Tjeders whisky

Bara whisky

Whiskyåret 2015 – vi har hela listan!

| 2 kommentarer

Det har blivit dags att summera 2015. Vad var bäst? Vad var sämst? Vad pratades det mest om? Vad hände?

För mig personligen har detta varit ett helt otroligt bra whiskyår. Jag vann Allt om whiskys stipendium och fick åka till Old Pulteney och välja ett fat för buteljering tillsammans med Frida Birkehede. Jag startade den här bloggen. Jag och nyvunna vännen Lars Cederbro gav ut två whiskies som har fått ett jättefint mottagande i serien Dram good whisky by Ceder & Tjeder. Jag har köpt och administrerat så många fat att jag blir vimmelkantig av att tänka på hur mycket whisky som ligger och inväntar buteljering framöver, i Sverige och i Skottland. Jag har provat mer whiskies i år än något år tidigare i mitt liv, någonstans mellan 100 och 150. Jag har fått nya vänner och hållit i provningar och jobbat i monter och varit på festival på Box och besökt en sanslös whiskybutik utanför Eindhoven och chattat med Serge Valentin och blivit tjänis med några destillerichefer och jag vet inte allt vad mycket jag har gjort. Och då har jag ändå missat i princip varenda mässa under hela året.

Det kommer en till lite mer resonerande text om var whiskyvärlden står och vart den kan vara på väg inom kort.  Nu kör vi istället: whiskyåret 2015 i kvällstidningsformat.

Årets sämsta gissning på ett blindprov
Jag fick ett blindsample skickat till mig och gissade att det var två- till treårigt cask sample på sherryfat från Box. Det var en tjugoåttaårig bourbonlagrad Longmorn. Storleken på skämskudden täckte hela Svealand.

Årets oberoende buteljerare
Whiskybroker. Släpper Martin Armstrong de bästa whiskyerna på planeten? Nej. Kvaliteten på buteljeringarna är sällan låg, för det mesta mer än okej, ofta bra och sådär understundom skitbra. Det finns andra skäl att ge priset till whiskybroker. I en värld som konsekvent pressar upp priserna och försöker lansera allt som om det vore ultrapremiumwhisky fortsätter Whiskybroker lugnt och sansat att sälja fatstarka single casks i övre tonåren för under 50 pund som om inget har hänt. Han skulle utan problem kunna hyra in någon som gör något åt de nästan monstruöst fula etiketterna, ge ut saker och ting i olika samlarserier, och fördubbla priserna – minst. Men han tycker rent principiellt att whisky inte ska vara dyr. Det måste man applådera.

Årets whiskybloggare
Det finns ingen blogg utom whiskyfun och Serge Valentin är dess profet. I år. Förra året. Alla år. Varför är han så bra? För att han är explicit subjektiv när han bedömer, men knivskarpt exakt när han beskriver.

The man.

The blogger.

Årets ”men vad fan, inte i år heller?!?!”
Det kom rykten från mycket initerat håll om att Daftmill skulle släppa något, äntligen. Det gjorde de inte. Men snart så…eller…?

Årets mesta bang for your buck-whisky
Craigellachie 13 YO, en whisky som inte tar några fångar. Billigast i världen på Systembolaget med sina 399 kronor.

Årets sämsta behandling av VIP-kunder
David Prior köpte låglandsdestilleriet Bladnoch, hyrde in en extremt kvalificerad destillerichef (Ian MacMillan från Bunnahabhain) och man kände att det här blir ju hur bra som helst. Men att med ens börja ta hutlösa 520 pund om året bara för att folk ska få ha kvar sina privata fat där skickar verkligen inte bra signaler till de som älskar destilleriet sedan tidigare. (Jag är inte en av de lyckliga ägarana till ett sådant fat, tyvärr.) Vem som ryckte in och hämtade en massa fat för att sedan ta ut ett riktigt lågt pris för fortsatt lagring? Martin Armstrong på whiskybroker.

Årets whiskyskandal?
Mackmyra bytte namn på Den första utgåvan till Svensk ek, när bara 5,4% av whiskyn är lagrad på Svensk ek. Deras leverantör av fat, Johan Thorslund, protesterade, och blev sedan klart illa behandlad av Mackmyra, som fortfarande säljer sin Svensk ek som knappt lagrats på svensk ek.

Årets whiskyskandal 2.0?
Whiskykreatörerna på Compass Box satte ut åldern på de olika whiskies som ingår i två av sina whiskies – och fick på moppo av Scotch whisky association och var tvugna att ta bort informationen. Som om whiskybranschen är i behov av mer smussel kring vad NAS-whiskies innehåller. Man baxnar.

The industry protectors.

The protectors of secrecy.

Årets whiskyord
Snartsky. Vad det är? Destillerad sprit som legat på fat en längre tid, men som ännu inte blivit tre år gammal och därför inte får kallas whisky. En underbar kreation signerad Frida Birkehede.

Årets orakel
Anki Ulvmåne. Varje onsdag är vi tolv pers som blindprovar whisky online ihop, och Anki, också känd som Mrs. Wolfmoon, är ruggigt duktig på att pricka in vilket destilleri whiskyn kommer ifrån. Det finns andra skarpa näsor i den där gruppen också, men Mrs. Wolfmoon tar priset. Bokstavligen.

The oracle.

The oracle.

Årets destilleristängning som inte blev en destilleristängning
Franska Glann ar Mor, som deklarerade att pannorna skulle stanna för alltid, sedan att de skulle fortsätta, men på annan plats, och sedan, att de trots allt skulle fortsätta utan att flytta destilleriet. Det var en fascinerande cirkus omkring det hela, särskilt om man som jag kan franska och är medlem i en grupp av franska whiskyentusiaster där Jean och Martine Donnay som driver Glann ar Mor är administratörer; frågorna debatterades hätskt och irriterat på klassiskt franskt manér under någon dryg månad.

Årets meste whiskynörd
Utan tvivel: Roger Melander. Förlåt titeln och tramset Roger, men du är en jävel på whiskynörderi, du är en jävel på att kyssa (sprit)pannorna. Det finns ingen som kan slå dig på fingrarna där. Box Advanced masterclass 2: The middle cut och informationsmaterialet som hör till det slår allt med hästlängder. Jag älskar det.

Roger Melander, destillerichef på Box.

The nerd.

Årets mest hypade destilleri
För Sveriges del smög Smögen (höhö) upp på topp som det mest omhuldade destilleriet bland ultrannördarna ungefär när löven började falla från träden. Absolut välförtjänt, de gör ruggigt bra whisky. För Skottlands del tycker jag mig ana en viss trötthet bland samma nördar gentemot Ardbeg, vars tvåhundraårsjubileum inte landade i några vidare whiskies, eller särskilt många spännande släpp. Men vilka tar över facklan? Och har Ardbeg tappat den? Se där något för min längre kommande reflekterande text.

The hype.

The hype.

Årets roligaste nyhet(er)
Alla gånger vi har fått läsa om nya, små, hantverksmässiga destillerier, både i Sverige och utomlands.

Årets whiskybok
Ett svårt, svårt val. Men jag landar på David Brooms Whisky: The manual, som jag lärde mig massor av, och som är uppfriskande icke-dogmatisk i sin approach till whisky. Broom provar en sjuhelvetes massa whiskies utblandade med saker som kokosnötsvatten, grönt te och cola och sätter poäng på hur det blir med dessa ”mixers”. Boken innehåller också en mycket läsvärd historik över whiskybranschen och en massa matnyttigt om whisky i allmänhet. Det är fusk att ge boken detta pris, för den gavs ut 2014, men jag läste den i år.

Årets försvinnande whisky
Det är så många buteljeringar som la och lägger näsan i vädret, temporärt i alla fall, att ingen enskild buteljering kan vinna detta sorgliga pris. Laphroaig 18 skulle försvinna, men verkar hänga sig kvar ett tag till. Glendronach 15. Yoichi 10, 12, 15, 20, som försvann och gjorde att alla blev besatta av att köpa och sälja Yoichi. Talisker 10? Vad det verkar ska Talisker Skye ersätta tioåringen. Glenlivet 12. Och visst gör det ont när whiskies försvinner, men det är ju faktiskt ofta en ren fråga om matematik: hur mycket som destillerades på ett visst destilleri för ett visst antal år sedan och hur stor efterfrågan är idag. Och det är ju liksom inte som att det inte finns annan bra whisky att dricka när någon enstaka buteljering tas av daga. Ibland är vi whiskyfolk som bebisar: om något vi vill ha försvinner skriker vi tills vi spricker, tills någon dyker upp med någon ny buteljering, vi torkar tårarna och pratar allihopa sedan enbart om just den där nya whiskyn.

The dearly departed.

One of many ”nooooo, please don’t die!”

Årets bästa svenska whisky
Smögens andra single cask-släpp. Whiskyn i fat nummer 7 fyllt 2011 var bara fyra år gammal när den buteljerades. Smögenrök och first-fill sauternes, detta är en ”match made in heaven”, och det yttersta beviset på att whisky visst kan vara riktigt bra utan att vara ens i närheten av normal ålder. Satan i gatan vilken whisky! Jag har inte provat alla svenska whiskies som släpptes i år, men av de jag provat vinner denna en jordskredsseger.

Bästa whiskyn jag druckit i år
Trettiotvåårig Ardbeg single cask 868, destillerad 1972 och buteljerad 2004. Den bästa whiskyn jag någonsin druckit. Så nu är det bara att laxa upp sådär en tusenlapp så en kan få prova två–tre centiliter av den legendariska Ardbeg Ping 1, som i princip alla som provat säger är snäppet bättre än 868-an.

Bästa whisky som släppts i år
Omöjligt. Helt omöjligt. Jag håller min och Fridas single cask från Old Pulteney högt, mycket högt till och med, men det är bara när jag läser andras hyllande recensioner av den som jag vågar tro att den faktiskt är sådär bra som jag tycker att den är, på riktigt. Bäst i år? Nej, det finns förstås massor av whiskies som är bättre. Bäst bland de som släppts i år och som jag provat? Kanske det. Inte omöjligt.

Sämsta whiskyn (i relation till pris) som jag druckit i år
Jämnt skägg mellan Laphroaig Select och Bowmore Black rock. Eller nej, jag tror Laffe ”vinner” den kampen. Sämst oavsett pris: jag minns inte. Jag vill inte minnas.

The big no-no.

The biggest no-no of so many no-nos.

Årets mest skrämmande bloggbrist
Jag tittar på listan av provade whiskies på denna blogg och inser till min gränslösa förskräckelse att jag inte har recenserat något alls från Smögen. Då har jag ändå provat allt de gett ut under året, och funnit att det var gott, som det heter i Bibeln. En allvarlig brist att åtgärda.

Årets innovatör
Amrut i Bangalore, Indien. Jag tycker att en del experimenterande är tröttsam och är mest förtjust i whisky utan ”finishes”, utan konstiga fat, utan krusiduller. Men en del kan onekligen konsten att experimentera och hitta nya vägar utan att dribbla bort destillatet, och i den ligan spelar Amrut. I år släppte Amrut sin naarangi, en whisky delvis lagrad på fat som innehållit olorososherry och en väldans massa – apelsinskal! Under hösten släppte de nyheten om den kommande Spectrum, på Systembolaget den tionde mars, en whisky som lagrats på fat av stavar av – håll i er – fem olika slag: ny amerikansk ek, ny fransk ek, ny spansk ek, och från PX- och Olorosofat. Förhandsreaktionerna har varit översvallande positiva. Jag har lyckats lägga vantarna på ett par centiliter, så räkna med bloggpost inom kort…

Till sist, årets nyårslöfte
Jag vet att jag kommer att fortsätta att missa en massa intressanta provningar jag vill gå på. Jag vet att jag kommer fortsätta missa en massa intressanta whiskyfestivaler. Jag kommer av allt att döma missa Box whiskyfestival. Men jävlar i min lilla låda om jag inte ska ta mig till Whisky show i London i höst! Jag ska!


2 kommentarer

  1. Pingback: Lesestoff til helga #95 | drikkelig.no

  2. Gott Nytt år.

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.