Vid det här laget har ni säkert full koll på att det är Martin Ahlquist som för pennan på tjederswhisky i några dagar, och att han berättar om Box whiskyakademi; här kan du läsa om hans första dag, och här om den andra. Nu fortsätter vi med dag tre, såhär på International whisky day tillika Påskdagen. /David.
Sov klart bättre i natt. Skönt! Har som inte lust att sitta och nicka av trötthet under förmiddagens teoripass när jag faktiskt är riktigt intresserad av allt vi går igenom. Eftermiddagen skulle komma att bli mer praktisk, men först en rejäl genomgång av ek, ekslag och deras olika kvaliteter, fat, fattillverkning, fattyper, fatfyllning, lagring, utveckling och buteljering. Med det också alla tänkbara och otänkbara perspektiv och tankar hos en, vad jag börjar förstå, minst sagt underfundig och finurlig Roger Melander. Massor med intressanta fakta och humor, serverat med en högst professionell leverans. Ömsom enkelt, ömsom tyngre. En omtumlande förmiddag där det ena stunden känns som jag just levererats sanningar om whisky vilket helt skulle kunna rasera den där romantiserade bilden av denna magiska dryck, för att i nästa stund lyftas av de logiska tankar och perspektiv som Roger har.
Jag har snart antecknat ett halvt A5-block på dessa inte än tre dagar och fascineras över Rogers breda kunskaper, men samtidigt så påtagliga ödmjukhet och vilja att lära andra intresserade.
Jag kan ingenstans påstå att jag är på semester, även om jag förvisso är det, men det känns inte så och jag fullkomligt älskar detta. Det syns nog inte på mig, tror jag, att jag inombords är glad som ett helt barnkalas, men det är helt enkelt helt fantastiskt att vara här!
Efter lunchen var det dags att gå ut i lagerhusen, men först ett stopp i fatfyllningsverkstaden och buteljeringsavdelningen där vi får instruktion av ännu en i raden av alla trevliga personer som jobbar här – Benny. Innan han inleder dagens praktiska moment bjuder Roger på kommande släppet i serien i The second step collection, 01:an. Jag kan säga att Box lyfter sig ett snäpp eller två med denna. Den är riktigt bra (alternativt läs: Köp inte denna, den suger – så kan jag lätt få fatt i fler)!
Fatfyllning.
När Benny kör igång lektionen får vi först ”måla” varsitt fats botten med en stansad plastmall: ”Box Destilleri BOX 2016 Ådalen”. Därefter fick vi väga faten, fylla och återigen väga och föra in all info i loggboken. Det är ordning och reda här. Allt loggas i enlighet med de faktiska resultaten och inte resultat som de ”borde vara” för att det skulle se bättre ut. Roger är noggrann och kräver detsamma från sina medarbetare. Någon kanske skulle kunna tycka att detta är en nitisk noggranhet, men det är en högst medveten linje för att få en produkt som om ytterligare 5–10 år ska konkurrera med den bästa whiskyn i världen. Och vill man bli bäst, ja, då finns som bekant inga genvägar.
Roger kommer tillbaka och vi går igenom lite redskap och termer så som ”Bung”, ”Bunghole” ”Bung Flogger”, ”Bung Extractor” och ”Valinch” med mera. Därefter vidare till fattappningsanordningen och buteljeringsbandet. Roger visar rent fysiskt på skillnaderna mellan olika fattyper genom att plocka fram buteljer från respektive fattyp som Box någon gång har buteljerat, samt lite om tankarna kring Cask Owners-buteljeringen som kom i början av året.
När vi lämnade byggnaden gick vi vidare till Lagerhus 2 och 3, där fick vi botanisera bland egna fat för att se vad som hänt och händer på resan i dessa. Efter att ha stämt av en sisådär 5–6 fat samt en 3-årig lovande sherry butt (som är tänkt att bli lite drygt 15 år innan den buteljeras) var i alla fall jag rätt frusen och behövde komma in i värmen. Det är verkligen inte varmt i lagerhusen denna tid på året, vilket kan vara bra att tänka på när du packar din väska för att framöver gå denna Akademi.
I Box lagerhus är det stora temperaturskillnader över året och mellan natt och dag. Här arbetar änglarna intensivt.
Klara för dagen tog vi så avslutningsvis en kaffe och pratade lite med VD Thomas Larsson som gjorde oss sällskap innan det var dags att åka tillbaka till Länsmansgården och kvällens provning.
Denna var riktigt svårt och kom senare att visa sig vara veckans svåraste. För det första fick vi whiskyn i svarta glas. Jag hade inte kunnat föreställa mig hur svårt det skulle bli utan att kunna se färgen på whiskyn. För även om whisky kan innehålla sockerkulör (E150) finns det massor av information att hämta från just färgen. Men i första läget fick vi bara använda oss av – vår näsa.
Av de fem whiskies som var uppställda kände jag mig helt 100 på en (olorososherry) och hyggligt säker på ett par andra. Fyllde i en lapp och lämnade över resultatet till Roger, som höll i kvällens provning varpå han gjorde några snabba anteckningar.
Nästa steg var att hälla upp whiskyn i genomskinliga glas. Färgen gav mycket riktigt massor av information och jag kunde omvärdera och rätt snabbt lämna in mitt nya resultat. Roger lät oss få veta att någon hade ett rätt och någon hade alla rätt. Han menade också på att bara på färgen borde tre av de fem vara givna. Detta gav mig mer självfroende att tro på att jag var rätt ute. Sista steget innefattade så även smak och jag kunde snart konstatera att jag behöll mina val av vad som var ”bourbon”, ”port”, ”refill”, ”sauternes” och ”sherry”.
När vi äntligen fick veta resultatet visade det sig att jag hade ett rätt första vändan (oloroson). Från andra vändan hade jag sedan prickat in alla rätt och fick därav 11 av 15 möjliga poäng totalt. Att sedan avslutade med att ”naila” Lagavulin som flaska No. 3 kändes som en extra skön bonus.
En lina av whiskies lagrade på olika slags fat.
Det som i måndags kändes så skakigt och osäkert har med Rogers guidning lett till märkbar förbättring. Nog tänkte jag att jag skulle lära mig en hel del av att gå denna utbildning, men inte kunde jag tro att det skulle bli så här påtagligt, så snabbt.
*
Imorgon fortsätter Martin Ahlquists reportage från Box whiskyakademi. Då blir det mältning och mäskning för hela slanten!
