Relativt okända Strathmill distillery. Bild hämtad från potstill.org.
Strathmill distillery: grundläggande basfakta
Ägare: Diageo.
Grundat: 1891.
Status: Aktivt.
Kapacitet: 2,6 miljoner liter (omräknat i ren alkohol).
Webbsida: egentligen ingen, Diageo kör inte med egna hemsidor för sina destillerier, och på huvudsidan malts.com finns så lite om Strathmill att det nästan är löjligt, men här har ni: https://www.malts.com/en-row/our-whisky-collection/strathmill/.
Destilleriets egen ”fan group”: nope.
Facebooksida: finns inte.
Besökscenter: nä.
Fan-based Facebooksida eller Facebookgrupp: nej, inte det heller.
Var ligger det? I staden Keith vid floden Isla, öster om floden Spey.
Närmaste grannar: Strathisla och nyligen återöppnade Glen Keith ligger båda på promenadavstånd, vilket torde göra de två destillerierna Strathisla och Strathmill till de två destillerier i bokstavsordning efter varandra som också ligger närmast varandra. Fem kilomters jogg åt nordnordväst hittar du Aultmore; det är tjugo minuter i bil västerut till ställen som Macallan och Craigellachie, med Glentauchers och Auchroisk ännu närmare i krokarna. Långt i norr: Inchgower. I öster: Knockdhu. I sydväst: klungan Glenfiddich-Balvenie-Kininvie-Glendullan-Mortlach. De ligger tätt, destillerierna i Speyside, och då är det ändå inte just vid Strathmill de trängs som mest.
Från Strathmill är det nära till mycket. Bildkälla som alltid The whisky map of Scotland 2016, under utgivning.
Region/distrikt: Speyside.
Uttalas: [strath•mill]
Destilleriets namn betyder: ”Strath” är gaeliska för ”shallow valley”, ungefär dalsänka alltså, och ”mill”, ja, destilleriet är byggt i vad som en gång var en kvarn.[1]
Whiskyn heter: Strathmill.
Core range/standardsortiment: En enda buteljering, Strathmill 12 YO i Flora och fauna-serien. De lärda tvistar om denna serie helt lagts ner eller om den fortfarande produceras; buteljerna är hur som inte svåra att få tag på.
Destillerichef: Sean Phillips.[2]
SMWS-kod: 100 (runt dussinet buteljeringar i skrivande stund).
En kort historielektion
När destilleriet grundades under whiskyboomåren under sent 1800-tal, 1891 närmare bestämt, hette det Glenisla-Glenlivet; isla efter floden Isla, och vid den tiden försökte alla destilleriet spegla sig i Glenlivets glans. Destilleriet öppnades officiellt i juni året därpå. Faktiskt kan kvarnen där destilleriet byggdes ha använts som destilleri tidigare, åren 1820–1831, då ett destilleri som då hette Strathisla verkar ha varit igång på platsen. (Nej, inte det destilleri som idag heter Strathisla, det destilleriet grundades redan 1786 men fick inte namnet Strathisla förrän 1870.)[3]
Efter bara några få års produktion, 1895, köptes destilleriet av ginbolaget W. & A. Gilbey för den nätta summan av 9500 pund och destilleriet fick då namnet Strathmill. Företaget ägde redan Glen Spey och skulle senare, 1904, komma att köpa upp Knockando.[4] Under ett antal år omkring sekelskiftet 1900 var Strathmill som single malt populärt på internationella marknader.[5] W. & A. Gilbey överlevde den ökända Pattisonkraschen 1898 och lyckades faktiskt behålla ägandet över Strathmill kontinuerligt hela vägen fram till…1962 eller 1972, lite beroende på hur man ser det.
1962 gick företaget nämligen ihop med United Wine Traders (som inkluderade Justerini & Brooks, J&B) och formade då IDV, International Distillers & Vinters. Tio år senare köptes företaget dock upp av Grand Metropolitan. (Det var förresten när detta konglomerat gick ihop med jätten Guiness 1997 som Diageo, denna gigantiska korporation, formerades – en deal på, håll i er nu, 24 miljarder. Pund.[6])
1968 skedde tre stora förändringar på destilleriet: antalet pannor dubblerades från två till fyra. De båda spritpannorna (spirit stills) utrustades då med så kallade purifiers. Purifiers, som bland annat också finns på Ardbeg och Talisker, är ett mindre kopparrör som går från lyne arm och tillbaka ner i pannan före kondensorn. Dess syfte är att fånga upp de grövre delarna av destillatet och skicka tillbaka dessa till spritpannan, varvid en lättare och fruktigare sprit skapas.[7] Bilder på Strathmills purifiers kan du hitta här; en direkt länk till en högupplöst bild har du här och en högupplöst bild på tre av destilleriets fyra pannor, där den ena purifiern syns tydligt ligger här. Jaha, tänker ni nu, det var två förändringar det, vad var den tredje? Jo, samtidigt som dessa förändringar genomfördes slutade man även koleldningen av pannorna till förmån för ånga.[8]
Tekniska detaljer
Mash tun: 9 ton, i rostfritt stål, av semi-lautertyp.
Wash backs: 6, rostfritt stål.
Jäsningstid i washbacks: 76 timmar (MWYB 2016). Tidigare uppgifter från 2013 är lite mer specifika, där heter det att man använder sig av en kombination av korta (60 timmar) och långa (120 timmar!) jäsningstider, men vid den tiden var destilleriet igång fem dagar av sju och de längre jäsningstiderna gällde då sannolikt de batcher som jäste på helgerna.[9]
Spritpannor: två par, med svagt nedåtlutande lyne arms; de båda spritpannorna som sagt med ”purifiers” på sig.
Lagerhus: två ”racked”, fem ”dunnage”.[10]
Vattenkälla: floden Isla för kylvatten; borrhål för vattnet som används vid mashing.[11]
Strathmill är ett relativt okänt och anonymt destilleri. Om du tror att du aldrig smakat Strathmill har du dock sannolikt fel. Destilleriets huvudsyfte sedan 1962 är nämligen att producera whisky för blenden J&B Rare. Ja, det är till och med så att själva skylten till destilleriet har J&B Rare-loggan på sig.
Strathmill distillerys skylt.
En helt försvinnande liten del av produktionen går in i singelmalt. Strathmills whisky är enligt vad man kan läsa sig till ren och fruktig och försiktig; själv har jag aldrig provat Strathmill som single malt. Destilleriet är sedan ett par år tillbaka igång sju dagar veckan. Newmaken körs i tankar till närliggande Auchroisk där den läggs på fat.[12] Under ett helt år, mellan juni 2005 och juni 2006, var destilleriet stängt för underhåll.[13] Enligt en uppgift från 2007 läggs whiskyn på refill hogsheads.[14] Det verkar logiskt: för den smakprofil som destilleriet ska få fram, blommig och fruktig whisky, är refillfat en klok fatpolitik för att skapa den profil man är ute efter.[15] First-fill är inte alltid bättre än refill eller ett tecken på snåla destillerier, kära vänner.
Några buteljeringar
1992 Första singelmaltsläppet sedan 1909.[16]
1992 Två 25 YO sherry butts ska ha buteljerats för att fira destilleriets hundraårsjubileum; jag har inte hittat denna (halvhemliga?) buteljering i whiskybase.[17]
2001 12 YO Flora and Fauna släpps.
2010 En singe cask, Manager’s choice, släpps.[18]
2014 En 25 YO i en upplaga av 2700 buteljer släpps som en del i Diageos Special releases.[19]
Den enda standardbuteljeringen, 12 YO i Flora & fauna-serien.
För en någotsånär fullständig lista, här är Strathmill i whiskybase.
Reklambild för Strathmill single malt, hämtad från maltmadness.com, tyvärr utan datering.
Fotnoter
Alla länkar verifierade 23/1 2016.
[1] http://www.maltmadness.com/whisky/strathmill.html.
[2] Mejl från Diageo Sverige till mig 10/2 2016; tidigare en Alistair Abbott, tydligen: http://www.maltmadness.com/whisky/strathmill.html; jfr också http://www.whiskyforum.se/forum/index.php?showtopic=13700.
[3] MWYB 2015, s. 173.
[4] MWYB 2016, s. 165.
[5] MWYB 2016, s. 165.
[6] Siffran ges i MWYB 2010, s. 183.
[7] MWYB 2015, s. 173; Roger Melander uppger i ”Box Advanced masterclass No. 2” (2015) exempel på en rad destillerier som har purifiers installerade på sina spritpannor: förutom Strathmill även Ardbeg, Glen Grant, Glenlossie, Glen Spey, Talisker och Tormore: http://masterclass.boxwhisky.se/sv/the-middle-cut.
[8] Per Ellsberger, Skotsk whisky: allt om maltwhisky: historia, tillverkning, destillerier, andra reviderade upplagan (Stockholm: Prisma, 2007), s. 382.
[9] MWYB 2014, s. 184; om längre jäsningstider för helgerna, Ellsberger, Skotsk whisky, s. 382.
[10] MWYB 2013, s. 192.
[11] Ellsberger, Skotsk whisky, s. 383.
[12] MWYB 2013, s. 192.
[13] MWYB 2009, s. 183. Ellsberger, Skotsk whisky, s. 382, uppger istället att ”Destilleriet lades […] i malpåse under försommaren år 2006, men det återstartades igen under julhelgen samma år.”
[14] Ellsberger, Skotsk whisky, s. 383.
[15] Jfr Dave Broom, Whisky: The manual (London: Mitchell Beazly, 2014), s. 70, som i sammanhanget inte skriver om Strathmill utan om smakprofiler på whisky generellt.
[16] MWYB anger 1993 och en buteljering från Oddbins (!), men i whiskybase finns flera buteljeringar med single malt Strathmill buteljerade 1992; så till exempel https://www.whiskybase.com/whisky/7727/strathmill-1980-ca och https://www.whiskybase.com/whisky/3605/strathmill-1980-smws-1001.
[17] MWYB 2010, s. 183; MWYB 2009, s. 183.
[18] https://www.whiskybase.com/whisky/13230/strathmill-1996.
[19] https://www.whiskybase.com/whisky/58211/strathmill-1988.
