Det har kommit en ny batch av Solera, High Coasts underbara experiment med soleralagring där själva soleran – det understa lagret fat i solerasystemet – är 225-liters barriquer av svensk nyek. Lite om systemet och mina smaknoter på den första buteljeringen hittar du här. Denna, Solera 02, hittar jag faktiskt inte på High Coasts hemsida men om den första finns info här och här är den i whiskybase. Att det är batch två framgår av etikettens baksida, och så är det ny färg på bokstäverna solera på etiketten dessutom.
1500 flaskor, 56% alkoholstyrka, släppt augusti 2021, finns fortfarande kvar på Bolaget. (Tro förresten aldrig att det där att en flaska finns kvar säger något vidare om whiskyn är bra eller inte. I denna era då så otroligt många hoardar sina whiskies betyder det oftast bara ”investerarna misstror prisutvecklingen på denna” vilket säger precis ingenting om huruvida en whisky är bra eller inte.)
Doft: min första tanke är att alla slags päron på planeten har pressats ned i detta glas. På riktigt, alla typer samt inlagda. Fantastiskt. Också finskivad färsk ingefära och honungshalstabletter. Och ananas, eller torkad ananas snarare. Den första batchen vrålade av nästan parfymiga trätoner; det gör inte detta. Jag vet att all ingående whisky är helt orökt men jag tycker ändå det finns som en touch av rök i detta glas; det lär vara fenoler från eken. Underbar doft. Den känns inte som ens i närheten av sina 56%.
Smak: vanilj; en del koppar; äppelpaj med mycket smör i. En svag kryddighet i bakgrunden som kan upplevas som rökig, eller lite smutsig.
Eftersmak: kryddig/spearmintig inledning. Följer kakan drömmar, och vispad grädde med hallonsylt i (!). Sötlakrits.
Med vatten, rätt mycket: både oljigare och skirare. Mer apelsin och vanilj och spearmint; samtidigt har något lite oljigt och liksom ”ruffigt” kommit in i bilden. Fast med lite tid i glaset försvinner de tonerna och kvar ligger en galet välbalanserad finfruktig whisky. Smaken har vuxit: har finns de lite oljigare tonerna som försvann från doften och som får mig att associera till ryewhiskey; kryddigheten långt bak drar också åt det hållet. Blint skulle jag gissa rye på smaken. Eftersmaken har Skipper’s Pipes (sötlakrits alltså), kåda, och något som är som doften av rejält torr sommaräng. Härligt.
Sammanfattning: det vore jättekul att ställa denna bredvid den första Solera. Jag minns den som mer ”crazy”. Med lite mer snittålder på whiskyn dominerar inte den svenska eken lika mycket längre. En klart bra whisky. Kanske en 86 poäng? 87?
*
Denna bloggpost bygger på ett sample jag erhållit gratis.
