Loch Lomond är ett mycket spännande destilleri som jag kan mycket illa. Det är både egensinnigt och, för ett skotskt destilleri, ovanligt multifunktionellt. Loch Lomond kan koka både malt- och grainwhisky; de ger ut massor av olika egna blended whiskies i den ovanliga genren single blended; de kokar så många sorters whisky att det är omöjligt att kunna minnas dem alla (lista följer efter recensionerna); de är inte medlemmar i Scotch whisky association och håller knappast tillbaka med kritiken mot denna förening i de få intervjuer som folk fått till stånd med folket bakom destilleriet; de har kolonnpannor, traditionella pot stills och pot stills med rektifieringskolonner istället för svanhalsar. Där skotska destillerier tenderar att koka en, kanske två sorters whisky öser Loch Lomond på med åtta (eller om det är nio) olika destillat på maltsidan.
Efter ett möte med en gammal Inchmurrin – det enda jag hade provat från destilleriet före denna provning – har jag varit milt sagt skeptisk till att prova mer från Loch Lomond. Men nu så har vännen Anders Bergström på WhiskyTower skickat mig för två samples som jag ska pröva så förutsättningslöst jag kan. Med postens lilla blåa med samples kom också detta brev:
Dessa två skönheter passar din junichallenge perfekt. Jag kräver att dessa är med under juni, annars misstänker jag att samplesgnomen återvänt.
Smaklig spis och mycket nöje.
(Om det lilla epitetet samplegnomen, se här.) Jaha, bara att lyda instruktionerna blint och se till att dessa kommer med i min junichallenge. Då kör vi, då!
Loch Lomond Original
Detta är en NAS buteljerad på 40% som kostar 299 kronor på Systembolaget.
Doft: en mycket ren doft med kraftig vanilj och honung samt färska ljusa frukter: aprikos, ananas, kanske apelsin. En liten touch av nagellack, fast på ett bra sätt. Det är en riktigt najs, om än liksom standardmässig doft. Under ytan viskar jordkällare, eller kanske hellre varm jord; försiktig kolasås också. Sannolikt en hel del first-fillfat här.
Riktigt bra, ju!
Smak: inleds med sött syntetiskt fruktgodis med riktigt sköna, pigga undertoner av mynta och…hur i hela friden ska jag beskriva detta… typ bränd ek-möter-kolasås; övergår i torkade aprikoser; rejäla sjok av färsk vanilj och honung. Det är snyggt, rakt, enkelt, rent. Inga som helst off-notes eller omogenhetstoner, något som rätt ofta förekommer i NAS-whisky: denna whisky var helt redo att buteljeras, och smakar riktigt bra! Imponerad!
Eftersmak: försiktig; en viskning. Inleds med godiset sockerbitar ihop med några få svårfångade kryddor; ett ministänk matolja. Kanske lite lakrits? Kvar hänger försiktiga kryddor.
Med ett par droppar vatten anas även en försiktig blommighet i doften; i gommen är det just nedvattnat, lite för ”allmänsött”, om än alla komponenter finns kvar; eftersmaken är fortsatt viskande.
Sammanfattning: detta är avsevärt bättre än jag hade trott, till och med riktigt bra! Det är lättdrucket och trevligt och ganska enkelt, med sköna kraftigt söta toner. På doften och i gommen är detta en bra whisky, med en lite väl anonym eftersmak. En NAS på 40% från Loch Lomond, och den levererar? Här kom mina fördomar definitivt på skam. En given whisky att lura whiskyentusiaster med i farmtida blindprovningar. För 299 kronor, med råge en godkänd whisky.
Pigga och något förvånade går vi vidare till vårt andra sample, Loch Lomonds andra huvudmalt, den lättrökiga Inchmurrin:
Inchmurrin 12 YO, 46%
Den här tolvåringen kostar 559 kronor på Bolaget.
Doft: i jämförelse med Loch Lomond Original doftar denna vid första intryck: ingenting. Men det är ju förstås inte sant. Vi snurrar lite försiktigt på glaset, tar ett par rejäla klunkar kaffe och en tugga vitt bröd för att nollställa smaklökarna. Så ja: en maltig, försiktig sötma; vindruvsskal; kraftig apelsinzest; mogen mango; päron. Den där kraftigt fruktiga tonen från gommen i Loch Lomond Original som var så väldigt svår att beskriva finns här, i doften. Ingen rök, men i botten en försiktig ton av torv.
Inte lika bra som Loch Lomond Original i min gom; mer av en hel okej virre.
Smak: inleds med syrlig ton av apelsin och citron, övergår sedan i tuttifrutti-godis; svårfångade kryddor; kakao eller Marabou mjölkchoklad. Den drar åt det söta hållet men har också en kraftig syrlighet i toppregistret och en jordighet i botten som gör att denna inte är lika inställsam som Loch Lomond Original.
Eftersmak: kryddig, med mynta, peppar och torkade herbes de provence; grönt te. Whiskyns klart svagaste kort: det blir väldigt pepprigt och liksom skrikigt i gommen.
Med vatten ”ljusnar” doften, med en del nyklippt gräs ihop med skir fruktighet; torven packade ihop och gick gick. Smaken har ”chokladifierats” och honung har satt kommit fram; eftersmaken är fortfarande lite surkaotisk med de där kryddorna, dessvärre.
Sammanfattning: även denna är avsevärt bättre än väntat, skyhögt över den där Inchmurrin jag provade för några år sedan och verkligen innerligt hatade. Pepprigheten i avslutet är en rejäl invändning; jag skulle helt klart välja den avsevärt billigare och i min gom bättre Loch Lomond Original framför Inchmurrin 12 YO. Men hatten av och heja Loch Lomond! Dags att tänka om!
Tillägg: maltdestillat som kokas på Loch Lomond
Man brukar säga att Loch Lomond kokar åtta olika destillat. Jag får det dock till nio. Numera är det Loch Lomond och Inchmurrin som används för singelmalt; de andra är snarare av historiskt och akademiskt-nördmässigt intresse. Eftersom det ultranördiga är något vi håller högt här på bloggen: här har du dem.
Craiglodge En rökig sprit som också använts för singelmalt.
Croftengea En kraftigt rökig sprit som också undantagsvis använts för utgivning av singelmalt.
Glen Douglas En orökig (tror jag) sprit som bara ypperligt sällan givits ut som singelmalt.
Glengarry Ytterligare en i raden av spriter; orökig?
Inchfad Den rökigaste av alla de många sorters whisky som produceras vid destilleriet. Inchfad har bara buteljerats som singelmalt vid ytterst få tillfällen; dess syfte är att användas i olika blends.
Inchmoan En rökig whisky. Inchmoan finns som singelmalt både i form av officiella och oberoende buteljeringar.
Inchmurrin En lättrökt whisky, som finns både som officiella och oberoende buteljeringar.
Loch Lomond Orökt whisky, som finns både som officiella och oberoende buteljeringar.
Old Rhosdhu Lättrökt? Finns både som officiella och oberoende buteljeringar. Bara ett äldre namn för Inchmurrin kanske?
1 Pingback