Reflektioner om att tjäna pengar på whisky

Den svenska gemenskapen omkring whisky är stor, kärleksfull och härlig. Jag har fått jättemånga nya vänner under de senaste två åren, bara genom att umgås online och på någon enstaka mässa här och där. Det finns en anda av hjälpsamhet, en gemensamhetskänsla och en stark känsla av tillhörighet. Jag älskar denna gemenskap, och den betyder mycket för mig.

Ibland är gemenskapen dock något hysterisk, ibland irriterande, ibland tröttsam och ibland hycklande. Bland svenska whiskyentusaister är särskilt beteendet att tjäna pengar på whisky en ypperligt öm punkt. Det är bara legitimt under vissa, väldigt specifika förutsättningar. Den som inte följer de osynliga och outtalade reglerna riskerar att mötas av mycket starka uttryck av avståndstagande. Jag tycker ofta att whiskyentusiaster är inkonsekventa i sitt sätt att se på detta beteende. Innan vi går vidare vill jag deklarera min egen ståndpunkt: jag skiter i, eller anstränger mig att skita i, om du tjänar pengar på whisky. Köp och sälj hur du vill. Det som gör mig upprörd är inte att folk tjänar pengar på whisky, det är inkonsekvenserna i vad som irriterar folk som stör mig.

Systematiskt kan de outtalade reglerna för beteende på andrahandsmarknaden för whisky sättas upp såhär:

A. Köpa en flaska whisky 2005 och sälja den för mycket högre pris 2016

Moraliskt oantastligt, oproblematiskt, rimligt. Ju längre tid du haft flaskan hemma, desto mer oproblematiskt. Dessa personer antas aldrig lida av bristande äkta kärlek till whisky. OBS! För att verkligen vara helt säker på att du inte ska framstå som gniden när du säljer en sådan flaska, skriv gärna i annonsen om whiskyn att ”jag säljer denna för det jag gav för den, 11000 kronor”, även om du köpte den på Systembolaget 2005 för 1278 kronor.

B. Köpa en flaska whisky i mars 2015 och sälja den i april 2016.

Moraliskt oantastligt, oproblematiskt, rimligt, men med viss risk eftersom det har gått lite för kort tid från det att du köpte flaskan till det att du sålde den. Annars, se version A.

C. Köpa en flaska whisky i mars 2015 och sälja den efter fyra dagar.

Vidrigt, motbjudande, ett beteende som måste fördömas, ett beteende som visar att den som köpt flaskan egentligen inte bryr sig om whisky alls. Leder inte sällan till ordentligt sura miner, upprörda känslor, alldeles särskilt om det är en flaska där efterfrågan var väldigt mycket större än utbudet. Förgivettaganden om de människor som gör på detta sätt haglar i forumen: det är sådana som du som förstör för oss andra som bryr oss om whisky på riktigt, du är gniden, bla bla bla. Jag vill också passa på att konstatera denna inkonsekvens, i just dessa dagar av Ardbeg Dark cove-hysteri: folk upprörs över människor som beter sig enligt C. Samma folk bjuder också höga priser för en eftertraktad flaska till minst det dubbla mot vad flaskan kostade på Systemet när den släpptes fyra dagar tidigare. Människan som gör C är usel, men du som ger människan som beter sig enligt C pengar är inte alls medskapande till beteendet? Och, handen på hjärtat nu och svara nu alldeles helt totalt ärligt: hur många därute köpte en Dark cove för att de tänkte att det skulle vara en bra affär – i det korta eller det långa loppet?

Bara OK om du köpte flaskan för några år sedan.

D. Köpa trettio flaskor whisky på till exempel bordershop och långsamt sälja av alla trettio för lite högre pris

Moraliskt oantastligt om det sker långsamt; problematiskt om personen säljer av alldeles för fort. Om du säljer din Springbank 10 och skriver att du måste rensa i samlingen, inga problem. Om du säljer din Springbank 10 och säger att det finns tjugo stycken: du älskar inte whisky.

Sedan kan man också sampla upp sin flaska whisky. Här finns i princip, vad jag kan se, tre varianter:

E. Köpa en flaska whisky i april 2016 och sampla den efter fyra dagar med bara marginellt påslag.

Moraliskt oantastligt, oproblematiskt, rimligt, hyllningsbart, till och med en grund för kommentarer i form av hjärtan och emojis som skickar kyssar om det är flaskor av typen Ardbeg Dark cove som samplas. Ju större diskrepans mellan vad säljaren hade kunnat ta för sina samples och ändå få dem sålda och det tagna lägre priset, desto mer av en äkta whiskyälskare förutsätts den samplande flaskinnehavaren vara.

F. Köpa en flaska whisky i april 2016 och sampla den efter fyra dagar men tjäna ordentligt med pengar på det.

Vidrigt, motbjudande, ett beteende som måste fördömas, ett beteende som visar att den som köpt flaska egentligen inte bryr sig om whisky alls. Jämför C ovan; F är bara marginellt bättre.

G. Köpa en ypperligt begränsad och åtråvärd flaska whisky 2005 och sampla den i april 2016 till ungefärligt aktuellt marknadspris 2016.

Enbart hyllningsbart. Redan det att den som äger flaskan är beredd att öppna den trots att den har blivit en sådan raritet visar att personen verkligen älskar whisky och är ungefär den finaste personen på planeten.

Ardbeg Dark cove, just nu föremål för mycket starka känslor i Sverige.

Ja, såhär håller vi på. Jag säger vi, för även om jag försöker hålla mig undan de här diskussionerna är jag också med och tänker och känner i likartade banor. Jag störs faktiskt också av de som klickar som tokar vid ett eftertraktat släpp och sedan säljer hela flaskan med 100%-igt påslag efter två dagar. Men jag drar aldrig slutsatsen att detta betyder att den som säljer inte älskar whisky. Jag menar, jag har själv sålt flaskor för dyrare än jag köpt dem för. Ibland – ofta – har det där överskottet gått till att köpa annan whisky, som jag inte hade haft råd med annars. Ibland har pengarna gått till köttfärs. Betyder det att jag inte älskar whisky?

Jag tycker framför allt att det är hyckleri att anse att A är ok, men inte C. Om det är fel att tjäna pengar på whisky borde det väl gälla även de som köpte sin flaska för fem eller tio år sedan? Och tänk efter nu: är det inte rätt ofta de där som köpte på sig stora samlingar 2005 som är som allra argast på de som är så kallade ”flippers”, som säljer fem sekunder efter att de fått hem en flaska? Så, det är OK att köpa en flaska, vänta tio år, sälja den för 5000 mer än man köpte den för, men det är inte OK att köpa en flaska, vänta en dag, sälja den för 500 mer än man köpte den för? Hm…

Två bekymmersamma konsekvenser och en hälsning från Wille Craaford

Jag ser två bekymmersamma konsekvenser av den ibland något hetsiga stämningen på olika whiskysidor, vad gäller andrahandsmarknaden på whisky.

1. Whiskyentusiasters åsikter vad gäller att tjäna pengar på whisky leder till ett visst mått av hyckleri bland de som säljer whisky i andra hand. Eftersom så många blir upprörda när folk är ”flippers” dränks vi i annonser av typen ”min fru beställde en så jag fick en för mycket”, ”jag kom inte överens med den här whiskyn så jag säljer min andra flaska”, ”jag måste tyvärr skiljas från den här redan”, ”jag hade inte tänkt sälja den här men tyvärr har bilens motor skurit”, och så vidare i det oändliga. Kanske är det sant, kanske de inte ljuger. Men samtidigt, redan det att folk känner att de måste skriva på det här sättet är ju löjligt. Om du fick en för mycket och sedan säljer den du fick för mycket så att den enda du har kvar blev i princip gratis, vad är egentligen problemet? Men om det verkligen var så det gick till, att din fru visst råkade beställa en till dig också – var du då verkligen tvungen att hämta ut flaskan som du hade beställt? Jag menar, du hade ju kunnat säga ”oj, beställde du en också? Då hämtar jag inte ut min, eftersom jag är en sådan som verkligen älskar whisky låter jag den gå till någon annan som verkligen älskar whisky också”.

Nej, istället för gnäll om ockerpriser och anklaganden om att flippers sabbar för ”oss som verkligen älskar whisky” borde vi istället enas om följande punkter:

a. Det är inte en mänsklig rättighet att få tag på en flaska whisky för originalpris bara för att man verkligen älskar whisky.
b. Är du missnöjd över att du inte fått en whisky eller upprörd över att någon som fått den enbart vill tjäna pengar, håll de tankarna för dig själv.
c. Tycker du att det är upprörande att folk säljer whisky och tjänar pengar på det, köp all din whisky på Systembolaget.
d. Om någon säljer whisky, utgå inte från att du vet vilken slags människa personen som säljer är eller vilken slags kärlek eller brist på kärlek människan känner till whisky beroende på vad som säljs, när det säljs, eller hur det säljs.

2. Det finns en problematisk konsekvens av whiskyentusiasters beteende på andrahandsmarkanden: det pressar upp destilleriernas originalpriser på whisky. Folk var arga när Bowmore Devil’s cask III var jättemycket dyrare än nr I och II. Folk är arga på Diageo när årets släpp av Port Ellen är mycket dyrare än förra årets. Folk är arga på Yamazaki när den nya sherry cask är dyrare än förra årets. En fråga: är det månne så att ni egentligen inte är upprörda över priset i sig, utan problemet är att destilleriet snyter er på en vinst ni hade tänkt göra? (Om detta har den anonyma bloggaren whiskysponge skrivit väldigt roligt, flera gånger; se här om Devils’ cask III och här om The Elements of Islay-serien.) Om nu lirarna på Bowmore släpper en whisky för priset x och sedan ser att flaskorna går för priset 2x på auktioner kort därefter drar de givetvis slutsatsen att de borde ta ut ett högre pris för sina flaskor. Det finns ingen rationell anledning på planeten för ett destilleri att i praktiken skänka bort pengar till sina kunder.

När jag nyligen pratade med David Allen på Springbank berättade han att deras nya brutalt bra whisky Local barley snabbt gått för dubbla summor på auktioner. Det gör att de sannolikt kommer ta högre pris för nästa släpp i serien än vad de först hade tänkt sig. Givetvis kommer i så fall folk säga att Springbank är gnidna och snåla – men det är de ju inte alls, de sätter bara en rimligare prislapp på sina flaskor. Den rådande hysterin kring att ”hoarda” whisky och att använda whisky som en aktie eller som en ren investering, liksom kundbeteendet att lägga helt orimliga bud på auktioner – inte sällan för högre pris än för vad de kostar på andra sajter i samma sekund som buden läggs – driver i sin tur destillerierna att höja sina priser. Så, varje gång du ropar om att ett pris på en flaska när den släpps är galet, betänk att andrahandsmarknaden i sig är hur medskapande som helst till destilleriernas höjda priser.

EDIT: några veckor efter att jag skrivit detta publicerade kloka David Broom texten ”The flipping culture of cult whiskies”, om just detta, att andrahandsmarknaden gör att producenterna ökar priserna på sina utgåvor. Läsvärd artikel!

Och så en hälsning från Wille Crafoord:

för alla vill ha samma typ av annorlunda saker
och vara lite udda på ett likadant sätt
så vad vi än försöker när vi söker nya smaker
då har nån annan jävel garanterat en dubblett

Vad menar jag med detta, då? Jo, kanske det här, att när jag ser tråd nummer urtifjorton med någon person som oroligt undrar när Yamazaki sherry cask 2016 lanseras; när Systembolagets hemsida kraschar när Dark cove släpps; när alla vill ha den nya Bowmore Devil’s cask; när person nummer trettiofem lägger upp en bild på en Arranflaska som lagts i en bok och kallas för smugglarwhisky; när någon köpt på sig en Karuizawa och känner ett inre tvång att dela inköpet med bildbevis – då är det dags att inse att gemenskapen omkring whisky är märklig i det att alla tycks jaga samma typ av annorlunda saker. För att tjäna pengar? Kanske, kanske inte. Men det är knappast någon slump att just de där buteljeringarna som så många jagar efter tillsammans i flock också är sådana buteljeringar som skjuter i höjden pengamässigt. Det finns gott om ruskigt bra whisky att köpa. Vi kanske inte alla måste köpa precis exakt samma flaskor, allihopa? Om du inte fick en av den där flaskan du ville ha står det dig faktiskt fortfarande fritt att köpa någon annan av ungefär 134505 möjliga whiskyflaskor istället.

Så kommer vi då äntligen till slutet av denna långa ”rant”. Jag har använt siffror, bokstäver och små bokstäver för mina listor, så nu blir det paragrafform istället.

§1. Om folk kunde sluta hyckla kring att det faktiskt finns whisky de köper som de avser att sälja till högre pris än vad de gav för den vore mycket vunnet.
§2. Om vi kunde sluta dela ut guldmedaljer till alla som öppnar extrem raritetswhisky som om de på något sätt är finare människor än andra vore även det ett framsteg för den svenska whiskygemenskapen.
§3. Om vi kunde sluta springa efter precis samma buteljer hela tiden för att vi stirrar oss blinda på vad vi kan tjäna på en butelj vore det ett tredje framsteg.
§4. Det största framsteget vore dock om vi kunde sluta dela upp människor efter de båda typerna ”älskar whisky på riktigt” och ”bryr sig bara om pengar”.
§5. En tilläggsparagraf: några ypperligt få personer bryr sig faktiskt bara om pengar och inte alls om whisky. Skit i dem, då. De är ändå bara en på tusen av alla personer på våra härliga, underbara whiskysidor.