För någon dryg månad sedan höll jag i en whiskyprovning hemma hos mig i Farsta. Jag har grundat ett litet whiskysällskap för sådana sammankomster hos mig. Namnet knäckte en av vännerna från första provningen: Glenfarsta. Några få av de som ingår är inbitna whiskynördar, men de flesta är bara polare och polares polare i bekantskapskretsen som tycker det är kul med en whisky någon gång ibland. Ett härligt brokigt gäng av människor, ett sätt för mig att träffa nytt folk och kompisar jag inte träffat på länge.
Några av vännerna som provade tolvåringar. Vilken härlig kväll det var!
Kvällens tema var tolvåringar. Tio tolvåringar provades, nio officiella single malt-buteljeringar och en blended malt. Vi körde provningen i två flighter, från bourbonlagrat mot alltmer sherry, för att traditionsenligt avsluta med ett par rökare. Såhär:
Första flighten: Glenlivet – Yamazaki – Old Pulteney – Bunnahabhain – Cragganmore
Andra flighten: Hazelburn – Glengoyne – GlenDronach – Peat chimney – Caol ila
Som du ser saknas massor av tolvåringar i listan. Aberfeldy! Aberlour! anCnoc! Auchentoshan! BenRiach! Bowmore! Cardhu! Och då är vi bara på bokstaven c… Men tio malter är mer än nog att prova för en och samma afton, så jag var tvungen att göra en del hårda prioriteringar när jag lade upp provningen.
Detta är genomgående rätt billig whisky, sådana där ”entry-level malts” som tenderar att inte riktigt bli tagna på allvar. Detta gäller särskilt i vertikalprovningar, då äldre buteljeringar från samma destilleri hyllas mer. Jag har skrivit om detta tidigare, hur till exempel Yamazakis magnifika artonåring gör att det nästan glöms bort hur bra tolvåringen är.
Jag kommer långsamt och metodiskt beta mig igenom de tio tolvåringarna från den kvällen, i den ordning vi drack dem då. Detta kommer att ta lång tid – jag har mycket annat jag också vill prova för denna blogg. Smaknoterna är alltså inte från provningskvällen, utan jag gör nya provningar av whiskyn en och en. Eftersom mina recensioner tenderar att bli romaner tänkte jag försöka beta av tolvåringarna i mer koncenterad form.
Först ut i första linan för kvällen var alltså Glenlivets tolvåring, en bourbonlagrad historia på 40%. På Systemet kostar den i skrivande stund 405 kronor. Den har i princip överallt utom i Sverige ersatts av den nya NAS-whiskyn Glenlivet Founder’s reserve. En hejdlös drift med den whiskyn från underbart roliga whiskysponge kan du läsa här. Det är bara en tidsfråga innan Glenlivet 12 YO slutar levereras även till Sverige. Gillar du den, köp på dig buteljer idag. De lär inte komma inte tillbaka på år och dar.
Glenlivet 12 YO. Vanilj, citron, blommor och honung. Och…?
Doft: skir snäll citrus – tänk citronmarmelad, ihop med apelsinblom – med vanilj. Med vatten: vaniljen backar, men vad kommer fram? Nyklippt gräs, eller kanske nyslaget hö.
Smak: blommig och mycket smeksam honungssötma. Kryddor. Med vatten: blommorna flyttar fram, särskilt rosor men också sommarblomster på en äng (utan syrligheten).
Eftersmak: inleds inte så kul med lite grapefruktbeska, men det hela räddas upp något av en maltig och lite gräsig ton. Med vatten: härligt, en offnote mitt i allt det smeksamma: en lite pepprigare kryddighet som river till i det jättesnälla. Efter en tid i glaset, en svag ton av Marabou mjölkchoklad, inte så dumt.
Sammanfattning: Detta är en viskande malt, en studie i understatement. Snäll som tusan. Tyvärr betyder det att den också är tråkig som bara få. Det smakar för lite, helt enkelt. Det är inte dåligt, det smakar inte illa, men det är bara så blommigt och snällt och lagom alltihopa.
Vännen och designern Mathias gjorde loggan, för snygg för att inte ta med i denna bloggpost.
Glenlivets tolvåring var också den som uppskattades minst av alla tio whiskies under kvällen. När alla femton på plats skulle rösta på de två bästa i den första flighten fick Glenlivet faktiskt inte en enda röst. Visst är det tråkigt att Glenlivet 12 YO ersätts med en sämre whisky utan åldersbestämning, men för egen del och för de som provade whiskies hos mig i juni utgör detta inte direkt en anledning av slita av sig håret.
