Nu har n’David drucke sprit igen! Denna gång, två från den skotske oberoende buteljeraren Cadenhead’s som släpptes i april. Spoilervarning: det finns bara kvar ett fåtal flaskor av den jag tyckte var amazing och den jag fann lite mer meh är slutsåld.
En grej till. Dessa samples var på cirka 1 cl. De provades därför i ett så kallat 1920s blenders glass, som är piffigt när man provar en liten mängd whisky. Det glaset tar fram väldigt mycket särskilt på doften. Det är sannolikt att smaknoterna skulle se något annorlunda ut i ett annat glas. Så är det alltid, men eftersom det av mig nyttjade glaset vid detta tillfälle är så pass annorlunda ville jag nämna det.
Då kör vi!
Enigma 16 YO Cadenheads
Detta är en så kallad undisclosed, alltså hemlig, singelmalt från Speyside. Whiskyn är 16 år gammal, lagd på fat 2008 och buteljerad i februari i år. Alkoholstyrkan är 51,9% och whiskyn låg omkring fem år i slutlagringsfat som hade innehållit Pineau des Charentes. Om ni är som jag vet ni inte vad Pineau des Charentes är. Ett franskt fortifierat vin där ojäst druvmust fortifieras med olagrat Cognacsdestillat minsann, om nu Wikipedia är att lita på. Ja, efter att de båda blandats lagras produkten på fat också. Utgåvan är på 714 flaskor, vilket betyder att den inte torde vara en single cask.
Här är whiskyn på Cadenhead’s hemsida; här är den i whiskybase; till Sverige kom 36 flaskor genom Symposions försorg, till priset 1239 kronor och jag tyckte såhär:
Doft: mycket mycket fruktig. Gröna äpplen, röda äpplen, gråpäron. Kanske lite gröna vindruvor också, men det doftar ganska syrligt. Gröna winegum, också. Det syrliga är svårt att komma åt; mer som halstabletter med citronsmak än citron. En hel del kryddor också, där en lite märklig joker i sammanhanget är lagerblad. Hur skitnödigt och exkluderande är det inte när jag skriver doftnoten vinöst – men det är fan vinöst! Som i, något som drar åt Cognac. Jag är inte bombsäker på att jag skulle gissa whisky om jag provade detta blint.
Smak: fast jo, nog är detta maltwhisky alltid. Mycket kryddor, lite för mycket för min smak, inledningsvis – väl inkokt peppar, sådär när det mer mullrar långt bak; lagerbladet igen. Med tiden kommer de gröna tonerna från doften fram även i smaken, inte minst winegumen. Röda äpplen.
Eftersmak: mjuk och mild, nästan viskande. Kaffe. Svår att liksom låsa upp.
Med vatten: en fin kryddighet kommer fram, som jättesvaga glöggkryddor. Mörk choklad. Domineras dock fortfarande av äpplena och päronen. Smaken har mildrats, vilket är bra, och fått mer av doftens toner, avsevärt mer röda äpplen inte minst. Eftersmaken har svaga toner av choklad, päron, pajskal (sött).
Sammanfattning: den vann mycket på ett stänk vatten. Inte riktigt min stil av whisky, jag vet inte riktigt vad det är som inte lirar för mig. Är jag så mycket av en traditionalist att den långa slutlagringen i de där fortfifierade franska vinfaten jag är ovan vid får mig att liksom inte riktigt känna igen mig? Kanske. Det är en schysst virre som helt klart tarvar vatten, men…glömbar. 80 poäng.
Då tar vi nästa!
Ledaig 14 YO Cadenheads, 46%
Denna whisky buteljerades i februari 2025 och är lagrad på bourbonfat. Den har utgått online men i skrivande står en flaska i Växjö, en i Strömstad och en i Karlstad. 48 flaskor kom till Sverige och priset är 1229 kronor. Även denna släpptes 3 april. Här är den i whiskybase.
Doft: alltså, Ledaig är himmelriket för den som gillar rök och vill ha sin whisky lite ruffig och…omodern. En varmkörd traktor eller ännu hellre, som jag tänker mig att en varmkörd pansarvagn luktar: dieseligt, lite metalliskt, lite varmt gummi (på ett bra sätt!). Sjukhuskorridor, läder, ingrodd smuts på den där traktorn. En citruston som är helt underbart ful. Citronen har blivit gammal och trött, och lagts på en grill. Alltså, en helt suverän doft.
Smak: läder och en oljig lite metallisk smuts inleder. Kommer så en pepprig, sur och ful rök som lägger sig över det hela. Härligt. Toner av choklad och svagt av stall. Gott!
Eftersmak: mildare rök, eller snarare: den ligger lite längre bak. I framkant istället choklad, läder igen också. Surdegsbröd.
Med vatten: jag provade inte denna med vatten. Jag är övertygad om att den funkar hur bra som helst att vattna, men ibland går små samples åt innan jag hinner fram med pipetten.
Sammanfattning: Ledaig är Islay, inte sällan också lite old school Islay. Denna whisky är inget undantag. En banger, som Petter sa för mer än ett kvarts sekel sedan (hujedamig vad tiden går). Jättebra, ful, rökig whisky, med rejält med karaktär. 87 poäng. Växjöiter, Strömstadianer, Karlstadsienare: gack genast åstad och sno åt er sistflarran på era hyllor!
*
Denna bloggpost bygger på två samples jag erhållit gratis.
