Tjeders whisky

Bara whisky

10 oktober 2017
av David Tjeder
3 kommentarer

Reflections on the reopening of Brora and Port Ellen

Yesterday, a happy buzz went through the world of whisky. The Great News, in case you missed it, is this:

Brora and Port Ellen will be reopening.

Yes, it’s true: Brora. And Port Ellen. Will be. Reopening. Läs vidare →


9 oktober 2017
av David Tjeder
3 kommentarer

Reflektioner om Broras och Port Ellens återöppnande

Idag råder det minst sagt rejäl ”buzz” i whiskyvärlden. I korthet kan nyheten kokas ner till sex ord som väl bara en handfull whiskyentusiaster på planeten inte får hjärtflimmer av:

Port Ellen och Brora öppnar igen.

Vi tar det en gång till. Port Ellen. Och Brora. Öppnar. Igen. Läs vidare →


21 september 2017
av David Tjeder
Inga kommentarer

Tamdhu batch strength (batch 1)

Jag har mycket begränsade erfarenheter av destilleriet Tamdhu, men den här gillade jag verkligen. Tamdhu batch strength är en sherrylagrad NAS-are. Bara två batcher har getts ut hittills; denna är batch 1 (eller, som de kaxigt kallar den, 001; de räknar tydligen med att det ska bli många batcher). Batch strength verkar vara ett slags hittepå för cask strength, även om Tamdhu på sin hemsida nogsamt undviker att beskriva om whiskyn har bevattnats eller inte. Alkoholstyrkan för batch 001 ligger på saftiga 58,8%. Den buteljerades 2015.

De nedanstående noterna tarvar kommentar. När flaskan, som jag köpte i februari i år, var helt nyöppnad var den mindre avrundad, lite mer brutal, ja, nästan elak – på ett underbart sätt. Den doftade då än mer bränt och hade också tydligare toner av krut. Många menar att krut är en off-note; den ska inte behöva finnas i sherrylagrad whisky. För mig spelar det ingen roll, jag gillar det för egen del. Nu har jag nått slutet av flaskan, och whiskyn har blivit lite mer, för att prata engelska, ”mellow”. Läs vidare →


6 september 2017
av David Tjeder
Inga kommentarer

Gammelstilla Isak Mackey och new make

Gammelstilla har nu varit on stream sedan april 2012 och puttrat på i relativ stillhet bakom mer kända svenska destillerier som Mackmyra, Hven, Smögen och Box. Inte så underligt, Per Ottnargårds kärleksbarn har ju faktiskt tills helt nyss inte släppt någon whisky. I våras släppte de så sitt förslingsverk, Isak Mackey. Det handlar om en whisky på stadiga 54,6% som legat i tre år på bourbonfat, sedan sex månader på svensk nyek, och sedan tillbaka i bourbonfaten ett par månader. Upplagan på bara 800 flaskor såldes exklusivt till aktieägare som privatimport via Systembolaget. Den buteljerades i månadsskiftet februari/mars i år.

Denna whisky har fått mycket positiva recensioner såhär långt; Martin Ahlquist på MartinsMalts har skrivit ”I dare to say that this is, by far, the best first release any Swedish whisky distillery has come up with yet.” Håkan Peat Dahlberg på Vi som älskar whisky kallar den kort och gott magisk. Kent Thorn och Anders Bergström på WhiskyTower har beskrivit den med ord som ”riktigt grym” och ”imponerande”. Det är alltså med höga förväntningar och ett inte litet mått av sprallig upphetsning jag tar mig an Gammelstilla whiskys allra första whiskysläpp. Läs vidare →


22 augusti 2017
av David Tjeder
Inga kommentarer

Glen Garioch 15 YO

Härom veckan blindprovade jag en rejäl, alkostark sherrybomb: Glen Garioch 15 YO på maffiga 53,7%. Här är mina noter.

Doft: En sådan slags sherrylagring som är i min smak: det är inte för snällt och inte för drivet bara av fat. Måste vara first-fill, ändå? Rejäl sherrytrycka. Kandisocker, om det heter det, vi sa så i barndomen: smält lite bränt socker som man åt i klumpform på snöre. Färska fikon. Mer än ett stänk av blött gummi (aj löv it). Något varmt jordigt, som varm jord i en stor kompost. Blöta rep, skrev Annelie Huczkowski på Sinnen och Nyanser under blindprovningen: det är bara att hålla med. Nykokad, ännu varm kola. Härlig doft, det här. Läs vidare →


8 augusti 2017
av David Tjeder
3 kommentarer

Whiskyvärldens myter och klichéer?

Rubriken på artikeln på scotchwhisky.com är bra och intressant: ”What are whisky’s worst myths and clichés?” Nu, tänker jag, kommer det: en kritisk genomgång av en hel del vilseledande dimslöjor som branschen brer ut över konsumenterna. Första meningen, kanon: ”Five decades of industry-led mythology and mystification have created many false debates or unnecessarily-held beliefs inside the Scotch whisky community.” Yes, indeed, tänker jag. Men sedan dansar författaren Sean Baxter hårt utför.

Läs vidare →


27 juli 2017
av David Tjeder
Inga kommentarer

Mackmyra Moment Ledin

Jag brukar tycka om det jag provat i Mackmyras Momentserie (minus Tolv, den var verkligen inget vidare). När det dök det upp ett sample i brevlådan på Mackmyra Moment Ledin, på det där sättet som det kan göra när en är bloggare – utan att jag har frågat efter det, och inte heller direkt från destilleriet – var jag därför mycket glad och tacksam. Stort tack för det! Whiskyn är buteljerad på 48% och upplagan ligger enligt whiskybase på 2300 flaskor, men mer sannolikt på 2400 (så ser reklambilder på buteljeringen ut). Den har lagrats i fyra år på bourbonfat och sedan i fem år på sauternesfat och valet av denna whisky har gjorts av Tomas Ledin, som tydligen enligt Mackmyras hemsida ska vara ”en stor whiskykonnässör” (I had no idea; han presenterar sig inte direkt så i den charmiga lilla filmen om whiskyn på samma sida). Mackmyra Moment Leding släpptes nu i juni och finns fortfarande att tillgå på Systembolaget för 1198 kronor.

Doft: tung, på något sätt; första ordet som dyker upp i sinnet är ”stabbig”. En sötad och tyngre Mackmyra, men omisskänligt en Mackmyra. Ugnsbakade röda äpplen blandat med nyuppskurna röda äpplen, också torkade äpplen; hallonremmar (godiset asså); vaniljkräm, av det lite fetare slaget; fuktig jord; en aning av den där lite jästiga tonen jag ofta hittar i ”myror”. En sötma som jag antar är sauternesfaten, men den är faktiskt inte vinös till sin karaktär; sötman påminner mer om strösocker. Det är en svår doft att fånga i ord; den är lite väl många saker på en gång. Det är habilt, det är okej, men inte mer. Läs vidare →


24 juli 2017
av David Tjeder
Inga kommentarer

Ardbeg Grooves – nästa års Ardbeg Day?

Så var det dags igen att agera gratis copywriter åt industrin, då… Men det är ju omöjligt att låta bli. Nästa års Ardbeg Day tycks bli Ardbeg Grooves. Den amerikanska databasen TTB är som alltid källan, och där registrerades helt nyss de kommande etiketterna. Ardbeg Grooves kommer i form av en en Committee release buteljerad på 51,6%, bombsäkert sedan följt av en större utgåva på 46%.

Vad har de hittat på den här gången, då? Intensivt kolade vinfat, tydligen. Resten av informationen på etiketten kan ni läsa själva, det finns en gräns för hur mycket av berättelserna som spinndoktorerna bygger som jag vill föra vidare… 🙂

Groovy?

Och så baksidan:


24 juli 2017
av David Tjeder
Inga kommentarer

Glenfiddich 15 YO Distillery Edition, blindprovad

Det kom ett sample på posten från vännen Micke Tiderman. Det stod att det var från Skottland och minst tio år, men inget mer. Gott som tusan var det. Glenfiddich 15 YO Distillery Edition var det – men det visste ju inte jag. Den är buteljerad på 51% och lagrad på fat av både amerikansk och spansk ek, mer information än så finns inte. Såhär tyckte jag, med smaknoter med för mig osedvanligt starkt fokus på ”gissa innehållet”: Läs vidare →


14 juli 2017
av David Tjeder
En kommentar

Lagavulin Only at

Lagavulin är, för mig, Islays bästa destilleri när det gäller rökig whisky. Och nu har jag äntligen provat en klassisk Lagga, den som buteljerades 2010 i en upplaga om 6000 flaskor på 52,5%. På etiketten står ”Available only at the distillery”. Denna whisky är i whiskykretsar känd helt enkelt som ”Only at”. Det är något så ovanligt som en NAS, något Lagavulin i princip aldrig släpper.

Doft: sot; asfalt; torv; vanilj(sås?); en svårfångad, lite fet sötma som av brynt smör. När man ibland skriver ”tjärade rep” om whisky är det ofta som en lite slafsig formulering för ”rökig”, men den här doftar verkligen både tjära och rep. Ändå på något sätt inte riktigt lika ”smutsig” som många andra laggor, utan en på en gång renare och torvigare. En mintig fräschör ligger över det hela också – en doft som hur Stimorol smakar. Detta är en otroligt maffig doft. Läs vidare →