Roslagswhisky Eko nr. 1

Det här är historien om en whisky som jag verkligen vill älska, men inte kan. Norrtelje brenneri är ytterligare ett i raden av många svenska destillerier som slagit sig på att göra whisky. (Mer om destilleriet kan du läsa i Whiskynördens, det vill säga Johan Borgemos, reportage.) Det är kul med all den svenska whisky som görs. Jag sponsrar gärna den utvecklingen och köper många av de svenska släppen av whisky.

Dessutom har jag en ”soft spot” för mindre destillerier. Så nu när Norrtelje brenneri släpper sitt förstlingsverk, Roslagswhisky Eko nr. 1, har jag många skäl att jubla: ett till svenskt destilleri släpper sin första whisky! Flaskan är på 70, inte 50, cl! Whiskyn är hela sex år gammal, ovanligt gammalt för ett svenskt förstasläpp! Priset på 987 kronor är, givet att det är ett förstasläpp och på 70 cl, hur överkomligt som helst! Flaskan är jättesnygg! I en bransch som är galet oekologisk är denna ekologiskt producerad! Dessutom har jag ypperligt små andelar i några fat hos Norrtelje brenneri. Av alla de här skälen vill jag verkligen att det ska vara gott.

Men nej, den här whiskyn är inte en så kul historia. Det handlar alltså om en sherrylagrad sexårig whisky, buteljerad på 46%.

Doft: mitt första intryck är att det doftar…lite. Nästa intryck är: detta doftar inte riktigt som whisky. Sherryfaten känns tydligt här med sina kärnfrukter, konserverade snarare än torkade. En ton som av lätt jästa äpplen, och framför allt torkade äppelkuber; en träig ton jag inte kommer överens med som känns som inte plywood, men ”rent trä”, om referensen är begriplig. Med lite tid kommer en skön kryddighet fram i bakgrunden. En ton som både är något murken, men också har en spritspetighet i sig. Den här doften är inte särskilt kul. Med vatten: spritighet går tillbaka och en hel del apelsinzest tittar fram bland sherrytonerna.

Roslags whisky Eko no 1. Stiligt flaska, men inte så stiligt innehåll. Tyvärr!

Smak: denna är betydligt bättre än doften. Gott lim (!), ettrig kryddighet långt bak; fruktighet med en hel del russin. Äpplen, också; en snäll och skön gom, klart det starkaste kortet i denna whisky. Men det är mer åt calvadoshållet, om calvados som inte tokdomineras av äppelsmak existerar, än whisky. Med vatten: bättre, elegantare. Men det smakar så ”rent” att det nästan bara är faten jag känner.

Eftersmak: bränd sirap; russin; rejält med torkade mörka frukter (särskilt dadlar och fikon). Med vatten: de torkade frukterna flyttar framåt.

Sammanfattning: denna whisky är kraftigt dominerad av faten den legat i – så mycket, faktiskt, att jag inte riktigt hittar vad som gör denna dryck till just whisky, det smakar mer som generisk sprit som legat i fat. Jag undrar vad detta kan bero på. Är det månne så att man vid skärningen i destilleringsprocessen har ett mycket snävt hjärta? Det vill säga, att man producerar en newmake som innehåller för lite smakämnen, som är så ren att den blir alltför smakfattig? Ta en calvados med en tjugondel så mycket äpplen, och du får Roslagswhisky Eko nr. 1.

Whiskyn släpps som webblansering på Systembolaget den 10 september och beställningsnumret är 20291.

Med tack till Richard Jansson på Norrtelje brenneri som skickade ett gratissample.