2018 släppte Smögen Sherry quarters (eller, om man så vill, Sherry project 2:2, men det är väl mer som del i serie den heter så ändå). Det är en femårig whisky lagrad på quarter casks och buteljerad på en fatstyrka av precis 61%. Ett antal fat fyllda 2013 gav en utgåva på 1725 flaskor som gick loss på 870 kronor när den släpptes, vad det verkar såhär när jag googlar lite i efterhand i alla fall. Här har du den i whiskybase och här har du mina noter:
Doft: jösses. Att man kan sticka ned näsan så ordentligt djupt i glaset i så ung och så alkoholstark whisky och känna idel göttigheter. Torv och rök, absolut, särskilt då torv, men det är sherryn som dominerar: mer som sylt än torkad frukt här, och med även bäriga inslag. Men tänk inte sockerkladdig sylt, utan högklassiga varianter av Drottningsylt och plommonsylt. Syrliga godisar, också, och lönnsirap. Inlagd ingefära. Hasselnötskräm, långt bak. Riktigt bra kvalitet på de ingående sherryfaten.
Smak: tunnare i munkänslan än den feta doften antydde, och nog bränner alkoholen en hel del på fatstyrka. Vitmossa; vitpeppar; kolasås; en lite gyttrig och ung fruktighet. Tallskog.
Eftersmak: underbart vackert rökmuller: en matta av oljig rök, tjära och aska gifter sig med riktigt salt salmiak. Ingefäran är tillbaka, och en munkänsla som säger färsk röd chili men som kanske egentligen är alkoholen. Whiskies på 61% är dock inte riktigt avsedda att drickas som de är, så låt oss vad som händer med…
Med vatten: typ en 3 ml ned i drygt 3 cl, så detta kommer fortfarande vara sinnessjukt alkostarkt, men vi tar det i etapper. Fantastisk utveckling, med tydligare rök, mer mörk frukt, en härlig nästan syntetisk godisfruktighet (tänk typ de röda i Gott & Blandat), svagt av dyr hallonsylt, mynta, och tjärpapper. I gommen är det bra mycket bättre nu (men mer vatten behövs fortfarande), med en härligt skitig, lite dieselig ton som tillkommit. Eftersmaken är underbar med denna skvätt vatten, elak och surrökig och oljig, sherryn har backat och destillatet har klivit fram och det råder fest i gommen. Eftersom dessa smaknoter inte ska bli en roman: vattna i omgångar, och en ständigt ny whisky träder fram. Ungdomen brukar alltid visa sig mest i eftersmaken på whiskies, men så är det inte alls med denna. Ska man leta svagheter är den bäst i doft och eftersmak, och mest tydligt ung och lite ofärdig och spretig i smaken – även om även det fascinerande nog minskar ju mer jag vattnar – ung whisky brukar annars falla ihop vid upprepad vattning.
Sammanfattning: fem år. Visst, sherry och rök döljer ungdom, det är sedan gammalt, och det är också sedan gammalt att rökig whisky kan vara extra underbar i ungdomen. Men vad som också är sedan gammalt, i alla fall för mig, är att whisky måste ligga i ett absolut minimum av åtta år när det är sherryfat för att jag ska börja tycka att det är bra. Denna whisky trotsar som synes den regeln. Skitbra whisky. Hade smaken varit vassare hade betyget blivit än högre. 89 poäng. Det är galet högt för en femåring.
Smögen Sherry Quarters finns fortfarande att få tag på för £101 från The whisky exchange, för den som så vill.
*
Tack till dig som samplade någon gång när det begav sig – jag minns inte vem du var, men tack. Verkligen.
Peter Nilsson 4 augusti 2020
Hej! Har följt dig ett tag, gillar dina inlägg och kommentarer, passar mig!
Fråga: 1. när du säger att sherrynfaten har hög kvalitet, hur avgör man farens kvalite? Att det legat högkvalitativ sherry i dem?
2. När kommer din bok, längtar efter att läsa.
Min mail: peter@nipen.se