Tjeders whisky

Bara whisky

Whiskyåret 2020

Det torde vara enkelt att sammanfatta whiskyåret 2020. Alla vi som har whisky som ett starkt intresse saknar provningarna. Vi saknar whiskyvännerna. Vi saknar festivalerna, eventen, hänget med andra människor. Det har onekligen varit ett riktigt jävla skitår på grund av corona och den sociala distanseringen. Liksom det påverkat alla aspekter av människors liv på vår planet har det också påverkat whiskyvärlden. Träffar med människor har ersatts av zoom, tisdagarnas Whiskysnack och extra mycket häng på Facebook.

Det är alltså precis som teckningen av Linus på linjen här ovan:

Som tur är händer det ändå sköna grejer. Och tråkiga grejer. Och intressanta grejer. Jag kommer inte försöka beskriva whiskyåret 2020, utan nöjer mig med att titta på just mitt mitt whiskyår har varit.

En trea whisky

Störst för mig detta år är utan tvekan whiskypodden En trea whisky. Jag lärde känna Jeroen Wolfers i gymnasiet när 80-tal just hade blivit 90-tal, och Mathias Elovsson kanske en fem år senare eller så. I långa perioder har vi varit som de tre musketörerna. Sedan fick vi alla barn, och efter några år blev umgänget mer sällan förekommande. Ibland har det gått månader utan att vi alls har hörts. Men så förverkligade vi Jeroens idé om att ha en whiskypodd. Plötsligt är det vi tre igen, lika ofta som förr. Att podden blivit så väldigt uppskattad har förstås varit kul, och visst är det roligt att podda. Att få umgås med de där två underbara människorna varje vecka har dock varit än större: helt fantastiskt.

Låt oss säga att du inte alls vet vad den där podden är för något. Varje tisdag lägger vi upp ett nytt avsnitt. Vi pratar ofta om något tema, tar upp något destilleri på tre minuter, och förklarar någon halvnördig whiskyterm. Och flamsar en del. Ett avsnitt brukar vara runt 35 minuter långt. Och vi har verkligen hållit oss till ett avsnitt precis varje vecka. Vi började i slutet av mars. Igår lade vi upp årets sista avsnitt, nummer 40. In och gilla podden på fejjan, vet jag! Om du inte lyssnat, välkommen till oss.

Den jämrans whiskyboken

Jag gjorde ett riktigt seriöst försök att verkligen bli klar med boken jag nu arbetat med i fyra år: började blogga enormt mycket mindre från juli, korrläste hela manus, och gav mig på den helt sanslöst omfattande uppgiften att jaga bilder till bokmanus. Jag nådde inte ända fram. Jag har lyckats skakat fram drygt 400 bilder till boken, och fler är på väg in. Ett stort till alla er som bidragit!

Mitt nyårslöfte är att den går till tryck 2021. Det är ett kärt besvär att arbeta med boken. Tack till alla er som undrar när den kommer. Jag vet att jag hållit er på halster länge nu. Det blir sannolikt den tjockaste whiskybok ni köpt när den väl kommer, kan jag lova. Sidantalet blir i alla fall inte fyrsiffrigt…

Sexismen i whiskybranschen

Årets stora händelse i whiskybranschen är dess motsvarighet till me too-rörelsen. Det började som en kritik från Becky Paskin av Jim Murrays sexistiska smaknoter i september. Branschen reagerade fort, men tenderade att reducera det hela till en fråga om att vara på Beckys sida mot Jim, som om frågan var så liten och så förbluffande okomplicerad. En längre text från mig om detta har du här. Jag frågade även High Coast, Mackmyra och Spirit of Hven om deras tankar i dessa frågor – se här. I november skrev briljanta Frida Birkhede denna text, där hon med rätta frågade ungefär jaha men vad hände sedan då? Ändrades något verkligen? Whisky kanske inte promotas på samma genomsexistiska sätt som skett tidigare, men branschen har fortfarande oerhört mycket arbete att göra i de här frågorna. Detta är verkligen något att hålla ögonen på för framtiden.

…och en Bubblare från 2019 som fortfarande är aktuell

2019 var mitt stora korståg i whiskyvärlden oklarheterna kring Skånska spritfabriken som kallade sin franska whisky för svensk. Systembolaget följde upp och fick destilleriet att sätta ut att den var destillerad i Frankrike, men vidhöll att whiskyn ändå skulle ses som producerad i Sverige. Jag skrev om att Systembolagets tolkning var totalt bisarr. De menar att EU:s definitioner kan tolkas som att man anser att en whisky är producerad på den plats där faten låg oavsett var spriten destillerades. Vilket alltså gör att tio fat med Ardbeg som jag har i min källare efter tillräckligt lång tid är svensk whisky, tycker Systembolaget. Se även denna post för mer i frågan.

Jag menade då 2019 att detta kunde öppna för samma situation som nu finns i Japan, alltså att en massa whisky som inte är producerad i Japan säljs som japansk whisky. Mycket riktigt har detta hänt. Kolla in den här flaskan som finns att köpa på Systembolaget:

Här har vi alltså en ”malt whisky” som Systembolaget säljer som ”Tillverkad i Sverige”, på hyllan för svensk whisky. Notera att det inte står att det är en single malt. Det är inte konstigt, innehållet i dessa flaskor är med mer än 95% sannolikhet producerat i Skottland och detta är i så fall en blended malt. Eftersom whiskyn har fortsatt mogna på fat i Sverige är den inte längre Scotch, som måste lagras helt i Skottland. Det gör förstås inte innehållet minsta mer svenskt.

Vi tar en titt på etikettens baksida:

Mycket Swedish och Sweden här i texten, och en historisk koppling som är 100% meningslös. Men men, det är inte därför jag tar upp denna whisky. Whiskyn, står det som synes, är produced by Bergslagens distillery Sweden.

Men Bergslagens destilleri i Örebro började inte producera råsprit för whisky förrän 2018 eller kanske 2019. Den svenska whisky som de har i sina lagerhus som är whisky är från Grythyttan. På de släppen skriver de ut att whiskyn är ”distilled in Lillkyrka”. Bergslagens destilleri har alltså ännu inte kunnat släppa någon droppe whisky som är producerad av dem helt själva. Sålunda kan Engelbrekt inte sägas vara producerad av dem, i den betydelse vi normalt tänker oss att destillerier producerar whisky.

Ingen enda människa som tittar på denna flaska begriper att Engelbrekt i själva verket inte har producerats från dag 1 till flaska av Bergslagens destilleri i Sverige. Det finns inte något på flaskan som antyder att whiskyn kan ha något annat ursprung än just Bergslagens destilleri. Samtidigt, finns det någon whiskyentusiast i vårt land som skulle betrakta bulkimporterad skotsk whisky som får slutlagring på fat som råkar befinna sig i Svea rike som svensk whisky?

Det är något bättre på hemsidan, där de beskriver Engelbrekt såhär:

Engelbrekt maltwhisky har mognat på traditionella whiskyfat, så kallade ex Bourbon Hogshead, i minst 5 år. Därefter förs whiskyn över till 250 litersfat av ny Amerikansk ek vilket ger whiskyn en extra push av härliga toner av kola och frukt. Slutlagring, buteljering och etikettering sker för hand på destilleriet i Örebro. Råspriten till Engelbrekt är destillerad utav ett annat destilleri enligt våra önskemål, och lagrad och buteljerad i Örebro.

Denna text är med all sannolikhet inte helt sann. Om råspriten skulle vara destillerat av ett annat destilleri och inte två eller flera vore drycken single malt whisky. Varför skulle de då inte sätta ut att det är singelmalt? Singelmalt kan inte importeras i bulk från Skottland – den är då alltid blended malt. Det är därför, och på grund av att alla mängder råsprit för whisky köps från just Skottland, jag misstänker att Engelbrekt är en blended malt med råsprit av skotskt ursprung i sig.

En annan sak jag ställer mig mer än skeptisk till är påståendet att det där andra destilleriet skulle ha destillerat ”enligt våra önskemål”. Det kan vara sant, till exempel om det i själva verket är så att Spirit of Hven kört kontraktsdestillering åt Bergslagens för Engelbrekt. Det skulle ju förresten också på riktigt göra whiskyn svensk. I 99% av fallen är dock whiskyfirmors påståenden om att deras så kallade sourced whiskies har destillerats efter firmans recept rakt av lögn. Väldigt få destillerier på planeten kontraktsdestillerar råsprit på 100% mältat korn efter små firmors specificeringar.

Hur som: man ska inte behöva gå till ett företags hemsida för att nå en något högre grad av genomskinlighet. Systembolaget måste tänka om. Detta är ett massivt juridiskt problem, där kunder riskerar att bli lurade. Ja, där kunder som gärna köper Engelbrekt för att de tror att det är en svensk whisky från Bergslagens destilleri uppenbart blir lurade.

Framöver är även detta något att hålla ögonen på.

Det där med ”årets whisky”…

Jag misstänker att Jim Murray var först med att pretentiöst prata om ”Whisky of the year”. Som om det finns en sådan. Det gör mig lite ledsen att en massa andra numera använder samma uttryck, så till exempel Ralfy.

Det är både clickbait och meningslöst. Det finns ingen ”årets whisky”. Det finns en rad whiskyupplevelser som en person har haft, och hur den personen värderar dessa upplevelser. Ralfy och andra som vill vara mer seriösa än den tramsande Jim Murray borde därför istället ha en ”the whisky I enjoyed the most in 2020”, eller ”the best whisky I tried in 2020” eller så. Det skulle i alla fall vara ärligare än det där förment objektiva förnuftet som liksom proklamerar vad som var den bästa whiskyn 2020.

Jag har ju numera mer eller mindre konsekvent börjat använda mig av den jättesvåra hundrapoängskalan. Jag börjar liksom ”get the hang of it” nu, efter sådär ett och ett halvt år med den och efter många fler år utan den. Den gör det i alla fall lite lättare att jämföra hur bra jag tyckt att olika whiskies har varit under året. Du kanske inte vet exakt hur bra ”88 poäng” är i just mitt huvud, men jag vet det. 88 är riktigt jäkla bra. Jag gläder mig åt att jag råkat prova samma whisky två gånger under 2020 – en 1997 Clynelish buteljerad av Whiskybroker och en variant av samma buteljering med annan etikett från Svensk whiskyförmedling – och att jag gav den 87 poäng vid båda tillfällena. Det säger mig att jag kanske vågar tro att jag är liksom konsekvent mot mig själv vad gäller poängsättning. Det var jag inte alldeles i början, då jag många gånger höll igen med betygen.

tjeders whisky 2020 i siffror

Som den mycket nogsamma bloggare jag är gjorde jag en Excelfil med samtliga whiskies jag provat på bloggen under året. Jag för inte bok över whiskies jag provar – denna blogg är liksom själva boken. Jag provar dock mer än vad jag skriver om på bloggen. Skriver jag noter och sätter betyg brukar det landa på bloggen, men långt ifrån alltid. Men genom Excelfilen kan jag lätt få fram en rad svar. Så som till exempel:

Antal whiskies jag har provat på denna blogg 2020:

153. Eller, 151 whiskies och Agitators två utkast till whisky som inte är tre år än, om man ska vara noga. Det skulle ha blivit långt fler, men corona dödade mina smaklökar under hela december och jag har bara lagt upp några få gamla smaknoter denna årets sista månad.

Antal destillerier som jag har provat whisky från:

67.

Destillerier som jag provat fem whiskies eller mer från:

Springbank vann med 22, High Coast kom därefter med åtta whiskies. Caol ila, Glenlivet och Mackmyra har sex whiskies provade, Bunnahabhain, Loch Lomond och Smögen fem.

Att Springbank dominerar är knappast oväntat. Det är ju trots allt världens bästa destilleri alla kategorier. Att svenska destillerier hamnar högt är inte heller förvånande: ni som följer mig är intresserade av svensk whisky, jag är intresserad av svensk whisky, och de destillerierna skickar ibland grejer för mig att prova.

Fördelningen OB/IB (officiella kontra oberoende buteljeringar) är rätt starkt vinklad i de officiella buteljeringarnas fördel: 97 OB, 53 IB. Tre var varken officiella eller oberoende buteljeringar: de där två Agitator samt en whiskey från Irland som verkar ha lagts på flaska sådär någonstans vid 1800-talets mitt eller så.

Så, då har vi alltså ett utsnitt på 153 whiskies, och kan börja leka med siffrorna och dela ut priser i alla möjliga kategorier.

Överlägset sämsta whiskyn jag provade i år:

Reisetbauer 7 YO, en österrikisk whisky buteljerad 2018. Den fick poängen ”under 40 någonstans”. Grattis till att vara överlägset sämst!

alla whiskies från 70 poäng och under:

Rouget de Lisle BM Signature pur malt, en fransk whisky som jag sammanfattade såhär: ”I princip omöjlig att poängsätta, men med denna doft måste det bli under 70 poäng någonstans.”

Spirit of Hven The Nose: ”För mig, ett chockerande magplask. Poäng? Under 70, över 60 någonstans […]”

Longrow 10 YO Tokaji Wood, en horrör till whisky: ”Detta är utan något som helst tvivel det sämsta jag provat från mitt älskade Springbank. Någonstans sådär en 67 poäng eller så […] Om något bör det betyget sannolikt justeras nedåt, inte uppåt.”

Mackmyra Vinterglöd:  ”någonstans där just under 70 poäng där den exakta poängen slutar betyda något”.

Och så två som klockade in på 70 poäng och som också de var riktiga bottennapp: den kanadensiska blenden J.P. Wiser’s 10 YO Triple barrel, och det synnerligen misslyckade experimentet med fat som innehållit kaffekask – Bergslagens Kaffekask cask finish.

Hälften av de whiskies jag provat under 2020 och som fick 70 poäng eller under är alltså svenska. Det är rätt oroväckande tycker jag. Det är möjligt att jag bedömer svensk whisky hårdare än annan whisky, för att liksom se till att inte vara partisk, men de tre svenska whiskies som nämns här ovan tyckte jag verkligen inte var bra.

överlägset sämst bang for your buck:

Jag provade en 14 YO single cask Karuizawa från SMWS som var någonstans mellan rätt så dålig till passabel: 75 poäng. Jag hittade en auktion där denna gått för £1350. Den kan säkert stiga än mer, så se här ett exempel på en flaska där innehavaren gör bäst i att inte rycka folien. Eller, den här flaskan gör sig allra allra bäst i någon annans samling.

Största skillnad mellan vad jag och serge tycker

Jag har knappt alls jämfört mina med hans betyg. Detta ”pris” är därför synnerligen godtyckligt. Denna diskrepans är dock skoj:

GlenDronach cask strength batch 1: 75 poäng tyckte jag. 91 poäng tyckte Serge.

Jag tycker över huvud taget att Serge har förvandlats till något mer av en high grader vad gäller vissa whiskies – eller om det är jag som blivit mer kritisk. Karln hatar när folk flyttar runt whisky mellan flera olika fat men landar ändå på högt över 85 på treårig whisky från Waterford där de gjort exakt just så. Talisker 10 är absolut en god whisky, men 90 poäng? Highland Park 10 YO, 90 poäng? Jag börjar alltmer tycka att hans preferenser kring destillerier ibland får väldigt kraftiga effekter på betygen som sätts. Om någon borde övergå till att helt blindprova whiskies, något han aldrig gör, skulle det vara Serge Valentin.

Så långt verkar stora delar av denna text skrivna av Sura Gubben, en muttrande och trångsynt karaktär jag och vännen Mathias mejslat fram i över ett decennium. Låt oss istället vända oss till det som varit rejält bra.

bästa svenska whisky jag provade 2020

Detta blir ett oavgjort lopp. Jag konstaterar såhär i efterhand att hela tre whiskies alla har fått samma poäng, nämligen: High Coast Cinco, Smögen Sherry quarters och Smögen 100 Proof batch 2 fick alla 89 poäng. Se där tre väldigt bra svenska whiskies av synnerligen olika karaktär. Det är inte omöjligt att jag var snål när jag landade på 89 för de här.

Så har vi då kommit till det där som andra skulle kalla ”Bästa whiskyn 2020”, ”Årets whisky 2020” eller så. Jag kallar detta för:

de fem Bästa whiskyerna jag provade 2020

Fem whiskies fick det tydligen högsta betyg jag delade ut i år, 93 poäng. Alla fem spelar i den där ligan där man knappt tror att det är sant hur bra whiskyn är:

Caol ila 1988 31 YO, refill sherry butt #225 från Gordon & MacPhail. Den kostade 11099 kronor vid släpp.

Elements of Islay Pe4, en Port Ellen buteljerad 2011.  Denna kostade 1200 kronor när den släpptes unikt för Viking Line, och kostar numera runt €600 på auktioner.

Den japanska blended malten Taketsuru 17 YO, som kostade 2749 kronor.

Glenburgie 1990 29 YO, en refill sherry butt #90227801 från Gordon & MacPhail som kostade 7996 kronor.

Svenska Eldvattens The Old Speysider 27 YO, en undisclosed Speysidewhisky som kostade 2495 kronor när den släpptes.

Jag läser mina noter på dessa whiskies på nytt. Det går ganska lätt att konstatera vilken som var närmast att rassla över till 94 poäng och som också lika gärna hade kunnat göra det. Jag konstaterar därför att den bästa whiskyn jag provade på denna blogg år 2020 var denna:

Detta är helt enkelt en galet bra whisky. Jag lyfter på hatten jag inte äger inför Peter och Tommy på Svenska Eldvatten. Grymt bra fatval!

årets Mest bang for your buck

Det är ändå rätt få människor som är beredda lägga 1500 spänn eller bra mycket mer på en flaska whisky, än mindre över 10000. Visst, man kan tro att det finns många sådana människor, men det är för att Facebookgrupper med whiskyentusiaster är extremistgrupper. De som är med där är på inget sätt representativa för whiskydrickare i allmänhet eller singelmaltentusiaster i synnerhet.

Så, hur är det med bang for your buck på mer normalt prissatta varianter?

Jag tittar på alla whiskies jag gett 89 poäng och mera under året och kollar upp deras priser. Överlägset bäst relativt Systembolagets pris är föga förvånande två Kilkerran, båda tyvärr slutsålda:

Kilkerran Peat in progress batch 2: kostade typ 750 kronor, jag gav den 92 poäng.

Kilkerran 12 YO batch 19/461: kostade 619 kronor vid släpp, jag gav den 91 poäng. 619 kronor och 91 poäng, det får nog ses som vinnaren av best bang for your buck-whisky 2020 vad gäller denna blogg. Ser du en sådan här flaska någonstans oavsett batch, hugg en vet jag:

…och då har jag ändå Kilkerran 16 YO kvar att prova, så vem vet var den kommer hamna…! Kilkerran är helt enkelt ruskigt bra whisky. Jag borde egentligen inte hojta så mycket om det eftersom destilleriet är rätt litet. Samtidigt: vafan liksom, det är väl därför jag skriver om whisky.

Just under 2020 har jag varit exceptionellt dålig på att prova så kallade entry-level whiskies, så jag har tyvärr inga aktuella bang for your buck för något alls som finns generellt tillgängligt. Eller, jag har inga som jag också har gjort bloggposter på, men jag använde två jättebra standardutgåvor under min månad i Svenska whiskyakademien som jag kan tipsa om. Båda är rökiga, båda är 10 YO, båda är galet prisvärda, jag har bara inte bloggat om dem just år 2020: Benromach 10, på 43%, är galet bra. Ledaig 10 på 46,3% är inte riktigt lika bra men nästan. Bland näsorna i Akademien hölls dock Ledaig 10 klart högre än Benromach. Där höll folk på att smälla av när de efter blindprovning fick veta att whiskyn de provade fanns på bolaget för 519 spänn. Båda dessa whiskies kan starkt rekommenderas.

Slutord

Ja, det var mitt whiskyår 2020. Vaccineringarna har redan börjat. 2021 blir något helt annat. Fram emot hösten kan vi nog räkna med att börja ses igen som förr. Gå på provningar. Gå på mässor. Det ser jag fram emot!

Om du själv vill kolla upp precis alla whiskies jag provade i år: här har du hela listan, betygen och länk till precis alla smaknotsrecensioner på bloggen år 2020. Jag misstänker starkt att detta funkar bättre på datorer än mobiltelefoner, men men. Ladda hem den, så kan du sortera om listan efter betyg istället för efter destilleri/ursprung. Håll till godo!

Och gott nytt år på er allihopa!

 

 

 


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2021 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén