Idag blir det en Springbank 21 YO från förr, buteljerad i en keramikflaska. På engelska kallas dessa ceramic. Det finns en rad olika sådana här buteljeringar, men just denna grunda och vida form finns det bara en av i whiskybase. Flaskan finns också på The whisky exchanges hemsida och där skriver de att den ska vara buteljerad redan på tidigt 1990-tal. Å andra sidan står det ingen datering alls på de många flaskor på auktioner som dyker upp vid en sökning (se till exempel här). Och Håkan Staaf skrev till mig för länge sedan att ”jag [var] inne på Franks [dvs Frank McHardys] kontor på Springbank 14 juli 2004. Då hade de radat upp halva hans kontor med tomma keramik 21or som skulle buteljeras inom några dagar”.
Det verkar alltså minst sagt svårt att veta när just denna flaska buteljerades. Alkoholhalten ligger på 43%.
Doft: okej… Jag har hört om sådana här keramikflaskor att de kan vara lätt dodgy ibland, och spontant är denna rätt dodgy. Noll rök, en del övermogen apelsin, lätt ruttnande hö, mycket svagt av liniment. En päronton som känns lite syntetisk, så säg inlagda päron. Mycket långt ifrån den komplexitet en förväntar sig av en tjugoettårig Springbank, och en del toner är rätt så whack. Den blir bättre efter att jag smakat på whiskyn, eller om det är att näsan vant sig vid och börjat sortera bort de konstigare noterna.
Smak: härligt oljig, men sedan dessvärre rätt ettrigt kryddig – sådär när kryddorna mest är en attack på kindväggarna. Om man håller kvar whiskyn i munnen hittar den hem med besked, och får en härlig kombo av järn, rost, smör, koppar och en aning av torv. Viskande frukter och faktiskt också en svagt blommig ton (torkade ängsblommor?). Den börjar inget vidare men man kan tugga på denna länge och bli ordentligt rikt belönad.
Eftersmak: någon oljig fisk, typ makrill; tydlig men härligt viskande rök; salmiakpastiller; järn och tång.
Med vatten: mindre off notes, men nu nästan död i snoken. Och det var inte många droppar som åkte ned. Smaken är ”havigare”, oljigare, och de ettriga kryddorna har försvunnit, tack för det. Dock svagare i smaken och på ungefär samma linje som tidigare, bara mer viskande. Eftersmaken även den mest liksom klemig med vatten. Mja, denna simmade inget vidare.
Sammanfattning: ja, vad säger man? Antingen att allting inte var bättre förr, eller mer sannolikt att keramik inte är en bra idé för en flaska whisky. Eller båda delarna, kanske? Delar av denna whisky var kanon, men om du sätter upp ”smaken efter att du hållit kvar whiskyn i tio sekunder så du slipper de ettriga kryddorna” som det bästa draget hos en whisky är något inte alls som det ska. Jag misstänker mycket starkt att andra exemplar av precis samma flaska kan ha whisky i sig som är ordentligt mycket bättre än det jag fick smaka. Säg 80 poäng.
*
Tack till Patrik O för att du samplade din flaska.
