Särimner från Bergslagens (Grythyttan)

De nordiska sagorna från Grythyttan fortsätter. Först var det Väsen, sedan Väsen II – nu är det nordisk mytologi som gäller från Bergslagens destilleri. Särimner är en nio år gammal whisky som lagrats på madeira- och bourbonfat. Destillatet beskrivs på Bergslagens destilleri som ”lätt rökigt” – jag killgissar utifrån mina egna smaknoter att inte alla ingående fat var lätt rökiga men vem vet. Whiskyn är nio år gammal

Denna whisky är en sådan där distilled in Lillkyrka-historia. Vi tar det igen för de som inte kan berättelsen: Grythyttan whisky drog igång sent 2010 och lade ned verksamheten i april 2013. Lagret som då omfattade 38100 liter whisky köptes 2016 av Bergslagens destilleri. Sedan dess har de gett ut ett stort antal whiskies från Grythyttan i små utgåvor. På Särimner står det inte Bergslagens destilleri, som det gjort på en del tidigare buteljeringar, men inte heller vad det verkar distilled in Lillkyrka. Att det är whisky från Grythyttan kan vi dock räkna med, det står i såväl Bergslagens destilleris FB-puff för whiskyn som på deras hemsida (där du förresten från inledande bilden kan gissa dig till vilka kommande namn buteljeringar kommer att ha). Särimner släpps på måndag den 4 april, priset är 996 kronor, alkoholhalten en stabil 56%, utgåvan är på 750 flaskor vilket framgår av etiketten (tack för det!) och här är den i whiskybase.  Såhär ser den ut:

Då var vi redo att se vad detta doftar och smakar då!

Doft: ah, härligt. Det finns en omogenhet här som jag verkligen gillar. Det är kanske konstigt att säga om en så ”gammal” whisky (i svenska sammanhang) som en nioåring, men detta måste ha lagrats på fullstora fat och då kan ett stänk omogenhet vara härligt (hej Springbank 10!). Disparat doft med inte oävna mängder av det där som på engelska brukar kallas ”funk”, alltså ungefär smuts. Honung; tuggummi med syntetiska frukt- och bärsmaker (jordgubb, inte minst); däven instängd luft från en vind med gamla kläder och lite malkulor (funk!); tydliga men försiktiga inslag av rök och rost. Vid upprepad doftning hittar jag också vattenmelon (eller vattenmelonsgodis) och mer av den där lite metalliska, rostiga röken. Kanske torkat kött också. Översätt detta till Skottland och du landar i Kilkerran.

Smak: varning, ta löjligt små sippar, annars är det alldeles för brutalt (ek?)beskt. Rök i bakgrunden; (som) vitmossa (doftar); anis; chilibett; det vita på en grapefrukt; med tid i munnen, avsevärt oljigare, bättre och fruktigare men det ska väl visa sig när vi snart kör med vatten. Ovattnad är detta för brutalt och kraftigt för mig, annat än i mycket små sippar. Den känns liksom överekad och för ung samtidigt?

Eftersmak: spearmint och inlagd ingfära i mängder; sötlakrits; svagt av rök. Det finns whisky som skriker att de vill vattnas. Detta är en sådan whisky.

Med vatten (inget droppande här inte, rejäl skvätt): mer rök, också doften av otända grillkol har tillkommit. Stora mängder lakrits också. Riktigt najs. Smaken är enormt mycket bättre nu. Oljiga toner, någon obestämbar citrus och lite murrig frukt och så den där halvrökiga funken som är så härlig. Om någon skulle röka winegum och blanda med rostigt järn kanske man skulle landa här. Väldigt springbankskt med vatten, vilket betyder att många kommer ogilla detta men de som gillar smutsigare och oborstad stil på whisky kommer gilla det. Eftersmaken milt rökig, härligt metallisk, elakt smutsig.

Sammanfattning: före vattning var doften bra medan smak och eftersmak skrek på att vattnas. Och vad vattnet gör underverk med denna whisky! En del lite obalanserade toner hänger dock kvar. Bitar av whiskyn är före vattning under 80 poäng. Med rejäl skvätt vatten: 86 poäng, om du som jag gillar Springbank, förmodligen sådär en fem poäng mindre om du inte gillar Springbank. Kanske till och med 87. Jag undrar om inte den bästa råspriten som gjorts för whisky i Sverige pressades ur pannorna i Lillkyrka de där två och ett halvt åren Grythyttan var igång. Var den felfri? Absolut inte, jag har smakat råspriten och den var, well, härligt smutsig. Har den visat sig stå upp mot fat bra och kunnat utgöra karaktärsfull och underbart variabla whiskies? Oh yes. Synd bara, om än förståeligt, att utgåvorna de släpper är så små. Dessa flaskor köps upp av samlare och nästan ingen får veta hur häftig whiskyn i flaskorna är. Det är synd, några av de största topparna av alla buteljerade svenska whiskies finns bland faten från Grythyttan.

*

Denna bloggpost bygger på ett sample jag erhållit gratis.