Bunnahabhain: destilleriet med det krångliga namnet. Det uttalas typ Bohnahaaven, för den som undrar.
Jag gillar verkligen Bunnahabhain. Jag tycker särskilt mycket om dem i deras standardformat, det vill säga noll till mycket lite rök och ofta en blandning av sherry- och bourbonfat. De gör då särpräglad, underbart bra whisky och får onödigt lite uppmärksamhet i relation till Islays mer rökbrötande destillerier. De gör bra rökig whisky också, i liten skala, men de verkliga höjderna nås i deras orökiga till miniminirökiga whiskies.
Idag, Bunnahabhain XXV på 46,3%. Okej att Bunna normalt kör med gaeliska, men när det gäller ålder hejar de på det gamla romarriket, tydligen. XXV är alltså deras 25 YO. Fast vänta, de har faktiskt slutat med att kalla den XXV, numera heter den faktiskt 25 YO. Eftersom versionen jag provar är buteljerad på 46,3 och inte 43% som tidigare är det antingen buteljeringen från 2011 eller den från 2012 jag har i glaset.
Doft: åh, härligt. Dammiga läderinbundna böcker; svarta vinbär; mahogny, linolja och dyr träfernissa. Kakao. Earl Grey som dragit länge. Kraftiga toner av sherryfatslagring, men svårt att beskriva: inte de torkade mörka frukterna, inte russinen, kanske en touch svavel (tändstickor), ändå känns sherryfaten jättetydligt. För att vara tjugofem år gammal är detta en mycket kraftig doft, oväntat…pigg. När Springbank blir 25 YO viskar de, men tjugofemårig Bunna har inte alls samma lugn. Jag gillar det.
Smak: oj, men hej hallå. Oljig (men vilken slags? bergamottolja?) och vaxig inledning med rejäl kraft; går vidare på honung, svarta vinbär, kakaostark chokladmousse. Perfekt balans, jag var rädd för att den skulle vara rejält kryddig eller besk av ålder, men detta är en flytande smekning. Aprikoser, också. Svag touch av choklad. Den känns som sammet i munnen. Denna whisky är fantastisk i munnen.
Eftersmak: inleds milt kryddigt och svagt oljigt; touch av svavel följer. Sedan en liksom fruktigare och teigare (=mer som te) oljighet, som ett möte mellan bergamottolja och citronolja. Härligt.
Med vatten (försiktigt, lite ålder och sherry, ett par droppar i sista typ 1–1,5 cl): härlig utveckling på doften, men på samma dofter som tidigare. En lite ljusare fruktighet har tillkommit (röda äpplen?), och blommande fruktträd. Smaken är även den ljusfruktigare, med nya inslag av äppelpaj; lite mer ekbeska nu. Smaken var att föredra ovattnad. Eftersmaken har fått en lite ettrig kryddighet i sig. Okej, jag borde kanske bara kört en droppe, en liten en: denna var (förvisso som väntat) klart bättre utan vatten.
Sammanfattning: strunta i vattnet och ta denna som den är. Du får då en vital och underbart komplex tjugofemåring, suveränt balanserad men ändå med hur mycket kraft i sig som helst. Smaken ovattnad är faktiskt to die for, sådär som whiskies som landar på 92–93 poäng ska smaka. Doften och eftersmaken är inte dumma de heller, men inte i samma klass. En riktigt, riktigt bra whisky. 90 poäng.
Bunnahabhain XXV kostar vid snabb titt runt €300 utomlands. Du kan hugga en för 3293 kronor på Bolaget om du känner dig hugad. Det är alltså ett konkurrenskraftigt pris som finns i Sverige. Är du rik kan det sägas vara prisvärt; har du mer min ekonomi kan du gå ihop med några kompisar och köpa en flaska ihop. Att få prova denna whisky är en riktigt mäktig upplevelse. Typ fyra drams för under en femhundring om ni är sju som köper tillsammans? Jo, då blir det värt det, skulle jag säga. Men igen, det där med vad som är prisvärt beror ju så otroligt mycket på hur mycket pengar man har. Är 3300 kaffepengar för dig ska du köpa denna.
Notera dock att jag inte vilken version av Bunnahabhains tjugofemåring det är som just nu finns tillgänglig på Systembolaget, alltså när just den tjugofemåringen är buteljerad. Detta eftersom Systembolagets hemsida, i alla fall vad whisky beträffar, kan vara den sämsta informationskanal som skapats in the history of forever. Så fick jag det sagt också. Tur då att de ger information om vilka som importerar den, Bibendum, så du kan ju alltid vända dig till dem. (Eller bara inte vara så skitnödig som den där himla Tjedern, och strunta i om den är bottlad 2011, 2012, 2017 eller 2019…!)
*
Tack gitarrgurun och whiskymannen Roland J för att du samplade denna för ett gäng år sedan.
