Nyligen träffade jag Annelie Huszkowski på Sinnen och Nyanser samt Kent Thorn och Anders Bergström på WhiskyTower, och pratade om genus och jämställdhet i whiskybranschen (vårt samtal finns på youtube här). Anders hade fått samples på Mackmyras nya whisky Fjällmark, som lanserades på Systembolaget den 21 mars. Det handlar om en begränsad whisky i deras Moment-serie. Upplagan är 4411 flaskor enligt whiskybase. Den kostar 1198 på Systembolaget. Den är buteljerad på oväntat svaga 42% och har lagrats på en stor mängd olika sorters fat: svensk, fransk och amerikansk ek som mättats med hjortronsvin har blandats med något originella fat de kallar ”2nd fill ex-bourbon, mättat m. oloroso” och ”2nd fill ex-bourbon, mättat m. Pedro Ximénez”. Det vill säga, de har varit bourbonfat, mättats med sherry, sedan använts för whisky en gång, sedan använts igen? Nå, hur som helst. Tydligen ska whiskyn i de ingående faten vara mellan åtta och 13 år gammal, så ingen direkt ungsprit här inte.
Det blev ingen ordentlig provning utan mer intryck, den gången då vi pratade om genus. Nu har jag provat resten av sampleflaskan.
Doft: mycket inbjudande. Förra gången jag doftade på denna tyckte jag den var liksom rejäl, nästan dundrande – långt från Mackmyras lättare stil. Nu finner jag försiktig fernissa, hjortronsylt, tallbar och kanske kåda. Det finns en kryddighet någonstans där en bit bak. En rejäl, tjock sötma inledningsvis, som lugnar ned sig med tid i glaset. Ljusa citrustoner jag inte kände sist – typ åt rabarberhållet. Riktigt najs.
En bra myra.
Smak: inleds ordentligt sött, nästan som farinsocker eller i alla fall uppvärmt strösocker; övergår i ljusa frukter (äppelpaj, ett stänk grapefrukt), ännu mer hjortron, bärigt vinösa toner som är svåra att beskriva. Krusbär, också, och ordentligt med de där tallbarstonerna från doften. Lätt, spännande – mer igenkännlig som Mackmyra här i gommen.
Eftersmak: mer åt citrus-med-äpplen, skumgodis, försiktig blommighet. En myntig kryddighet.
Sammanfattning: detta är en myra som imponerar. Det borde liksom bli gyttrigare och lite skruvat – det Serge på whiskyfun kallar ”doctored” – med såhär många olika tongivande fat i blandningen. Ibland kan man i sådana fall antingen känna att faten använts för att dölja brister, eller att fatlagringarna krockar med varandra i gommen. Så är det inte här: det hänger ihop väl. För ovanlighetens skull en whisky med ett passande namn: den har verkligen fått toner av hjortron, och hittar man dessutom tall och en antydan till kåda, ja, då är ju Fjällmark ett namn som passar som hand i handske.
Min enda invändning är att alkoholstyrkan är ganska låg för en sådan här premiumwhisky som det handlar om. Den kunde kanske ha lite mer oomph om den hade legat på 46%. Å andra sidan funkar den verkligen bra där den sitter på sina 42%. Jag velar: jag har lite svårt att tro att jag som näppeligen var med och blandade ihop detta vet mer om vid vilken alkoholhalt detta hade varit optimalt än Angela D’Orazio, liksom. Nedvattning till en given procent handlar faktiskt om mer och ibland helt annat än om pengar.
För tre år sedan skrev jag att det skulle bli intressant att se hur Mackmyra svarade på den ökande konkurrensen om svenska whiskyköpare nu med allt fler svenska destillerier. De har sedan dess släppt en del mindre kul saker – MACK och Tolv är två exempel – men också en del bra whiskies. Denna whisky är ett styrkebesked. Mackmyra har ju den egenheten av att sälja enorma mängder whisky men samtidigt vara underskattad bland ”nördsegmentet”. Denna whisky visar att de verkligen kan göra whisky där i Gävle.
