Älva är en 6 YO begränsad utgåva med whisky från nedlagda destilleriet Grythyttan utgiven av Bergslagens independent bottler. Älva är den fjärde whiskyn i Väsenserien; de tidigare i serien har hetat Vätte, Skogsrå och Troll. Serien kommer avslutas med en femte whisky, jag har dock ingen koll på när den kommer. Ur Väsenserien har jag hittills bara provat den mycket imponerande Troll. Älva släpptes den 4 april på systembolaget, och en flaska på 50 cl kostar 995 kronor. Den är buteljerad på fatstyrka, på maffiga 57,5%. Den finns fortfarande att beställa. Enligt en kommentar från utgivarna på Facebook ligger upplagan på bara cirka 500 flaskor, vilket gör det totalt obegripligt för mig att den fortfarande inte är slutsåld.
Det kan sägas först som sist: jag var lite orolig inför denna whisky. Den är lagrad enbart på fat av ny svensk ek, med sprit av Grythyttans lättrökiga recept. Det har gått sex år sedan faten fylldes, många av de fat som fylldes på destilleriet var små, och då är sex år mycket lång tid. Ny svensk ek ger väldigt kraftiga dofter och smaker. Utan att alls ha insyn i fatlagret från Grythyttan som Bergslagens independent bottler köpt upp tänker jag att faten av svensk ek borde behöva balanseras ned av något lite mindre extremt, som bourbonfat. Och mycket riktigt, när jag hällde upp ett par centiliter av mitt femcentiliterssample för ett första intryck för ett par veckor sedan tyckte jag att detta var alldeles för brutalt. Jag skrev dock inga noter, då, och smuttade mer än provade. Låt oss se vad detta andra möte ger.
Doft: en kraftig doft, nästan aggressiv. Nyhuggen ved; lösningsmedel möter kåda; en ”grönsakig” doft där jag först tänker ruccola men landar i spenatsoppa (jag lovar!); kryddnejlika. Det finns också toner av fuktig koppar här. En svåranalyserad doft, med visst alkostick i. Ruccola/spenatsoppa-tonen är inte sunkig, inte som de där sönderkokta rotfrukterna man kan få i whisky ibland. Älva är en whisky på steroider, whisky som skriker. Ovattnat känner jag ingen som helst rök. Med lite tid i glaset vaknar dock en tunn strimma rök och en rejäl dos kolasås.
Fantastiskt vacker etikett på en svårflörtad whisky.
Smak: den inleds med rejäl – alltför rejäl, för mig – beska från eken, och övergår i de där tonerna av kåda som jag gillar; svårbeskrivbara kryddor en bit bak; jord/torv; en dov rök ännu längre bak. Fernissa och koppar. Earl Grey-te, eller faktiskt som bergamott och grönt te. Rejält motvalls och ganska aggressivt.
Eftersmak: inleds med gamla kopparmynt, torv och en rökpuff; kvar ligger skönt oljiga toner, fernissa igen, och tallbarr.
Med rejäl skvätt vatten: Doften blir svagt torvig, julkryddig. Det finns också toner här av Sprite, faktiskt! Kolasåsen ligger kvar. Mycket bättre med vatten. I gommen hittar jag igen den där kådan, granskog, tallbarr, smygande maskinsmuts, rågbröd, men också russin i glögg. Bättre, men en väl mastig blandning av olika smaker som alla slåss om uppmärksamheten. Eftersmaken är även den avsevärt bättre, med sötlakrits, försiktigare beska nu, men också grövre toner av både rök och asfalt. Denna whisky tarvar vatten, verkligen!
Sammanfattning: ovattnad är Älva svår och oerhört krävande: mer intressant än god, mer galen än balanserad. Med vatten blir det bättre, särskilt på doften. Det är dock fortfarande inte i närheten av så bra som flera andra whiskies jag har provat som getts ut av Bergslagen från Grythyttanlagret. På plussidan finns tonerna av kåda och kopparmynt; på minussidan, att det är så…mycket av allt. Det är fullt möjligt att detta är en whisky som det tar tid att lära känna; en whisky som också blir avsevärt bättre med lite luftning i flaska efter att den öppnats.
Är Älva överekad? Överlagrad? Jag vet inte, kanske det. Den känns ”överfatad”: det är väl mycket fat av lite väl aktivt slag. Reglagen är verkligen kraftigt uppskruvade; jag hade gärna sett att de hade skruvats ned en hel del.
Poäng, då? Jag har ju börjat, trots allt, i alla fall dribbla lite med poäng, sådär att jag antyder ungefär var i skalan jag tycker att vi befinner oss. Vi är i min bok någonstans över 70, men under 80.
*
Denna bloggpost bygger på ett sample jag erhållit gratis. Och nej, det betyder som ni ser ovan inte att jag hyllar allt jag provar.
