Tjeders whisky

Bara whisky

Caol ila Stitchell Reserve

Dagens whisky är den åttonde utgåvan av orökig Caol ila som var med i 2013 års Special Releases. Den har fått sitt namn efter Billy Stitchell, som hyllades med denna buteljering efter hela 39 år på Caol ila. Den här NAS-whiskyn kostade sådär runt £/€70–75 när den släpptes, och kostar fortfarande i princip exakt så mycket (eller lite). Den är lagrad på gamla bourbonfat, återföryngrade bourbonfat och ”ex-bodega casks”, enligt information online. Vad i hela friden nu ”ex-bodega” betyder, men sannolikt sherryfat då? Den är buteljerad på kraftiga 59,6% och här har du den i whiskybase.

Doft: det första man måste göra när man provar orökig Caol ila är att fullständigt tänka bort de två sista orden: Caol ila. För trots att de kör samma jäsningstider och exakt samma skärningspunkter för sin orökiga och sin rökiga whisky – något som är ovanligt, men som förklaras av de har väldigt vida skärningspunkter – doftar orökig Caol ila inte som, well, orökig Caol ila. Det är en annan whisky i sin egen rätt. Man måste nosa på detta och tänka ”orökig whisky”. Det är inte alldeles lätt. Men när jag tänker bort ”Caol ila” hittar jag: kalksten, massor med apelsinzest, stenstrand, svag blommighet och lite koppar. Den utvecklas mycket med tid i glaset, blir mindre liksom kantig. Den doftar kraftigt men samtidigt liksom stängt: denna whisky ropar efter vatten.

Det är förresten fascinerande att denna whisky ligger på nästan 60%, men går utmärkt att nosa på utan något som helst alkostick. Det säger mig något: här finns inte bara ungwhisky. Whisky på nästan 60% som är tio år eller yngre attackerar näsan; så icke här.  

Smak: gräddig, lite gräsig inledning, innan alkoholen kommer in och är som väntat för kraftig: den tar över rejält. Med tid i munnen: grapefrukt, bränt trä, svagt av gummi. Ovattnat är detta inte en bra smak.

Eftersmak: smörig, nästan parfymigt blommig inledning. Övergår i apelsin, grapefrukt, härligt svag och urlakad vanilj.

Med vatten: nu så. Minns att de som buteljerar på fatstyrka sällan till aldrig förväntar sig att du som smakar av whiskyn ska göra det enbart på fatstyrka. Här hittar whiskyn hem. Gräddigare, mjukt blommig (rödklöver är det närmaste jag kan, men jag är usel på blommor), svag vaniljkräm. Den doftar nu som att den är sådär en femton år eller så. I smaken är det en helt annan upplevelse: grapefrukt, mild vanilj, harsyra. En oljighet som inte fanns här innan, men svår att beskriva. Ju mer jag vattnar, desto mer njutbar blir denna whisky, från att ha varit nästan odrickbar på fatstyrka. Eftersmaken har fått ett underbart inledande kryddmuller – tänk köttgryta – som övergår i syrligt godis (citron, sura nappar) och torrt gräs.

Sammanfattning: alltså, ingen lättdrucken whisky. Det finns absolut härliga inslag här, men det är en whisky som kräver absolut koncentration på det en har i glaset. Jag tror – bara från minnet – att andra orökiga Caol ila jag har provat har varit bättre. En habil, god whisky som verkligen inte ska avnjutas på fatstyrka. 82 poäng, häng på 83: absolut godkänt.


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2025 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén