BREAKING NEWS.
Gillar du whiskyerna Glann ar Mor och Kornog? Dags att bunkra, för den 15 augusti stänger destilleriet som gör dessa whiskies ner. För två timmar sedan skrev Jean Donnay, som tillsammans med sin fru Martine Donnay grundat och drivit destilleriet Glann ar Mor i Bretagne, Frankrike, en presskommuniké på sin Facebooksida. I korthet kan den sammanfattas såhär: destilleriet Glann ar Mor lägger ner. Inte för att deras whiskies säljer dåligt – tvärtom! – och inte heller för att de misskött sin ekonomi och är på väg att gå i konkurs, utan på grund av nya bestämmelser för hur whisky ska få tillverkas i just den region av Frankrike där destilleriet ligger. (Glann ar Mor och Kornog görs helt i linje med både EU:s och Skottlands lagar för whiskyproduktion; det här handlar om lokala alkohollagar, med medan de många viner som görs i Bourdeaux och som inte är Bourdeauxviner ändå får kallas viner förstår jag det som att de inte får kalla det de destillerat för whisky eller i alla fall single malt whisky överhuvudtaget.) Stängnigen är ett slag i ansiktet på destilleriet. Parets mycket långt framskridna planer på att bygga ett destilleri på Islay – Gartbreck – påverkas dock inte av stängningen av Glann ar Mor.
Jean Donnay beskriver hur de bestämmelser som l’Institut nationale de l’origine et de la qualité, INAO, just genomfört vad gäller lagar för whisky i Bretagne i praktiken skjuter destilleriet Glann ar Mor i sank. Jean och Martine Donnay har hela tiden kallat sin whisky för ”whisky bréton”, dvs whisky från Bretagne, men nu har de nya bestämmelserna gjort att den sprit de kokar på destilleriet inte längre kan kallas whisky. Deras ”alambic stills”, speciella ganska små spritpannor som jag inte riktigt vet hur man benämner på svenska, blir nu olagliga. De bestämmelser som gjorts för hur whisky ska destilleras är helt byggda på enbart storskalig whiskyproduktion. INAO har avslutat diskussionerna och förhandlingarna för whiskyproduktion i Bretagne med enbart en – storskalig – av de fyra whiskyproducenterna i området. Följden har blivit ett regelsystem som gör att varken Glann ar Mor eller deras rökiga whisky längre får kallas varken single malt eller ”whisky bréton”.
Paret Donnay antyder att det finns flera regelsystem som också de slår hårt mot det lilla hantverksdestilleriet, men att detta blivit nådastöten: ”Detta är bara ett exempel på de problem som pressat Glann ar Mor att bestämma sig för att stänga ner, men det är det tydligaste och lättaste att förstå; andra whiskies [avser sannolikt andra destilleriers whiskies i regionen] befinner sig i samma situation.”* Vidare skriver de: ”Paret Donnay förstår varken varför eller hur ett projekt för att skapa en regionsbestämmelse, som de stöttade förbehållslöst till en början, har kunnat utmynna i en IGP [Indication Géographique Protégée, alltså en regionsbestämning av typen champagne eller cognac] som uppenbart favoriserar en standardiserad whiskyproduktion på en industriell skala.”** Redan 2012 klagade man tillsammans med de andra mindre producenterna hos INAO kring hur förhandlingarna för IGP:n gick, men detta har alltså inte lett till några resultat.
Eftersom Glann ar Mors hela idé bygger på vinindustrins betonande av ”terroir”, av var whiskyn destilleras och mognar, och whiskyn ska vara just en ”whisky bréton”, har nu INAO i praktiken skjutit sönder destilleriets möjligheter att överleva. Det är en oerhört sorglig utveckling. Jag har bara druckit enstaka droppar av Glann ar Mor och Kornog, och fann särskilt den rökiga Kornog mycket intressant och spännande. Nu får destilleriet, som tar emot runt 7000 besökare per år och säljer sin whisky inte bara i Frankrike utan även internationellt, lägga ner. Det är oerhört sorgligt och ett hemskt exempel på hur byråkratiska bestämmelser favoriserar storproducenter medan de mindre hantverksproducenterna missgynnas kraftigt. Någon som känner igen mönstret från hur Systembolagets ofattbart korkade nya system för ölproduktion och -försäljning sparkade ett otal ölbryggerier stenhårt i nötterna, månne?
Citaten i original:
*”Ceci n’est qu’un exemple des problèmes ayant poussé Glann ar Mor à décider de cesser son activité, mais il est le plus démonstratif et le plus simple à comprendre; d’autres whiskies se retrouvent dans la même situation.”
**”Les Donnay ne comprennent pas pourquoi ni comment un projet d’appellation, dont ils étaient des supporters inconditionnels à l’origine, a pu ainsi aboutir sur une IGP qui favorise clairement la fabrication d’un whisky standardisé allant dans le sens d’un modèle économique industriel.”
1 Pingback