Spirit of Hven släppte sin egen blended whisky Old Hare i april förra året. En flaska på 70 cl kostar 281 kronor. Det är förstås slående billigt för en svensk blended whisky. En snabb jämförelse från billigare till dyrare: High Commissioner ligger på 229 kronor, Bell’s 244, Ballantine’s 265, Johnnie Walker Red 269 och Tullamore D.E.W. 299. Som så många andra sampleflaskor i hemmet har min blivit stående, men nu så!
Jag häller glatt upp hela sampleflaskan i mitt glas och märker att hoppla, samplet var en femma, inte en trea. Så, hälften över till ett annat glas med något kraftigare inåtvinklade kanter. Nu kör vi!
Doft: honung, massor av honung. Mer vaniljsås i andra glaset (doften i glasen skiljer sig tydligt åt). Mycket kraftigare än en kunde tro på 40,4%. Förmodligen rätt rejäl slev maltwhisky i blandningen ändå, med tanke på hur mycket det doftar. Inte direkt komplex, men det var ju väntat. Pajskal. Någon mild citrus. Helt okej doft.
Smak: milda vaniljkex, lite fläder, utspädd Trocadero. Nätt och enkel, inga off notes, inget som är dåligt (med billiga blended bör man aktivt leta efter sådant). Najs.
Eftersmak: kort, neutral.
Med vatten: en ung whisky på 40,4% – jag valde att inte vattna denna.
Sammanfattning: alltså, jag hade hört att denna skulle vara dålig. Det tycker jag inte. Den är snäll och mild och försiktig och liksom…okej. En schysst billig virre, med mer karaktär än en kunde vänta. Det här är whisky jag inte kan poängsätta: jag vet inte hur man gör. Jag skulle behöva ha saker som Ballantine’s och Johnnie Walker Red bredvid för jämförelse. Jag minns särskilt JW Red som bra mycket spritigare och elakare än detta, men det är bara från minnet. Och när jag tittar på min i podden omtalade backlog av oprovade samples från Agitator – fem stycken! – finns deras blended inte där. Så, vi stannar här, vad smaknoterna gäller: en okej blended whisky från Spirit of Hven.
Däremot lämnar whiskyn en viss sur eftersmak. Informationsbladet som destilleriet medskickade samplet är samma text som fortfarande presenterar produkten på Spirit of Hvens hemsida såhär en ett och ett halvt år efter att produkten släpptes. Denna information är inte korrekt:
Old Hare är en unik Svensk whisky. Basen är en whisky som är gjord på spannmål som odlats på Hven. Från jord till bord, bryggd, destillerad och fatlagrat på Hven. Vi använder Vete för en sädeswhisky som skall ge vaniljsötma och en viss bitterhet. Vi har Råg för karamell och örtighet och vi använder Majs för blommighet och elegant nötighet. Maltkorn använder vi för vår maltwhisky som bidrar med brödiga toner med inslag av choklad och fruktighet.
Vår whisky får mogna i 3-5 år på nytillverkade tunnor gjorda av Europeisk och amerikansk ek. När vi känner att whiskyn är mogen så blandar vi ihop våra olika sädes destillat med vår maltwhisky. När vi blandat ihop alla delar så vattnar vi ner den lite och låter den få gifta sig 6-12 månader på ekfat. Under giftas-processen så är 20% av faten före detta PX fat (söt sherry) och 80% är fat som tidigare innehållit Spansk Rött Gran Reserva vin. Vi buteljerar på plats vid 40,4% volym.
Sagt en passant: detta förklarar den relativa kraften i whiskyns dofter: nyek och finish, inte trötta refillfat à la Skottland. Hur som, texten presenterar en whisky av det slag som informellt kallas en single blended whisky, alltså att alla ingående delar kommer från Spirit of Hven. Allt är producerat på samma destilleri: ”våra olika sädes destillat”, ”vår maltwhisky” och så vidare. Det framkommer också med tydlighet på flaskans etikett, där det står att whiskyn är ”Distilled, produced and bottled by Spirit of Hven”:
Efter att produkten släpptes uppstod diskussioner om den. Jag minns nu inte vem som började nysta i det och inte heller vilka ledtrådar som gjorde att någon började fråga sig om all whisky verkligen kom från Spirit of Hven eller inte. Följden blev flera klargörande diskussioner särskilt i Facebookgruppen Svenska whiskydestillerier. Resultatet av de många diskussionerna, som också inbegrep företrädare för Spirit of Hven inklusive Henric Molin som leder verksamheten där, var att Old Hare inte uteslutande innehåller whisky som producerats på Spirit of Hven. Annan whisky från ett till destilleri ingår i blandningen. Ingen från Spirit of Hven ville dock kommentera från vilket land den whiskyn möjligen kom. Det hade varit hur lätt som helst för dem att säga att det andra destilleriet var svenskt om det hade varit svenskt. Den enda rimliga slutsatsen är att det finns whisky i Old Hare som inte producerats i Sverige, utan någon annanstans. Och när folk säger att de inte kan avslöja varifrån whisky kommer när det blandats i är svaret i princip uteslutande Skottland.
Så varför denna brist på information? Eller snarare, varför denna desinformation? Molin har gjort sig känd som en företrädare för transparens och tydlighet och har även ställt krav på att Absolut vodka ska destilleras i Sverige för att få fortsätta kallas svensk vodka. Men här, i de egna produkterna, darrar det på manchetten. Argumenten som fördes fram i de här diskussionerna är också märkliga. Dels påstod man att man blandat in whisky från någon man samarbetar med för att produkten ska bli en äkta blended. Det är helt orimligt, Loch Lomond producerar äkta blended whisky där all sprit kokas på destilleriet. Det som behövs för en blended är att man blandar en eller flera grainwhiskies med en eller flera maltwhiskies, inte att dessa spriter kommer från separata destillerier. Pressad ytterligare i diskussioner om Old Hare skrev Molin vidare att ”Anledningen att det står Svensk Whisky på flaskan är för att det var vad Systembolaget krävde i offerten. Produkten uppfyller alla krav som ställts i offerten.” (Se diskussioner om whiskyn här, här, här och här.)
Detta är ganska uppseendeväckande. Antingen kämpar man för transparens eller så gör man det inte. Att uppfylla krav ställda i en offert som är teknisk och dessutom inte synlig för oss utifrån är inte ett svar på frågan. Systembolaget ville ha en svensk blended, tydligen. Var det det de fick? Enligt vems definition? ”Svensk whisky” finns inte definierad någonstans juridiskt. Det betyder förstås inte att producenter av svensk whisky bör öppna upp för att använda sig av sådana brister. Och inte minst: texten om Old Hare som Spirit of Hven har på sin hemsida är oförändrad. Spriten i flaskorna kom då uppenbarligen från Spirit of Hven och ett destilleri till. Det hade varit hur lätt som helst för representanterna för destilleriet att i de trådarna förklara om det andra destilleriet låg i Sverige eller inte. Detta dansade man istället förbi för att säga att de inte fick avslöja det andra destilleriets namn, vilket är en helt annan fråga.
Dessa otydligheter gör att Old Hare lämnar en bitter eftersmak.
Låt mig till sist få klargöra att jag inte har några som helst problem med om allt mellan 1% och 90% av spriten i en blended från ett svenskt destilleri ger ut kommer från Cameronbridge i Skottland, eller vilket destilleri som helst på planeten. (Jag har ingen aning om vilket det där andra destilleriet vars sprit är med i Old Hare kommer ifrån, bara så ni vet – Cameronbridge är ett namn ur en stor hatt jag valde att dra.) Däremot har jag stora problem med om man kallar den blandningen för en svensk whisky och sedan antyder att den bara kommer från det egna destilleriet.
*
Denna bloggpost bygger på ett sample jag erhållit gratis.