Den 4 oktober släppte Mackmyra ytterligare en whisky i sin Säsongsserie – Vintersol. En flaska på 70 cl kostar 600 kronor på Bolaget (från och med nu ska jag försöka komma ihåg att skriva priser så, lägga på den där kronan eller de där fem kronorna från det ”egentliga” priset). Den är en NAS som buteljerats i okänd storlek på upplagan och har buteljerats på myrastandard, 46,1%. Länk till whiskybase här. Här är mina noter, resonemang i efterhand.
Doft: såhär tycker jag om Mackmyra; nära husstilen. Orökigt, nätt, lätt. Eller faktiskt, det där var bara det första korta intrycket. Med tiden känner jag att den är inte riktigt fullt så mild och snäll ändå. Denna är lite svår att beskriva, men typ: päronmos, röda äpplen, en dutt träolja på uteplatsens trädäck. Svagt av liniment. Höstskog, med vilket jag menar ungefär blöt jord och tallbarr, med litet inslag av svamp. Bulle/bulldeg. Najs och så, men jag vill tillbaka till det första intrycket, till något lite mildare, snällare – något ännu mer Mackmyra, liksom.
Smak: betydligt mer av den där träoljan, nästan åt fernissa; varm tallskog; med tiden lite väl kraftig kryddighet (salvia, mynta). Någon röd gelé på bär. Det finns en äpplighet här, men liksom…mörk. Som röda äpplen som hårdstekts? Detta är lite för gyttrigt och spretigt för mig.
Eftersmak: kraftigt av mynta och bergamottolja i början, rödpeppar i botten. Kryddigheten som följer blir snarast ettrig, nästan stickig, inte helt lyckat. Hallonremmar; träolja. Mycket kraftig relativt doften och även smaken, men jag gillar denna eftersmak, nästan så att den för mig levererar allra bäst i eftersmaken. Det är de där kryddorna då som är för mastiga för mig, men det andra är bra. Jag tycker det finns små rökslingor här också – ”ekrök” eller ”fatrök” eller vad man ska säga, inte alls som efter rökig malt.
Med vatten: bättre och sämre: det spretar mindre och viskar mer, vilket jag gillar, men samtidigt blir det vad jag brukar kalla utsmetat – alla dofter ligger på typ samma intensitet, och det blir svårt att liksom ”hitta” något. (Typiskt ”prova whisky för smaknoter-problem”, förresten, ska man bara avnjuta den tror jag inte det upplevs som direkt problematiskt.) Kanske svagt fruktigare, mycket på äppel- och pärontoner (omogna sådana), och svaga toner av choklad. Smaken är även den just utsmetad; jag vattnade inte massor, men det känns ganska blaskigt nu. Definitivt päron, kryddor i botten, matolja – never a good sign – men bra att det spretar mindre. Eftersmaken är fortsatt denna whiskys bästa sida, tycker jag. Rökpuffar, tobaksblad, choklad. Kanske till och med lite hasselnötter, men jag är ruggigt dålig på att hitta nötter i whisky så jag kan mycket väl vara ute och cykla.
Sammanfattning: en spretig whisky som drar åt många håll. Mitt första doftintryck var positivt, och jag gillade eftersmaken, men det är som att whiskyn inte hänger ihop. Jag har provat många whiskies från Mackmyra som varit betydligt bättre, som hängt ihop mer. 76 poäng, eller kanske 77.
Jag skriver allt detta, och tittar först nu på produktbladet och tänker att ja, det kanske inte var så konstigt att jag upplevde detta som liksom…inte sammanhängande. Håll er i något nu, annars blir ni vimmelkantiga:
SMAKPROFIL:
• 1st fill Ex-portvinsfat, 500-700 L [för slutlagring]
• Ny och 1st fill Amerikansk ek, 200-128 L [alltså barrel(s?) och en quarter cask av två helt olika slag? Vad är first-fill amerikansk ek?]
• 1st fill Ex-Bourbon, 100 L
• 1st fill Oloroso och Svensk ek, 100-128 L [två olika fat right, eftersom två olika storlekar?]
Här har vi alltså: bourbonfat, ny amerikansk ek, first-fill amerikansk ek (vad nu det är), olorosofat, ny svensk ek, och en slutlagring på portfat. Typ en Five Wood, eller Six Wood. Indiska Amrut är det enda destilleriet jag känner till som kan lyckas med sådana galna recept, är min erfarenhet. Om man nu i marknadsföringen vill göra så mycket av det där samarbetet med portvinsfirman och inte krångla till det för mycket, varför inte bara ett gäng bourbon barrels som man sedan slutlagrar på portvinsfat? Asch, nu gör jag det igen: leker master blender. Som om jag kan något om att blanda till whisky. ”Men i alla fall”, som min dotter brukar säga när argumenten tryter: i detta fall tycker jag i alla fall att det som finns i glaset vittnar om att alltför många olika slags fat har ingått i receptet.
*
Denna bloggpost bygger på ett sample jag erhållit gratis.
