Som vanligt hoppar vi rätt in i smaknoterna och tar informationen sist.
Doft: maffig och kaxig: mineralt och med mer jod och torv än egentlig rök inledningsvis. En härligt ettrig kryddighet och oväntat djupa sjok av torkade frukter möter mina näsborrar. Apelsiner; dadlar; fikon; russin; muddlade skogsbär; ett inte så litet stänk av sjögräs. Längst fram ligger ett härligt muller av torv, apotek, jod och mineraler. En bit bak finns det där stallet som man pratar om i vinvärlden: en blandning av läder och gödsel (jag avser det i positiv mening). Jag har ibland svårt att skilja på sherrylagrad whisky och whisky lagrad på just svensk nyek, och gladde mig när en mycket känd whiskyskribent gissade sherryfat på en whisky lagrad på svensk nyek vid ett besök på Box destilleri härförleden – då var det alltså inte mina smaklökar det var fel på. Efter en tid i glaset backar de rejäla torvinslagen till förmån för en lättrökt mullrande sherrybombsmatta. Bara tre år gammal? Really? Detta är klart lovande och högt över mina förväntningar. Med vatten (6 ml i cirka 1,5 cl) blir frukterna mogna snarare än torkade, och torven och röken backar. Kvar blir en kraftigt mineral ton, svag rök, rejält med torv ihop med en riktigt elegant sherrylagrad ton. Efter en tid, rejäla sjok av choklad och lakrits. Imponerad, igen!
Maffig färg!
Smak: ettrigt kryddigt och lite spritigt, först; tydligt ungt. Snarare färsk än torkad frukt, med mandariner och kanske till och med en skvätt citron i. En örtighet som får mig att tänka Herbes de provence, utan att kunna gå in djupare. Fast vänta, jag tycker mig kunna ana salvia där i kryddbusken – det måste vara första gången jag känner det i en whisky. Kul! En bit under anas mineralerna, och efter en stund kommer torven och en tydlig rökighet fram; en liksom ”djup” rökighet, tänk Lagavulin snarare än Laphroaig. Sötlakrits. Det är bra, men lite väl skrikigt på fatstyrka. Med vatten: en tydlig förbättring, mindre ettrigt, om än fortfarande tydligt ungt, med sköna inslag av Marabou mjölkchoklad. Snoken vinner över gommen med hästlängder utan att smaken är en direkt besvikelse.
Eftersmak: hoho? Vart tog du vägen, lille vän? Först inget, men sedan kommer det: en uttorkande, torvig, örtkryddig eftersmak, med små stänk av apelsinzest och tydliga toner av torkade frukter från sherryfaten. En liten skvätt kakao. Med vatten: oljigare, tjockare, fetare, med toner av rumsvarmt smör tillagda i mixen.
Och såhär ser flaskorna ut. Hoppas jag har tur med dagens beställning…!
Sammanfattning: Denna blandning av aggressiv och spretig ungwhisky är klart njutbar, om än tydligt ung. Faten av svensk ek var säkert redo redan efter tre och ett halvt år; kanske hade sherryfaten vunnit på vidare lagring? Jag vet inte storleken på de fat som har använts och är inte riktigt lika lättflirtad vad gäller sherrylagringar som andra slags fat. Jag är inte golvad, men detta är en riktigt bra utgåva, särskilt ”för sin ålder”, som det brukar heta.
*
Den här whiskyn har en lite speciell historia. Grythyttan destilleri kom on stream 2010 men la ner produktionen redan i april 2013. En rolig fotnot i dess något sorgliga och skandalomsusade historia är att dess destillerichef, Oskar Bruno – som inte på något sätt ska lastas för de problem ägarna medförde för Grythyttans destilleri – är den som står bakom designen och planerna bakom nystartade Arboga destilleri, om vilket ni kan läsa mer här, här och här. En enda whisky har släppts tidigare, ”First edition” 2013, men den kunde bara ägare och fatägare i destilleriet köpa. Jag har inte smakat den. Remonteur edition är därför unik: det är det enda publika släppet från Grythyttan någonsin. Priset var 995 kronor för en flaska på 50 cl; inte orimligt högt med tanke på det lilla antalet flaskor. Sedan deras whiskylager nyligen köpts upp av Bergslagens destilleri kommer vidare utgåvor av Grythyttans whisky ges ut under namnet Bergslagen Independent, meddelar Bergslagens destilleri på sin hemsida.
På samma sida anges också att det var tänkt att denna utgåva skulle hålla 42% ”men det tyckte inte vi och vi valde att släppa den som CS [cask strength] med en alkoholstyrka på 60 %”. Nja, det är väl ändå inte helt sant? Den skulle släppas som 42%, på släppningsdagen drogs släppet in eftersom man då märkte att den var på 60% och alla flaskor fick märkas om. Det är väl ändå något annat än att man gjorde ett val att buteljera på 60%? Och det var ju Grythyttan som blandat ihop detta, inte Bergslagens? Eller? Frågetecknen är i skrivande stund rätt många, som det att det på den försenade släppdagen bara släpptes 300 flaskor, och idag gjordes ytterligare 300 flaskor tillgängliga. Är det då totalt 1000 flaskor, en siffra som tidigare angetts, eller 600? 600 har Bergslagens destilleri angett som svar i en Facebookpost, här, utan att de klargjort tydligt att detta är fallet. Ett indraget och illa koordinerat släpp, onekligen, med stort godtycke mellan vilka som fått sig tilldelat en flaska och vilka som inte fått det. Jag fick ingen på första försöket, får se om jag har mer tur med beställningen jag la idag.
Det vi vet om denna whisky är att den är 3,5 år och består av en så kallad vatting av fat med 50% orökt whisky som lagrats på sherryfat, och 50% rökig whisky som legat på fat svensk ek. Whiskyn har sedan gifts samman på fat, osäkert hur länge.
Vad gäller turerna omkring Bergslagens destilleri och vad som kommer hända med de som äger fat i Grythyttan rekommenderar jag den som vill att gå med i Facebookgruppen ”Vad händer med Grythyttan whisky”, där diskussionernas vågor går höga, samt att följa Bergslagens destilleri på Facebook.
Nu när jag skrivit klart kan då äntligen gå in och läsa vad Fredrik Strömberg på Veckans fredagswhisky tyckte om den här whiskyn. En hel del likheter och olikheter i våra smaknoter, visar det sig. Vi är överens om att detta är en imponerande och härligt aggressiv rackare till whisky!
Jag har lovat att alltid ange om whiskyn jag provar har kommit till mig gratis från representanter av branschen. Så var fallet med detta sample, som oombett dök upp i brevlådan till min stora förtjusning från Patrik Axelsson på Bergslagens destilleri. Jag har inte erhållit någon betalning för att skriva denna recension, och har överhuvudtaget inte haft någon kontakt alls med varken Grythyttans eller Bergslagens destilleri.
