Jag brukar knappt ens ögna igenom de pressmeddelanden som kommer med regelbundenhet till min mejl sedan jag började blogga. Ofta får jag förhandsinformation om whiskies som kommer släppas, vilket kan vara intressant någon gång ibland. Det kommer också en del stollerier från branschen. Ni vet, som när Glenmorangie samarbetat med ett företag som byggt cyklar av gamla fat, eller om andra lika uppenbart debila PR-trick. Jag brukar fnissa lite och sedan inte göra något mer åt saken.
Jag tänker att denna blogg ska handla om branschen, om whisky, om hur man kan uppskatta whisky. Det är viktigt för mig att inte skriva copy åt branschen. (Jag gör det ju definitivt varje gång jag skriver smaknoter, men då är det ju i alla fall ett slags ”recension”, tänker jag.) Därför låter jag i princip alltid de där pressreleaserna vara. Att vara en passiv megafon åt en mångmiljardbransch ligger inte riktigt för mig, om man säger.
Men så kom detta. William Grant & Sons har genom Tullamore D.E.W. som de äger utvecklat en könsneutral drink som heter Hen–drinken. Finns bara att prova under begränsad tid! Utmanar könsnormer! Bygger på den senaste forskningen! Här är receptet!
De som känner mig privat eller bara via Facebook vet nog att jag är feminist sedan dryga tjugotalet år. Jag har disputerat i historia på en avhandling om 1800-talets manlighetsnormer, föreläst otaliga gånger i skolor och hos företag om vikten av att arbeta med genusperspektiv (såhär inom parentes sagt: ja, många många många år innan den där debila dilettanten som sitter i en bil och hojtar om att man ska swisha pengar till honom började låtsas kunna något i ämnet och osynliggjorde ett sekels kvinnokamp genom att megalomaniskt hävda att han är den som gjort mest för jämställdheten i hela Sverige), och jag har skrivit flera gånger om hur whiskybranschen ibland uppvisar unkna föreställningar om manligt och kvinnligt.
Jag har medförfattat en lärobok i genushistoria där intersektionella perspektiv är centrala och varit med och gett ut ett tvåbandsverk betitlat Könspolitiska nyckeltexter. Jag har sålunda rätt fett långt från inget emot tanken på hen eller på sådant som ska bryta könsmönster. Tvärtom, jag jublar när människor fortsätter den sega kampen på att nedriva könsnormer och utmana de skriande maktklyftorna som finns i vårt samhälle, oavsett om vi talar om män och kvinnor, straigta eller queera, cis- och transpersoner, de som identifieras som vita eller de som kategoriseras som Andra. Jag är mycket, mycket glad åt ordet hen.
Men detta, alltså.
Hen–drinken, säger pressmeddelandet, ”gör upp med daterade smak-normer” (med bindestreck). Samtidigt är pressmeddelandet totalt smockfullt med just daterade normer och utgörs av ett enda långt sammelsurium av märkligheter.
Sensorikforskaren (fast han är sensorik-forskare enligt pressmeddelandet) Johan Swahn och bartendern Josephine Sondlo har arbetat fram Hen–drinken ”för att ifrågasätta kulturella skillnader kopplade till smak och samtidigt föra människor närmare varandra”, eller, lite längre ned ”ifrågasätta daterade föreställningar om smak kopplat till kön” och ”med syftet att den ska uppskattas av så många som möjligt”. Ingen låg ambitionsnivå, alltså: sälja maximalt (inget fel i det!) och ifrågasätta något lite oklart vad i relation till kön (inget fel i det!).
Men hur ifrågasätter en drink ”kulturella skillnader kopplade till smak” eller ”daterade föreställningar om smak kopplat till kön”? Vad är de där kulturella skillnaderna som är så daterade och som handlar om ”smak kopplat till kön”?
Well, det visar sig att pressmeddelandet pratar mest om biologiska skillnader, inte kulturella. ”Biologiskt upplever kvinnor och män smak på olika sätt”, heter det. Tullamore D.E.W. har ”använt sig av vetenskap för att utforska eventuella [sic, ni sa ju just att det fanns skillnader!] skillnader i hur män och kvinnor upplever smak”, heter det. Och det heter att ”kvinnor är bättre än män på att identifiera beska smaker och att bedöma intensiteten av sött, surt och salt”.
Okej…?
De daterade uppfattningarna om smak man ska göra upp med är sålunda föreställningen att män skulle vara bättre än kvinnor på det där med doft och smak…? Men vem som har hängt med det allra minsta de sista tio åren har påstått att det skulle vara så? Det är väl snarare allmänt känt att här finns en biologiskt grundad skillnad mellan män och kvinnor, och att kvinnor generellt är bättre än män på detta med doft och smak? Och om nu det är vanföreställningen att män skulle vara bättre än kvinnor på smak och doft man var ute efter att krossa, hur gör man det genom just en drink för hen?
Så många frågor. Vi går vidare:
För att en drink ska tilltala både män och kvinnor, visar forskningen att det är viktigt att smakintensiteten inte blir för hög. Hen–drinken har därför en avvägd del sötma för att tilltala männens förkärlek till det som är sött. Samtidigt balanseras den upp med syra och en hint av beska, för att inte chocka kvinnors ofta känsligare smaksinne.
Så män gillar sött och det gäller att ”inte chocka kvinnors ofta känsligare smaksinne”? Det att kvinnor är bättre än män på detta med doft och smak kan översättas till att kvinnors smaksinne inte bör chockas eftersom det är så känsligt? Jag tror bestämt att det plingade i luren just precis. Jepp, precis som jag trodde: ett mess från 1800-talet rasslade in. Där stod: ”fett att ni äntligen hajat det vi sa hela tiden, kvinnor är till naturen milda och blyga och stillsamma och mycket känsliga och underbara små varelser”.
Vidare talas om kvinnor har ”cirka 43 procent fler celler och 50 procent fler neuroner (nervceller) i den del av hjärnan som tar emot doftmolekyler” samt att det finns fler kvinnliga än manliga så kallade supertasters, sådana som är särskilt duktiga på att identifera dofter och smaker. Och om att champagne finns med i drinken eftersom champagne kopplas till fest och lyx men inte till kön. Slutsatsen av detta bombardemang av random facts blir sedan att ”Hen–drinken finns att beställa under en begränsad period mellan den [datum här] på [namngivet utskänkningsställe] i [namn på svensk ort].”
Så.
Kvinnor är generellt sett över alla kvinnor jämfört med alla män bättre på doft och smak än män. Från detta drar man slutsatsen att män och kvinnor är olika och uppfattar doft och smak olika, oavsett de indivduella variationerna inom de båda populationer man studerar. (Man hade kunnat säga saker om den mansdominerade whiskyvärlden och sexismen i den, något om hur branschen efter decennier av massivt aktivt förtryck av kvinnor äntligen har börjat anställa kvinnliga supertasters som master blenders, men nä.) Därifrån går man till att en drink som ska kunna njutas av så många som möjligt måste kunna tilltala både män och kvinnor, och inte vara för kraftig i sina smaker eftersom kvinnors smaksinne är så känsligt.
Känn könsöverskridandet och kommersialismen och de biologiska könsskillnaderna! Här är den!
Och så det här med hen. Det svenska språket har berikats med detta ord av flera anledningar. Några är rent språkliga, som när man inte ska förgivetta att den där personen i bilen som kör förbi är en ”han”, och så kan man dra till med ”hen”. Många är politiska, och handlar bland annat om att kunna behandla människor som identifierar sig som ickebinära med tillbörlig respekt. Ingen av anledningarna var ”för att vi ska kunna tala generaliserande om mäns och kvinnors grundläggande olikheter, men när vi utvecklat en produkt som ska tilltala båda drar vi till med hen”. Namnet på produkten är clickbait. (Och erkänn, du såg min rubrik och tänkte ”De här stollerierna måste jag klicka på.”)
Om man istället går till kvinnor som arbetar i branschen och vad de säger, till exempel genom FB- och Instagramkontot Our whisky, eller om man hade haft koll på vad kvinnor gillar för whisky, hade man ganska lätt kunnat konstatera att kvinnor är som män och män är som kvinnor. Det finns män som bara gillar rökigt, och män som bara gillar orökigt. Det finns kvinnor som gillar rökigt, och kvinnor som bara gillar orökigt. Men framför allt: det att vara i besittning av bättre doft- och smaksinne betyder ICKE att man inte klarar av starka dofter och smaker!! Det är liksom INTE så att kvinnor generellt doftar på Ardbeg TEN och bara ”åh nej!” medan karlar gör det och säger ”halleluja!”
Sedan är det en annan och mycket mer komplex fråga hur man tolkar statistiska skillnader mellan grupper av människor. Män är till exempel längre än kvinnor, generellt. Det betyder knappast att alla män på planeten är längre än alla kvinnor på planeten. Att säga att kvinnor på det stora hela är bättre på att urskilja smaker och dofter än män betyder alltså inte att kvinnor och män upplever smaker på olika sätt, lika lite som jag skulle kunna säga att män och kvinnor ser på världen från olika håll eftersom män är längre.
Nu suckar du som läser detta kanske, och tycker ungefär såhär: det är bara en drink, David, lugna ner dig. Men se nej, det tänker jag inte göra. När en viktig politisk term approprieras för att sälja idén att det könsöverskridande hen är piffig för att förstå att män är från Mars och kvinnor är från Venus, då måste man protestera. Så nej, William Grant & Sons, jag tror bestämt att jag till och med skulle föredra en Heineken framför den där Hen-drinken.
