Så, då har jag provat Bushmills 10 YO och Bushmills 16 YO. Idag har turen kommit till Bushmills 21 YO, en single malt whiskey som är buteljerad på förvånande svaga 40%. Men låt er inte luras av den låga alkoholhalten. Detta är en riktigt, riktigt bra whiskey. En hel del hype skapades omkring denna buteljering för omkring ett år sedan, när den vann guld för bästa single malt, 18 år och äldre på Göteborgs öl- och whiskyfestival. Eller, hypen berodde nog än mer på att den faktiskt tog hem pris för mässans bästa whisky alla kategorier.
Bushmills 21 YO har lagrats på en blandning av bourbon- och sherryfat, och har sedan fåt en rejält lång slutlagring på ett par år i madeirafat. En flaska går loss på 1500 kronor (ja, 1499 om man ska vara petiga då).
Doft: oh, HÄÄÄÄ-rroou! För de av er som provat whisky buteljerad lite längre tillbaka i tiden är detta extrem old school, trots den moderna fatpolitiken. Jag skiter i vad det är som är madeirafaten och inte, jag bara konstaterar att detta doftar himmelskt. Så mycket kopparmynt. Lägg på lite lagom oväntade toner som lirar perfekt härligt ihop på ett lagom spretigt sätt – helt ny t-shirt av bomull, en söt liksom röd blommighet och en jordgubbe, shortbreadkakor och digestive – och du har detta. Helt. Underbar. Doft.

Smak: sötare än doften, inledningsvis, som godiset sockerbitar. Följer så kopparen igen ihop med varm tvåtaktsmotor i bakgrunden, och så mycket fin och liksom lugn fruktighet du kan tänka dig efter 21 år på fat: grapefrukt, apelsin, mango, mörka vindruvor…
Eftersmak: mer uttorkande, mer torkade frukter nu, även torkad citrus: särskilt grapefrukt och faktiskt fikon. Svagt oljig ton som nästan ger illusionen av en rökslinga. Koppar, koppar, koppar.
Med vatten: ah, denna doft igen, alltså. Toner som av havsvatten sveper in, och färskt sötkladdiga fikon läggs in i mixen. I gommen är det fortsatt sött-med-syrligt: nästan som intorkad fruktläsk ihop med apelsiner och torkad ananas, och dessa underbara metalliska koppartoner. Eftersmaken går på samma linje som tidigare, med mer av grapefrukten och en härligt syntetiskt mintig ton, som minten i After Eight.
Sammanfattning: skitbra whisky, helt enkelt. Att den kan ha såhär mycket doft och smak i sig på bara 40%, utan att på något sätt upplevas som blaskig. Det är sällan jag går över 89, nästan aldrig över 91, men here goes: 92 poäng. Verkligen en bra whisky, detta. Varför i hela friden har jag inte provat Bushmills tidigare?
*
Denna recension bygger på ett sample jag erhållit gratis.