Tjeders whisky

Bara whisky

Box 2nd step 02

Igår släppte Box den andra whiskyn i sin serie ”The 2nd step collection” på Systembolaget: Box 2nd step 02. Bara 3000 flaskor, en ovanligt liten mängd (5096 flaskor gjordes totalt), släpptes. De har sannolikt gått åt nu, men de sålde inte slut på fem sekunder eller ens fem minuter. Ett gott tecken: folk börjar lugna ner sig lite och den värsta hypen omkring destilleriet har äntligen släppt. Det är enbart bra. Whisky ska inte vara aktier utan just whisky.

Jag fick prova den i Box lagerhus nyligen, på ett event jag ska skriva mer om när jag nu någonsin får en sekund över till att underhålla denna stackars blogg. Jag skrev inga smaknoter där på Box – uppgiften vi då fick oss till livs var att välja två favoriter ur en lina av fyra whiskies, och det fanns inte utrymme att verkligen analysera det vi hade i glasen ordentligt. Nu sitter jag i alla fall med den i mitt glencairnglas och undrar vad jag ska hitta.

Doft: oj, här var det färska sherryfat, minsann! Rejält alkostick i näsan av de modiga 51,2 procenten, något som försvinner efter några minuter i glaset. (Någon som vågar slå vad om att 2nd step 03 inte kommer vara buteljerad på 51,3, förresten? Han gillar att nörda loss i tysthet, den gode Roger.) Med näsan på behörigt avstånd från glaset: torkade frukter (dadlar och inte minst fikon); nyöppnat paket russin; inlagda aprikoser på burk. Honung och färsk vanilj. Ju längre tiden går, desto mer vaknar också bourbonfaten till liv i denna mycket lena och smeksamma blandning: långt bak anar jag kolapajen och det skirade smöret som hör bourbonfaten till. Detta är utan tvivel den sötaste snoken jag upplevt på en Box: det är snällt, sött, men också på något sätt lite stramt. Är det apelsin jag känner? Var det där rabarber? En mångfacetterad och mycket snäll doft. Vatten gör doften ”ljusare”, mer ”bourbonlagrad”; lite skirare, mer frukter som backar lite i favör toner av lätt bränd vanilj. (Har jag satt eld på vanilj någon gång? undrar du. Nä. Men det finns som ett litet inslag här av något bränt, som att någon satt eld på ett papper två rum ifrån dig. Eller, som världens minsta inslag av grillsås. Är det i själva verket det lilla inslaget av rökig malt i receptet jag äntligen känner? Annars upplever jag denna inte som lätt rökt alls, utan som orökt.)

Box drar fram sherryfaten.

Box drar fram sherryfaten.

Smak: den anländer med russin och svårfångade mörka färska frukter (nektarin? mandarin, till och med?), avsevärt mindre sött än doften, om än det finns som ett stråk av honung någonstans en bit bak; sedan följer oväntat ettriga ekiga kryddor och en pepprighet som är lite besvärande. Det liksom sticker ut från den mer inställsamma doften och början av smaken. Mullrande sjok av frukt, långt därunder ligger en försiktig vanilj. Med vatten: oj vad den här virren simmar! Avsevärt bättre; det ettriga försvinner nästan helt, och smaken blir en smekning av torkade och färska frukter, honung och smörkola. Hoppla!

…fast egna bilder är alltid bäst.

…fast egna bilder är alltid bäst.

Eftersmak: inleds fint uttorkande, en liten touch av det där limmiga jag kan få ur många whiskies (tänk papperslim); en viss spritighet; oljigare än både doft och smak. Det ligger som ett sjok av diskreta kryddor kvar i gommen relativt länge. Ändå är eftersmaken ganska kort. Jag tjatar och tjatar och kanske är det bara något jag har fått för mig, men jag tycker det ofta är i eftersmaken som unga whiskies avslöjar sig. Det är gott, javisst, men just kort. Avsevärt bättre med vatten, om än kryddigare än smaken och fortfarande något spritigt. Jag gillar det; det är som att den hittade hem med vatten.

Sammanfattning: doften är kanon. Gommen och eftersmaken övertygar mig inte alls lika mycket. Där jag var ”blown away” av 2nd step 01 – vars smaknoter jag inte hunnit föra över till denna blogg – tycker jag att detta blir en whisky vars doft är kanon, men där smak och eftersmak inte liksom hunnit lika långt som doften. Denna whisky är en försmak av vad Box kan prestera på sherryfat. De faten är inte riktigt där än, är mitt intryck. Medan min normala reaktion på allt Box släpper brukar vara ”satan i gatan!” tycker jag att det här är mer: gott. Godkänt, absolut. Mer än så? Egentligen inte.

Jag provade inte denna whisky blint, vilket jag numera brukar försöka göra till norm, och jag visste redan en del grundläggande fakta om den: någon liten skvätt rökig malt, typ hälften sherryfat och hälften bourbonfat. Jag mindes ganska väl, visade sig efter titt i Box underbara facit, där alla kan gå in och läsa precis precis allt om deras buteljeringar. Av allt vi bör titta på i deras detaljer är det en sak som faktiskt får mig att häpna: de minsta ingående faten är 55-litersfat, men det allra mesta är lagrat på 115-litersfat, nästan hälften kommer från bourbon barrels och 12,5% kommer från hogsheads på 250 liter, även om just denna sprit slutlagrats en kortare tid på oktaver, 55-litersfat. Skvätten yngre än fem år gammal whisky, och de behöver inte längre rumstrera runt bland minifaten för att få till fungerande dricka. Vänta bara…!


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2024 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén