fattar). Och visst är det kul med nya destilleriprojekt, absolut! Jag skulle dock vilja kasta lite grus i lyckomaskineriet, eller i alla fall höja ett eftertankens finger i det entusiastiska jubel som omger detta nya destilleriprojekt.
Mina frågor rör de som går in och startar detta destilleri, eller i alla fall backar startandet av destilleriet, bolaget Nordic whisky capital. Vad är idén som driver Nordic whisky capital? På deras hemsida står detta som övergripande vision:
Att skapa avkastning genom att investera i och utveckla whiskyrelaterade företag och tillgångar i Norden eller med kopplingar till Norden.
Destillerier är givetvis affärsföretag som vill och bör vilja tjäna pengar. Ett investeringsbolag ska givetvis ha som syfte att skapa avkastning, det är liksom idén med en marknadsekonomi. Men det är något i mig som skaver ändå; kanske är det så enkelt att avkastningen kommer först i formuleringen? Vidare är deras vision som följer:
Att vara den ledande investeraren innebär att Nordic Whisky Capital ska spela en central roll i utvecklingen av branschen. Vi bidrar till branschens utveckling genom de bolag som vi investerar i. För att kunna vara aktiva och påverka [fetstil tillagd av mig] ska vi vara en stor investerare inom vårt segment men inte nödvändigtvis den största.
Det finns flera sätt att utveckla branscher. Man kan bidra med kapital och sedan försöka ha koll på hur ens investeringar används av de som använder ens pengar. En annan väg är att vara mer ”hands on”, att verkligen gå in och och bestämma saker även kring produktionen i de bolag där man är (med)ägare. Om man ska investera på det sättet, vilket tycks vara intentionen, krävs det 1) att man inte bara ser till frågan om (kortsiktig) avkastning, utan har mycket långsiktiga mål och 2) att man har riktigt ordentligt med kunskap om det man har investerat i. Jag är inte insatt i Nordic whisky capital, men det jag läser på deras hemsida gör inte att jag känner något vidare förtroende på vare sig punkt 1) eller 2). Alla som vet något om whiskybranschen vet att det tar väldigt lång tid innan destillerier går med vinst: den som investerar i ett destilleri och vill ha snabba cash kommer inte att lyckas. Därför vill jag gärna också citera Nordic whisky capitals övergripande mål:
En årlig avkastning på totalt kapital som överstiger 15 %.
Det minst sagt problematiska ordet att fästa sig vid här är ”årlig”. Om jag råkade sitta på sådär en femtio miljoner kronor och ville lägga in de pengarna i säg Smögen whisky med ett mål på en årlig avkastning på över 15% hoppas jag att Pär Caldenby som driver Smögen whisky skulle svara ungefär såhär: du kväver mig med din kärlek, David, ta bort pengarna. Om jag däremot skulle säga att min plan var att de här pengarna skulle komma att ge si och så avkastning längre fram, om en fem–tio år, vore det hela en annan femma. Men inte ens i det läget vore målet alldeles rimligt, eftersom whiskybranschen funkar på sådant sätt att alla destillerier går upp och ned. Minns att till och med ett destilleri som Ardbeg låg i malpåse åren 1981–1997.
Jag vill betona att jag inte har någon insyn i vare sig Nordic whisky capital eller i det kommande destilleriprojektet i Arboga. Men den som går bakom den glada nyheten till det företag som startar det hela möts av ett tänk som inte handlar om whisky, utan om investmentvärlden. Visionen och drömmarna handlar inte om whisky utan om hur mycket de investerade pengarna ska förmeras, något som också blir tydligt i planerna på det nya destilleriet. Såhär skriver NWC när de presenterar idén som ligger bakom det planerade destilleriet i Arboga. All fetstil är tillagt av mig:
Med den erfarenhet som Nordic Whisky Capital har från att redan ha startat ett whiskydestilleri [Box; för övrigt en extrem överdrift, de var med och sköt till pengar men startade inte Box] och med den potential som finns att uppnå i en väsentligt fördelaktigare kostnadsnivå har vi beslutat att starta ett nytt destilleriföretag med en ny produktionsanläggning.
Visionen är att skapa Sveriges mest lönsamma destilleri. Kostnadseffektiv produktion och låg kapitalbindning jämfört med branschen i övrigt är två nyckelfaktorer för lönsamheten.
Igen: investerare bör vara intresserade av lönsamhet. Men NWC:s fokus är hela tiden enbart på denna aspekt. Förhoppningen är inte ”låt oss starta ett destilleri”, förhoppningen är ”låt oss casha ut, årligen, hela tiden, maximalt”, och det i en bransch som inte funkar på det sättet.
Slutligen undrar jag lite om personerna som leder NWC. Vilka är de och vad har de för kompetenser? Det handlar om fyra snubbar från businessvärlden som jag, som väl tycker att jag har i alla fall någorlunda koll på den svenska whiskyvärlden, överhuvudtaget aldrig har hört talas om. Såhär presenterar sig dessa fyra herrar på NWC:s hemsida: Anders Larsson är ”civilekonom med stor erfarenhet av finansiering och företagsöverlåtelser. Med erfarenhet från posten som vice vd och finansdirektör för två svenska börsnoterade bolag, FastPartner och Ruric, är han väl insatt i kapitalmarknaden och dess noteringskrav, samt även i riskkapitalverksamhet. Anders är medlem i ett antal bolagsstyrelser.” Tomas Jansson ”har mer än 20 års erfarenhet inom business controlling. Sedan 1997 är han ekonomidirektör och medlem av ledningsgruppen på SBS Discovery Media (Kanal 5, Kanal 9, TV11, Discovery, TLC och Animal Planet samt radiokanaler som exempelvis Mix Megapol). Han är där ansvarig för optimeringen av vinsten och för kommunikation med bolagets ägare. Han är ledamot i ett antal bolagsstyrelser.” Lars Ragnå är ”civilekonom med mångårig erfarenhet av marknadsföring, varumärken och försäljning. Efter närmare femton år med marknadsansvar på en rad tillverkande företag och tio år som vd för en egen reklambyrå arbetar han idag inom MTG-koncernen med redaktionell kommunikation, som vd för Baluba Branded Content AB”. Håkan Jarskog är ”civilekonom med bakgrund som revisor. Han har därefter i många år drivit ett konsultbolag inom småföretagsutveckling, finansiell styrning och kontroll samt due diligencegranskningar”.
Ni får ursäkta om jag är snubben som regnar på nytt-destilleri-i-Arboga-paraden, men detta är helt uppenbart businessnubbar och styrelseproffs med gott om pengar men med mycket kort tids erfarenhet från den komplexa bransch som de nu vill vara med och utveckla. Innan jag vet bra mycket mer om utrustning, destillerichef, fatval, recept, ägandeförhållanden, vilka som ska fatta avgörande beslut om destilleriet, kommer jag inte att lägga pengar på ett privatfat i det destilleriet.
Avslutningsvis, en fråga rätt ut i luften: det vore intressant att få reda på varför snubbarna från NWC inte längre sitter med i Box destilleris styrelse, som flera av dem gjorde tills för bara ett par år sedan.
Ett annat, ouppmärksammat destilleriprojekt
På den extrema andra ändan av skalan har veckan också bjudit på nyheter om ytterligare ett svenskt destilleriprojekt, i Uppsala. Magnus Johansson, som kommer från vinbranschen, ligger i startgroparna för sitt mikrodestilleri Uppsala destilleri. Projektet har än så länge enbart en Facebooksida, ingen hemsida, och är ett soloprojekt. I en Facebookpost förklarar Johansson planerna för destilleriet. Intentionen är att producera 8–1200 liter sprit under det första året, med siktet på en kapacitet på 3000 liter per år. Vi talar alltså om en oerhört liten produktion: destilleriet kommer bara fylla motsvarande 15 barrels på ett helt år! Några av de minsta skotska destillerierna, som Edradour (130 000 liter) och Kilchoman (150 000 liter), är lika mycket större än det tänkta Uppsala destilleri som megafabriken Caol ila (6 500 000 liter) är i relation till Edradour. Johanssons plan är dessutom att destillera flera olika sorters whisk(e)y, inte bara maltwhisky. Förhoppningen är att de första dropparna ska rinna ur spritpannan redan när sommaren är slut.
Jag var först skeptisk när jag hörde talas om detta destilleri, och tyckte att det var märkligt att det talades om att köpa (andelar i) fat utan att det ens fanns en hemsida för destilleriet; en koll visade att bolaget Uppsala destilleri grundades så sent som i november 2014, och Facebooksidan var då mindre än ett dygn gammal. Mitt intryck vad gäller Uppsala destilleri är nu mer nyfiket avvaktande. Jag har länge tyckt att det är synd att det inte finns fler mikrodestillerier, och att inte fler större destillerier upplåter sina pannor åt andra entusiaster att destillera sprit utifrån andra recept, kornsorter, skärningspunkter mm. Jag uppfattar Magnus Johanssons projekt som en rätt frisk fläkt, med en rätt härlig tuta-och-kör-inställning. Min misstanke – eller, mitt intryck av den där Facebookposten – är att han underskattar hur lång tid det tar och hur svårt det är att faktiskt få ordning på receptet man ska destillera efter, och hur stora uppstartskostnaderna kommer att vara. Men jag kan inte låta bli att gilla själva inställningen. Och jag följer med stort intresse utvecklingen för vad jag uppfattar som en glad frifräsare, definitivt med större intresse än jag följer vad ett gäng ekonomnissar med ensidigt vinstiintresse hittar på i Arboga.
EDIT: i en tidigare version av denna text skrev jag att det destilleri NWC menade sig ha startat var Grythyttan, vilket var fel, destilleriet som avses är Box.
Kenneth Melin 18 oktober 2015
David, låt mig först säga att jag tycker du gör ett bra jobb med denna blogg, och jag gillar när personer lägger ner tid på att dela sina erfarenheter och tankar kring whisky som jag kan läsa.
I det här inlägget finns det dock delar i ditt resonemang som jag har invändningar emot, jag tänker fokusera på den viktigaste – lönsamhet/avkastningskrav.
För det första, så betyder inte ett avkastningskrav (eller snarare mål) på 15% att man cashar ut 15% varje år, snarare tvärt emot. När jag investerade i detta bolag för 5 år sedan så var tanken att dessa pengar kommer att sitta låsta under mycket lång tid, i princip fram till min pension (om ytterligare 15 år). Lyckas man hålla det ganska högt satta avkastningsmålet så kommer alltså min investering att dubblats fyra gånger under 20 år, en bra investering och inte alls kortsiktig. Jag är rätt säker på att ingen av de som invseterat i Nordic Whisky hade hoppats på några snabba eller årliga cash-outs.
För det andra, att driva ett företag affärsmässigt är att säkerställa långsiktighet. Det går inte att driva något företag hur länge som helst utan att det genererar någon form av vinst. Du nämner Uppsala destilleri som hoppas på att komma upp i en kapacitet på 3000 liter/år, och jag tror att det kommer bli mycket svårt att driva det så att någon kan leva på det. Håller med dig om att det är spännande och intressant, men frågan för mig blir, hur länge kommer det att hålla? Jag tror att det blir mer av en hobbyverksamhet än någonting annat.
För det tredje, affärsmässighet innebär också att ”dessa herrar” sysslar med det de kan, att driva verksamheten mot lönsamhet – INTE att producera whiskyn, det anställer man någon annan som är duktig på att producera för att göra. Som du också mycket riktigt skriver så vill du ha mer information om tex destillerichef innan du lägger nögra pengar i ett privatfat, jag tror att när bilden klarnar så blir det mer intressant.
Jag vill vara tydlig med att jag också uppskattar entusiaster som ”tutar och kör”, det gör Svergies whisky-lanskap mer intressant. Jag tror att ju fler som försöker få fram whisky av hög kvalitet här i Sverige, desto större blir chansen att vi lyckas att få Sverige på den internationella kartan med ett gott rykte om kvalitet – lite som Svensk Vodka fått (I synnerhet i USA)
Jag tror dock att det är med affärsmässighet vi kan få långsiktighet och stabilitet i Svensk Whiskyproduktion, och utan det så blir det ingen plats i solen på världkartan över whisky…
David Tjeder 21 oktober 2015 — Postförfattare
Hej Kenneth! Jag håller med dig om att destillerier måste drivas affärsmässigt. Och projektet med Uppsala destilleri är förstås mer av en rolig hobbyverksamhet än ett stort företag, med den ypperligt begränsade planerade produktionsmängden. Vad gäller Arboga destilleri vet jag numera mer än när jag skrev ovanstående. Hela designen av pannor och destilleri var utförd innan NWC valde att gå in med pengar, så destilleriet är den blivande destillerichefen Oskar Brunos ”brainchild” snarare än NWC:s projekt från början. Och Bruno är, har jag unisont från höra från personer som kan sådant, en ypperligt kompetent person. Jag hyser dock fortfarande en hel del dubier omkring just NWC och har tänkt att någon gång när jag får tid gå lite mer på djupet med den frågan. Problemet är inte viljan till avkastning, förstås, utan problemet är de bristande erfarenheterna av just whiskybranschen, som fungerar på helt andra sätt än de marknader där ”dessa herrar” har sina erfarenheter och sin kompetens.