Provaren i mig har tydligen verkligen vaknat till liv efter månader av annat. Min back log av oprovade whiskies har under den långa pausen blivit galet omfattande. Inte mindre än fyra High Coast står oprovade. Eller, nä. De stod oprovade igår men är nu provade. Välkommen till kapitel ett i en High Coast-bonanza!
Vi börjar med Altitud, en whisky buteljerad för SAS. Den är buteljerad uteslutande i femcentilitersminisar av plast, på 46%. Den finns inte i flaskform utan allt är buteljerad i plastfemmor. Enligt whiskybase är upplagan 98580 flaskor.
Det finns en del rökig whisky som ingår vilket gör den samlade ppm-halten på den ingående malten (inte i flaskan) till 11. Som alltid finns allt man kan efterfråga på High Coasts hemsida (utom en exakt fatlista faktiskt, denna gång) så vi citerar därifrån:
”51% har lagrats på ungerska ekfat (Quercus petraea) och sedan flyttats över till bourbonfat för slutlagring.
23% har lagrats på 2nd fill Bourbonfat.
19% har lagrats på svenska ekfat (Quercus robur) och sedan flyttats över till bourbonfat för slutlagring.
5% har lagrats på enbart ungerska ekfat.
2% har lagrats på PX-fat.”
Då vet vi, då kör vi!
Doft: så fräsch och snygg. Ren vanilj; kåda; mandariner eller citroner, nästan åt det vita mellan kött och skal på citroner. Denna ska vara lightly peated och visst anar jag en rökton långt bort. Men så provar jag för första gången tipset som verkar så knäppt som jag läste härom dagen i Pip Hills bok Appreciating whisky: eftersom näsan vänjer sig vid en whiskys doft kan man nollställa doftsinnet genom att dofta rejält på – håll i dig nu – vatten. Jag nosar djupt i ett glas med vatten, återgår, och känner plötsligt avsevärt mer rök. Det funkade alltså, I’ll be damned! Det är mer grillkol och saltlakrits än någon dundrande rök. Och hittar hårda lite omogna päron och även äpple (Golden delicious tror jag). Jag gillar verkligen den här doften. Balansen mellan snygga ljusfruktiga vaniljtoner och den där kådan och kryddorna under är skitsnygg.
Smak: svåröppnad till en början. Den känns lite blaskig i jämförelse den kraftiga och stora doften måste jag säga. Mycket kryddor i djupet, jättesvårt att identifiera kryddorna dock. Längre fram ligger omogen citrusfrukt, som citronjuice kanske, och gröna vinbär.
Eftersmak: tydligare rökighet inleder, om än den verkligen inte dominerar. En ”grillad kryddighet”: tänk grillat kött och nästan lite juliga kryddor. Det ljusfruktiga går genom alla steg i denna whisky: här honungsmelon och (ugnsbakade?) päron.
Med vatten: mer torv, touch av saltlakrits och gröna winegum. Alltså, jag älskar doften på den här whiskyn, både vattnad och ovattnad. Smaken har den där svårbeskrivbara tonen av blaskighet inledningsvis, sedan kommer en tydligare kryddighet än tidigare. Jag får fram både kryddnejlika och lagerblad. Eftersmaken har fått mer spearmint och svagare kryddighet.
Sammanfattning: doften är amazing, smaken lite so-so och eftersmaken härlig. Det är svårt när en whisky är sådan för ska man fokusera på det som är fantastiskt eller på att smaken inte håller vad doften lovar? En riktigt najs whisky att sippa på för den som sitter på ett SAS-plan. Väl värd en djupare provning på land och i vettigare whiskyglas än jag misstänker att du får ombord. Poäng kanske en 84?
*
Denna bloggpost bygger på ett sample jag erhållit gratis.
