Så har High Coast då nått milstolpen då de kan ge ut en tioåring. Jag hade kunnat sätta hundra spänn på att receptet skulle ha varit orökt och 100% first-fill bourbonfat, men nej; det receptet körde de på sin The Festival 2021 där de med flit buteljerade just innan faten skulle fylla tio år. Det var deras första whisky med åldersbestämning på flaskan, på vilken de kaxigt skrev aged 9,99 years…! En magnifik whisky, kanske den bästa svenska whisky som har buteljerats tyckte jag när jag fick prova den. Det gjorde jag dock utan noter.
Men nu var det ju inte den 9,99 år gamla whiskyn vi skulle prata om, utan den avsevärt äldre 10 YO…
För denna sin första tioåring valde de vad man skulle kunna kalla ”Berg deluxe”. Fem bourbon barrels med fyra år gammal whisky tömdes i 17 PX-oktaver, alltså 55-litersfat som innehållit PX sherry. Faten var av amerikansk ek. Där fick de lagras i sex år till. (För övrigt ett sådant där läge där man vill prata om double maturation istället för slutlagring.) Det hela balanserades upp med en tio år gammal bourbon barrel. Det blev 2088 flaskor på den alkoholhalt man ville buteljera på, nämligen 52%. Den obligatoriska länken till whiskybase har du här.
Förresten. Hur kan det ha gått tio år redan? Åren går alldeles för fort. Jag säger som Paul Spericki i Grosse Pointe blank:
Doft: det här är mitt andra möte med denna whisky och jag måste säga att den doftar lika himmelskt nu andra gången. Ljunghonung tänker jag för att jag tänker HONUNG och sedan ”är det där andra ljung?” Smält smör. Sirap också. En russinton som är härlig och svår att beskriva. Typ: mosa russin och lägg i en skvätt blandning av Coca-cola och vatten. Eller intorkad Coca-cola, eller sura Colaremmar och russin. Även färskkokad kola. Det är så mycket att det nästan blir parfymigt. På engelska heter sådant här sumptuous vilket Google translate tycker det betyder ”överdådigt” men snarare: lyxigt dekadent. Det här kan jag dofta på i en timme.
Smak: mer försiktigt. Kolasås, de där russinen igen; tjock vaniljkräm. Det är svårt att beskriva vad ”träigt” är i whisky, eller ”för mycket aktiv ek”. Detta är inte överlagrat som i för gammalt men det finns någon ton här som betyder överekat, om det är begripligt. Andrew Derbidge har kritiserat australiensisk whisky för att vara överekad samtidigt som den enligt honom är ”under-matured”. Detta är inte under-matured men för mig finns det en ton av för mycket ek här i smaken. Hur jag ska beskriva det i smaknoter vete håken. ”För mycket fat?” Åh tack för tydligheten liksom.
Eftersmak: avsevärt bättre; smörig, otroligt smörigt fet. Aprikos, kanske till och med konserverad aprikos. Rejält söt.
Med vatten: mindre av sirapen, mera fruktsalladskonserver. Löjligt bra doft. Mango och smält choklad har tillkommit. Färsk kokos också. Smaken bättre men liksom tidigare inte i närheten av doftens höjer; liksom mer stum och svår att beskriva. Smakerna ligger alla i ungefär samma register, på samma styrka, vilket gör smaknoter svårt. Choklad, russin, och så den där kraftigt smöriga tonen. Eftersmaken milt russinfruktig.
Sammanfattning: många sådana där ord som hör töntiga pressreleaser till beskriver faktiskt den här whiskyn väl: ”succulent”, ”sumptuous”, ”decadent”. The first ten years doftar helt sanslöst bra och ligger där någonstans på 91–92 poäng, det vill säga totalt fullständigt himmelskt. Smaken håller inte alls samma klass. Sammantaget 88 poäng.
Den här whiskyn är förresten inte slutsåld vilket säger något om att High Coast tog i för mycket med priset. Det var många på sociala medier som tyckte att priset var väl saftigt på denna när den släpptes i slutet av oktober förra året. 1650 kronor för 50 cl? Oavsett om den hade sålt slut på fem röda eller inte gillar jag det inte. Prissättningen säger något om den förväntade kundkretsen och om hur det egna varumärken mejslas ut som – idag pratar jag mycket engelska tydligen – ”aspirational”, ett ord som borde förbjudas.
Oavsett det är detta en klart bra whisky, och på doften en fenomenalt bra whisky.
*
Den här bloggposten bygger på ett sample jag erhållit gratis.
