Springbank 15 YO Rum wood

Som jag har längtat efter denna stund. Alltsedan Springbank 15 YO Rum wood släpptes förra året har mitt Facebookfeed formligen dränkts i bilder från folk som köpt en, öppnat en, tömt en, jublar över den. Och så alla urtifjorton gånger någon skrivit ”DEN FINNS NU HÄR!” med en länk till en webbshop, och folk femton minuter senare som skriver i tråden ”SLUT!” Som Springbankfantast är det ibland en plåga att vara med i Facebookgruppen It’s all about Springbank, onekligen…

Jag bestämde mig för att inte jaga denna flaska utomlands ifrån; i sinom tid kommer den väl till bolaget, tänkte jag. Dessutom, utgåvan är på 9000 flaskor, det torde inte vara svårt att kunna hugga en flaska någon gång. Men jävlar vad det kliade av alla de där posterna. Och hujedamig vad whiskymarknaden är överhettad: till och med flaskor i så stora utgåvor som 9000 börjar bli om inte svårfångade så iallafall snabbt uppsnappade.

Nu ska den i alla fall landa på Bolaget, den 6 februari, och den kostar 1000 kronor (minus två). 100% lagrad på romfat och med en alkoholstyrka av 51%. Då ska vi se då!

Doft: ni vet rökt fisk? Tänk dig att någon kört mandariner istället för fisk genom ett sådant rökeri. Men röken är subtil, mycket långt ifrån vrålande. Torrt klippt gräs (inte hö); limezest; svag torv. Extrasaltat smör. Mörkt kandisocker, långt bak. Detta är inga vrålande romfat (och tack för det), utan en klassisk Springbank.

Smak: smörig inledning; övergår i oljig rökighet, väldigt mycket malt, härlig mild torv och peppar i botten. Citrusen här är mer som kalk möter apelsin. Med tid i munnen ännu mer apelsiner och faktiskt till och med lite päron.

Eftersmak: inleds med…pepparkaksdeg! What the hey…? Det var oväntat, och härligt! Följer så havssälta (tänk sjögräs), Taliskerpepprighet i botten (härligt), och en smak som doften av en helt ny bommulst-shirt.

Med vatten: rejält blommigare toner vaknar: fläderblom och päronblom, främst. Renare, mycket skirare, vackrare. Nästan orökig nu på doften. Smaken är även den snällare, med inledande sötma som övergår i lite mer klassiskt springbankskt spretigt: kalk, smutsig citrus, olja… Eftersmaken är magnifik vattnad: mjölkchoklad långt bak, lättrostat bröd, torv och olja ligger långt bak och smutsar till det vackra och ganska milda.

Sammanfattning: de har verkligen inte dränkt sitt destillat i massiva romfat (som om nu det hade varit att vänta), utan detta är klart igenkännligt som Springbank: lite osammanhängande, lite spretigt, aldrig utan skönhetsfläckar, alltid intressant. Jag gillar denna, men jag är inte golvad. 86 poäng. Köpvärd för en tusing? Jo, det är det nog. För min plånbok och mina preferenser är den ungefär tusen kronor god. Bra så!

*

Denna bloggpost bygger på ett sample jag erhållit gratis.