Tjeders whisky

Bara whisky

Old Pulteney 15 YO

Jag utlovade visst att jag skulle prova mig igenom mitt kära Old Pulteneys nya core range, alltså deras nya standardbuteljeringar. Jag började med Huddart, en Old Pulteney som slutlagrats på fat som innehållit rökig whisky. Turen har nu kommit till den helt nya femtonåringen. Enligt etiketten är denna ”double matured in ex-bourbon and Spanish oak casks”. Enligt Jason på Malt, som brukar ha koll, har den lagrats på ”2nd fill American oak and ex-bourbon casks before being finished in 1st fill Spanish oak ex-oloroso sherry butts for an unspecified period”. Uppgiften har bekräftats och specificerats för mig av importören: det handlar om second-fill bourbonfat med vidare lagring i minst ett år på first-fill sherryfat av spansk ek. Whiskyn är alltså inte sammansatt av en blandning av bourbon- och sherryfat, utan det handlar om en whisky med så kallad finish (slutlagring) på sherryfat.

Old Pulteney 15 YO är buteljerad på 46% och kommer till Systembolaget i januari eller februari. Priset internationellt ligger på sisådär en runt 70 pund: lite saftigt för en femtonåring, men samtidigt rätt typiskt för den värld av ständigt stigande priser som vi levt i rätt länge nu.

Doft: omisskänligt Pulteney, vilket för mig betyder en tydlig touch av motorolja ihop med hav och honung. Mer bourbondominerad på lagringen än gamla sjuttonåringen: här dominerar citrus- och vaniljtoner framför den där finishen på sherryfat, som nästan inte märks av alls. Grapefrukt och kokosflingor; faktiskt också lite bandage (gasväv). Mycket syrligt, jag undrar om här inte också finns gröna vinbär. Någon ljus, lite hård och omogen melon.

Gott!

Smak: betydligt sötare inledningsvis, mer på honung, ljus melon och färsk vanilj. Efter en tid kommer den där underbara oljigheten i rejäla doser, gräsiga toner (torrt gräs), men också en stenstrand vid havet, och…är det…hallon…? Hallonsaft, till och med? När man inte längre letar exakt vad den där tonen är upplever jag den mer som en aning av sherryfat och mörk fruktighet, men det ligger verkligen långt bak. En svårfångad kryddighet – syltad ingefära, kanske rosépeppar.

Eftersmak: den inleds superbt med mycket kraftig oljighet och ett hårt humlat öl. Sedan kommer syrligheten – mer åt krusbär, nu – och en svårbestämbar kryddighet: svag chili, kanske salvia.

Såhär långt, före vattning, känns femtonåringen som den vanliga tolvåringens kusin. Den gamla sjuttonåringen var klart mer sherryinfluerad. 15 YO känns också mer ”modern”, i negativ mening: de inledande second-fillfaten till trots upplever jag whiskyn mer som att man har använt rejält aktiva fat för maximal extraktion av dofter och smaker på så (allt är relativt) kort tid som möjligt. 17 YO är en mer krävande, mer gammaldags whisky; krångligare, mer mångfacetterad. Jag förstår att det jag skriver nu låter både konservativt och alldeles vansinnigt exkluderande för den som inte redan har provat en enorm mängd whiskies under en stor följd av år, men vad jag menar i detta sammanhang med ”modern” whisky är detta inslag av rejält aktiva fat. Det har sina sidor, det är bra på sina sätt – men det ger också en viss likriktning. De som är mer konservativa än jag pratar ibland om hur modern whisky är dränkt i vanilj, och så är det inte riktigt här. Men det är något med detta som drar åt samma håll. Hur som: denna whisky är bra, men jag är inte golvad.

Med vatten: doften får en hel del ingefära i sig, en lite råare och oljigare ton som nästan ger den en aning av rökighet. Smaken är nu en härlig balans mellan syrliga toner, som dominerar (citron, ljusa vinbär, kanske gröna vindruvor), med en motsvarighet åt det söta i något slags citronhonung. Kryddorna har backat något, och mynta har kommit fram. Eftersmaken är oljigt smutsig inledningsvis – det gillar vi! – och landar sedan i omogna päron och honungsmelon. Denna whisky vinner en hel del på vattning. Man pratar om hur vatten ”öppnar upp” whisky. Enligt min erfarenhet gäller det verkligen inte all whisky, men det stämmer mycket väl här.

Sammanfattning: en bra whisky. Det är dock väldigt svårt att med 17 YO i så färskt minne inte jämföra med den, och mellan de två är det ingen match, eller ens början på en match. Old Pulteney 15 YO landar för mig på en 85 poäng – 17 YO ligger klart över det, snarare uppåt en 89 eller så. Sherryfaten finns med här, men har inte gett någon kraftig inverkan på denna på det stora hela bourbonlagrade historia, om man går efter dofter och smaker. Ett bra köp, en whisky som verkligen har destillerikaraktär, men som framgått flera gånger om nu: för mig är denna whisky helt klart ett ordentligt steg bakåt i jämförelse med ”the dear departed” 17 YO. Vad jag tycker om den kan du läsa här.

*

Så var då två av tre nyheter i Old Pulteneys nya ”core range” recenserade. En bloggpost om den nya 18 YO utlovas, då också i jämförelse med 15 YO (jag har tidigare vid jämförelser utan noter tyckt att 18 var helt överlägsen, men igår hävdade flera bekanta med bestämdhet att 15 YO var bättre – detta måste undersökas). Det kommer också en recension av den riktigt bra single cask som Helena Pettersson och Martin Ahlquist valde för Allt om whisky inom kort. Just den buteljen bellar 1300 spänn och finns fortfarande på Bolaget, vad jag förstår. Skynda fynda!


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2019 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén