Vi hoppar direkt till smaknoterna på den här mångomtalade buteljeringen, och pratar mer om den och om Box efteråt.
Doft: efter ett par minuter i glaset: oväntat orökig; apelsin; jord, kanske lätt bränd jord; några frukter i botten jag inte hittar namnen på. Aprikos? Konserverad aprikos? Och så, viss touch av honung och vanilj. För de av er som gillar att baka bröd: bröd som bakas i ugnen på riktigt hög temperatur och börjar bli lite lite bränt. Efter lite mer tid: en härlig rökighet kommer fram, men långt ifrån aggressiv eller stickande – röken omslingrar de andra dofterna, snarare än att de andra dofterna ligger någonstans där bakom en hejdundrande rök och lurar. Ofta, med rökig whisky, känner man först RÖK och sedan RÖK och sedan får man leta efter vad som döljer sig där bakom. Här är det tvärtom, röken kommer efter ett tag. Den doftar märkligt nog inte som ung och rå och bråkig rök, utan mer moget, som bra mycket äldre än sina tre år. Med några droppar vatten på sista ynka centilitern: djupnar rejält och röken djupnar också; sötlakrits, döende brasa. Och, hör och häpna: doften av godiset turkisk peppar. Kola. Jävlar vad med dofter!
Box The Festival 2014. Det var inga mängder jag hade att gå på precis…
Smak: alkoholen och den unga åldern känns direkt med härlig stickighet; vanilj och fattoner, vanillinsocker mer än honung; apelsin, citronmarmelad. En touch av tång. Igen, röken är verkligen inte hejdundrande som jag hade trott att den skulle vara, den finns med men utan att dölja de andra smakerna. Med vatten: fortfarande stickig/brännande på tungan men mer honung nu; sot; härligt ”skitig” rök kom fram mer. Kanske peppar? Nästan chili, eller i alla fall färsk spansk peppar?
Eftersmak: ganska kort, härligt uttorkande; skön beska; torkade kryddor. Nog finns här sommarvarm ljung, nästan lätt bränd på riktigt het sommardag? Här än mer än i de andra stegen märks att detta är en ung whisky, något som passar mina smaklökar utmärkt. Jodtoner med en ganska lätt rök, tallbarr, kanske rökt enris. Med vatten: jodtoner/”medicinal” touch. Röken dröjer sig kvar klart längre med vattning, en spetsig rök som ändå är diskret, svår att fånga i ord.
Den som ändå hade en… Denna och resterande bilder hämtade från Box Facebookflöde.
Sammanfattning: jag brukar få kämpa ett tag med att hitta smaker i whiskies. Den här var ruggigt lättprovad redan utan vatten. Smakerna liksom radar upp sig utan att alls krocka med varandra. Antagligen finns det ett inte litet inslag av självsuggestion i min upplevelse – mina förväntningar var höga och jag kände mig som en femåring i en godisaffär när jag genomförde provningen – men jag sällar mig gärna till hyllningskören (kolla här, här, här och här) och säger: jävlar i min lilla låda vilken härlig whisky. Om jag bara hade pallrat mig upp till Ådalen förra sommaren när denna buteljering släpptes! Om jag bara vore en rik man och kunde köpa denna nu! Siktet är inställt på att åka på festivalen i år. Tyvärr lär det knappast vara en garanti för att jag får tag på en butelj: köerna kommer vara hysteriskt långa. Om de ens släpper en The Festival 2015, det vet man inte så noga.
Destilleriet
Så lite info. Box whisky ligger i Bjärtrå, Ångermanland – de hade den goda smaken att bygga sitt destilleri en timmes bilfärd från min släkts sommarstuga, riktigt vänligt gjort faktiskt. De började destillera sprit i december 2010 – checka destillerichef Roger Melanders härligt uppspelta ansiktsuttryck vid första destilleringen – och har redan lyckats bygga upp en enorm ”buzz” kring sitt varumärke, även internationellt. Box whisky är vidare världens i särklass mest genomskinliga whiskydestilleri. Man låter kunderna få en närmast total insyn i vad det är i buteljen. Informationen de släpper om sina buteljeringar är underbart, förkrossande detaljerad. Ta bara informationen om The Festival 2014 på deras hemsida. Här står i princip allt: vilka fat som fylldes, vilken alkoholstyrka spriten hade när den lades på fat, vilken fenolhalt malten röktes till, hur faten rostades, vilken jästid vörten hade, hur lång tid destillering skedde i lågvinspannorna, hur hjärtat (den del av den destillerade spriten som sparas och läggs på fat) skars, när råspriten destillerades och precis vilka fat som ingick i det som landade i denna buteljering. Det är perfektion: whiskynördar som jag får grotta in oss i detaljer och spekulera vilt i saker som varför Roger Melander väljer att inte fylla alla fat på det som är (skotsk) industristandard, 63,5% – och de som inte är intresserade av sådant behöver inte läsa.
Och vackert till ligger det också.
Faktiskt är detta ett område där de svenska destillerierna generellt ligger milsvitt före sina äldre kusiner ute i världen; Pär Caldenby på Smögen dränker även han kunderna i information, och bedriver dessutom en whiskyblogg som fungerar som gammal hederlig folkbildning i sann ABF-anda. Henric Molin som driver Spirit of Hven är även han noggrann med information om olika buteljeringar. Och de är långt ifrån ensamma. Den svenska whiskymarknaden är proppfull av tokstollar som jag som vill veta precis allt om vätskan i flaskan. Box är alltså inte unika i sin genomskinlighet, men de spelar i en egen liga vad gäller detaljerna i informationen.
Roger Melander, destillerichef på Box.
Box The Festival 2014 är en treårig rökig historia som det bara släpptes 700 exemplar av, till Box årliga whiskyfestival förra sommaren, buteljerad på 53,5%. Den kostade just under 900 kronor för de som lyckades boka en butelj på festivalen. Det är jättekul för de som arbetar på Box att intresset är så oerhört stort för deras destilleri, men det har sina baksidor: deras buteljeringar tenderar att bli samlarobjekt som nästan behandlas mer som valuta än som whisky. För att så många vill samla allt Box ger ut finns det också många som är beredda att betala galna summor pengar för 50 cl treårig rökig whisky, just för att den är så begränsad. Det finns både plus- och minussidor med ett sådant beteende från kundernas sida. På plussidan: den som har ordentligt med pengar kommer verkligen kunna köpa en Box The Festival även om tio år – långt ifrån alla buteljer kommer att ha öppnats ens då. På baksidan: de stegrande priserna, och det faktum att så många buteljer förblir oöppnade och samlar damm. Eftersom whiskymarknaden är så överhettad blir det också många som köper många buteljer för att lägga dem till samlingen, inte alltid för att kunna njuta av dem om tio år, utan för att tjäna enorma mängder pengar om tio år.
Ett galet förslag: Box destilleri borde erbjuda ett speciellt pris – hundra spänn tillbaka? en gratis VIP-visning av destilleriet? förhandschans på framtida buteljeringar? – till alla som laddar upp en film på deras Facebooksida där de öppnar en butelj The Festival 2014 och häller upp en dram. Det vore sorgligt om whisky som är så bra för att vara så ung knappt avnjuts alls.
