Tjedern killgissar från romträsket

Låt oss börja med ett terapeutiskt erkännande om min bottenlösa inkompetens och romfobi. Eller romfobi, jag har en kraftigt utvecklad all-annan-alkohol-än-whisky-fobi. Jag tror den är sund: det är farligt att dricka alkohol. Ska man kunna koncentrera sig och prova saker måste man prova mycket för att utveckla sig. Den där världen av så kallade malternativ – andra spriter än whisky – håller jag därför på armlängds avstånd. Dels för att jag vid mindre möten alltid tycker whisky är överlägset bättre, men också för att jag som ni kanske förstått av denna blogg gillar att nörda loss. Fatta vad outhärdligt om jag också utvecklade ett intresse för öl eller vin eller gin eller rom – för min lever, för hur mycket jag skulle behöva läsa.

Så nej, jag dricker inte öl, inte vin, inte rom, inte drinkar, inte något annat än whisky. På så sätt är det fullt möjligt att lyckas prova kanske en 3–400 whiskies om året och ändå ligga ordentligt under de nivåer av alkoholkonsumtion som innebär att man ska se upp.

Med detta sagt är det idag rom som står under luppen. Fyra stycken oberoende buteljerade rom från Wm. Cadenhead, närmare bestämt. Alla släpps på bolaget den 30 januari. Sammanfattande reflektioner efter hela provningen.

Jag kan tillägga att jag provade dessa halvblint i betydelsen att jag inte visste vilken rom som var i vilket glas under provningen och inte heller hade läst på alls om dem innan jag provade.

1. Foursquare MBFS 13 YO, 62%

Pris: 940 kronor. 42 flaskor av totalt 252 kommer till Sverige. Destilleriet ligger tydligen på Barbados. Destillerad i både traditionell kopparpanna och kolonn, och har lagrats på bourbonfat.

Doft: doftar fantastiskt och överhuvudtaget inte som ens upp i 55%. Det blir dock snabbt tydligt för mig att smaknoter och rom är en annan värld för en annan näsa, och att denna provning kommer att handla mer om intryck än exakt vad saker doftar: jag känner inte igen mig. Russin hittar jag i alla fall, och mycket vanilj.

Smak: okej, här känns alkoholen. Kandisocker, koncentrat av mörk frukt.

Eftersmak: uttorkande, lång, oväntat icke-spritig. Detta är inte svarta vinbär men vad är det? Jaja, gott är det i alla fall.

Med vatten: enorma mängder vanilj nu: vaniljsocker i uppvispat rumsvarmt smör. Rejält mogen ananas. Härligt. Smaken har mer omogna tropiska frukter, framför allt hård mango. I eftersmaken är det svag pepprighet – härligt – och…nä, fan vad svårt det är att skriva smaknoter på rom asså. Gillar denna!

2. Caroni TMCO 21 YO, 61,6%

Pris: 2000 kronor. 42 av totalt 240 flaskor kommer till Sverige. Kolonndestillerad, lagrad på bourbonfat. Tydligen är Caroni nedlagt och låg på Trinidad.

Doft: mer stängd än Foursquare, mer torkad frukt och fernissa samt stark målarfärg (på ett bra sätt).

Smak: alkoholen stör förstås: det är för ettrigt, för spritigt, även med lång tid i munnen. Lite kraftigare målartvätt/lösningmedel här. Ingen favorit i munnen ovattnad.

Eftersmak: [ooopps, jag glömde skriva så ni får leva med att bara få vattnade eftersmaken nedtecknad!]

Med vatten: oh, ja. Engelsk konfekt (allsorts), och någon stark doft av krukkväxt och jag blir galen för jag kommer inte på vilken. Smaken bättre med vatten, nästan så det finns svagt medicinala toner här. Inte den bästa av de fyra för mig kan jag lugnt säga, men vatten gjorde susen. Eftersmaken har massor av härlig sötlakrits.

3. Uitvlugt MPM 25 YO 51,2%

Pris: 3000 kronor. 30 av 216 flaskor kommer till Sverige. Bourbonfatslagrad. Uitvlugt är tydligen ett nedlagt destilleri (stängdes år 2000) som hade pot stills som i detta fall inte kan översättas som traditionella kopparpannor eftersom de var av – håll i dig – trä. Eller var, de är av trä, numera i Diamond distillery på Guyana.

Doft: mysko; inte någon favorit, spontant. Mycket hyvlade plankor och lite kåda och skog.

Smak: åh så skönt med lägre alkoholhalt än de andra. Ganska ”grön”: winegum, framför allt. Blir inte riktigt klok på denna. Omogen banan.

Eftersmak: lite mysko kryddor i botten, och – förlåt – akvarium. Alltså, havigt utan sälta, växtlighetsmässigt utan att vara vass eller sjögräs eller tång och vad fan är det då? Allt jag får fram är minnet av doften av min brors akvarium från barndomen.

Med vatten: samma lika; doften på denna är mest märklig i min gom. Smaken är även den svår nu, mycket tanniner, en del lim. Eftersmaken gräsig (inte gräslig), torrt gräs, och sådana där frukter i kaktusar.

4. Dictador 39 YO 59,9%

Pris: 4000 kronor. 30 av 282 flaskor kommer till Sverige. Bourbonfatslagrad, med ”slutlagring” i elva år på sherryfat. Prouderad i Colombia vilket kan anas av att destilleriet heter Colombiana. Producerad i pot still och kolonn. Det kan noteras om denna och alla de tidigare att etiketterna faktiskt har året då romen lades på fat, vilket torde betyda att åldersbestämningen på dessa flaskor faktiskt är sann – det är ju annars minst sagt lite si och så med den saken i romvärlden.

Doft: helvetes jävlar. Som de andra känns alkoholhalten överhuvudtaget inte, men vilken doft! Mörk sirap, koncentrerad; mango papaya ananas men liksom ”mörka”, som att de blandats med någon tjock, svart sås (inte grillsås). Choklad. Fantastisk doft, om än väldigt mycket sötare än de andra.

Smak: varm sand, något som jag tänker mig att Coca-cola-extrakt skulle smaka. Inte alls lika söt som doften.

Eftersmak: härlig: något slags piri piri i botten, massor av smält mörk choklad, och de där siraps- eller honungskakorna de har i Nederländerna.

Med vatten: en hel chokladfontän i doften. Flytande godis, extremt sött men jag gillar det. I smaken är det choklad och som riktigt varm sand doftar; mörka svårfångade frukter i bakgrunden. Eftersmaken är igen på (mörk choklad) och de nederländska kakorna. Det kan säkert finnas mycket fler bottnar i denna rom, men jag är för okunnig på spriten för att hitta dem, så i min bok blir den underbart enkelspårig: skitgott.

Sammanfattande intryck av alla fyra: jag kan inte ge poäng på rom: jag är som sagt totalt rudis på detta område. Jag kan därför inte riktigt bedöma kvalitet. Sådant som romkännare skulle älska finner jag kanske bara konstigt, och sådant som romkännare tycker är dussinsmaker kan säkert lätt charma mig. Jag kan som total novis här verkligen bara tala för vad jag själv tyckte. I min bok är ordningen och ”betygen” såhär: Dictador, skitgod; Foursquare, jättegod; Caroni, tveksam, inte riktigt för mig; Uitvlugt, verkligen inte något för mig. Dictador och Foursquare står ut som de två klart bästa, med ett ”hopp” till de båda andra efter dem. Orden är enbart meningsfulla för den som bara provar whisky och gör denna crazy utflykt till en annan sprit, där förmågan att bedöma kvalitet och prisvärdhet totalt slås undan. Jag kan därför heller inte säga något alls om priserna och deras rimlighet eller orimlighet.

*

Denna bloggpost bygger på samples jag erhållit gratis.