Tjeders whisky

Bara whisky

Vad händer med Bladnoch?

| Inga kommentarer

Längst ned i södra Skottland ligger det oansenligt lilla destilleriet Bladnoch. Destilleriet har en brokig modern historia; i juni 1993 lade United Distillers (det som sedermera blev Diageo) destilleriet i malpåse. Året efter köptes det av Raymond Armstrong från Nordirland, under förbehåll att whiskyproduktion inte fick förekomma. Armstrong lyckades sedermera få Diageos tillstånd att destillera, och från och med december år 2000 flödade sprit återigen ur Bladnochs pannor. Man hade dock bara tillstånd att producera på lite mindre än halva destilleriets kapacitet, eller 100000 liter om året. Redan 2009 stannade dock pannorna på grund av ekonomiska svårigheter, och inte en droppe sprit har destillerats sedan dess. Whisky fortsatte dock att släppas från lagren även efter 2009.

Vackra Bladnoch distillery. Bildkälla: undiscoveredscotland.co.uk

Bladnoch distillery. Bildkälla: undiscoveredscotland.co.uk

Raymond och hans medägare och bror Colin Armstrong kunde inte komma överens om vad man skulle göra med destilleriet; Colin ville sälja det, och Raymond ha det kvar. I mars förra året gick destilleriet sorgligt nog i konkurs, och sedan dess har det varit en het fråga vem som skulle komma att köpa det, om någon skulle komma at köpa det.

En historisk fotnot är förresten att en tidigare ägare, Ross & Coulter, som köpte det likviderade Bladnoch efter Andra världskriget, sålde pannorna till…wait for it…Sverige! 1955 anlände Bladnochs pannor till Sverige, där den första svenska whiskyn, Skeppets, började destilleras på pannorna redan samma år. (Se här.)

För snart en månad sedan kom så nyheten att David Prior köpt Bladnoch. Priset är en väl förborgad hemlighet. Även Bladnochs lager ingick i försäljningen, och där finns enligt Prior mycket whisky i åldersklassen 10–15 år. Några stora mängder kan det ju förvisso omöjligen röra sig om, med tanke på Diageos produktionstak. Men vem är då denne Prior? Han är en australiensisk entreprenör som har tjänat en rejäl förmögenhet på det ekologiska yoghurtmärket five:am. Så sent som i augusti förra året, medan försäljningen av märket genomfördes, sade han offentligt följande om sina framtidsplaner:

[…] I know that definitely by next year I will have moved on to something else. […] I’m going to take some time off to go surfing and come back next year with a fresh mind and see what’s next. There’s still some things I’d like to do. I really love the whole process of building brands, and I’m still relatively young and don’t want to go and retire.

Han tycks inte ha haft whisky i sin kristallkula då, i alla fall – eller, i alla fall inte offentligt.

Bladnoch förblir alltså ett av de där ypperligt få skotska whiskydestillerierna som är oberoende ägt, och dessutom i detta fall av en enda person. Prior har också mycket ambitiösa expansionsplaner för destilleriet, vars produktionskapacitet idag ligger på begränsade 250000 liter om året. Inom bara arton månader hoppas han ha fått upp denna kapacitet till hela en och halv miljoner liter om året (se här och här).

Det finns saker som Prior säger som gör att jag känner en viss skepsis. Vi talar onekligen om en människa som har gott sinne för affärer. Men hans expertis och passion ligger som citatet ovan visar inom ramen för det där hemska som vi whiskynördar inte direkt sätter främst av allt: branding. När han talar om planerna för destilleriet handlar mycket om just branding. Förhoppningen är att nå en ny och yngre publik med en billigare blended whisky som ska släppas i Australien redan före detta års slut, och att släppa en single malt någonstans i prisklassen runt 1200 kronor ungefär samtidigt, även den i Australien. En ny hemsida är på väg också. Hittills står det bara ”Coming soon”, och en mejladress. (Destilleriets gamla hemsida ligger förresten fortfarande uppe: en underbart tafflig historia.)

Visst måste det vara män(niskor) med mycket pengar som köper destillerier, och visst måste det finnas affärsplaner för verksamheten. Att Prior kommer fortsätta att bo och leva i Australien är kanske något som vi ska vara tacksamma för. De åtta personer som idag är anställda på Bladnoch behålls (och fler kommer att anställas), och Gavin Hewitt som tidigare varit VD för Scotch whisky association har han anställt som ”non-executive director”. I en intervju med WhiskyCast bekräftar Hewitt Priors ambitiösa expansionsplaner och berättar att de existerande pannorna är i bra skick, även om en del annan utrustning kommer att behöva bytas ut. Han säger också att Diageos gamla bestämmelse om att Bladnoch inte får producera mer än 100 000 liter sprit om året inte ska vara gällande längre.

Och så kom då nyheten, för bara ett par dagar sedan, att Prior anställer Ian MacMillan som destillerichef. MacMillan har tidigare varit master blender för Burn Stewart (på LinkedIn är det fortfarande hans profil, han börjar inte på Bladnoch förrän i oktober) och arbetat i whiskybranschen i över fyrtio år. Hewitt och MacMillan – det är inga duvungar han anställer, precis! Prior säger följande om anställningen av MacMillan:

His experience and expertise will ensure we create the finest Scotch whiskies as we restart distilling at Bladnoch and develop our brand strategy and marketing.

Själv säger MacMillan att han ser fram emot möjlighet att få ”develop the range of Bladnoch bottlings and other Scotch whisky brands”. Vi hör här ljudet av ett destilleri som inte enbart kommer att fokusera på single malt whisky, utan också utveckla nya ”brands”. Och ljudet av en destilleriägare som brinner för – branding.

Jag är glad att Bladnoch ska sparka igång igen. Jag är glad att destilleriet förblir oberoende ägt. Vad gäller dess nya inriktning och vad destilleriet vill satsa på hade jag för min del hellre sett att Raymond Armstrong hade kunnat hålla fast vid det, om det hade fungerat ekonomiskt. Armstrong är en whiskyfantast ut i fingerspetsarna, med sitt extremt low-techiga Bladnoch Forum (numera på denna adress) och de oberoende buteljeringar han gett ut. Världen behöver destillerier som idémässigt drivs av whiskyfantaster. Att det inte måste betyda en marginaliserad plats, att det kan kombineras med ett tydligt marknadstänkande och att det nästan uteslutande betyder ruggigt bra whisky bevisas inte bara av Bladnochs buteljeringar under de senaste fem åren – jag har bara smakat en ynka whisky från dem, men den var underbar, en citruscharmig ung historia – utan också av destillerier som Benromach, Glenfarclas och Springbank.

Jag hoppas verkligen att Prior tar väl hand om lilla Bladnoch, men jag undrar, jag; sannolikheten tycks mig i alla fall inte vara jättehög för att så blir fallet.

Buteljeringar från Raymond Armstrongs tid. Såhär kommer de definitivt *inte* se ut framöver.

Buteljeringar från Raymond Armstrongs tid. Såhär kommer de definitivt *inte* se ut framöver.


Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.