En whisky som orsakat en hel del uppmärksamhet, intresse, och missförstånd. Kortversionen: Mackmyra upplåter åt artificiell intelligens att bland till whisky! En AI har blandat till en whisky! Långversionen: nja, näe, en artificiell intelligens har kommit med receptförslag till en whisky, och denna whisky har sedan master blendern blandat ihop. När Angela D’Orazio, Mackmyras master blender, förklarade ungefär hur det gick till med arbetet med att få till denna whisky i en Facebookgrupp för intresserade i svensk whisky skrev hon bland annat följande om processen:
[…] vi [gav] programmet en himlans massa info, som t ex vilka buteljeringar vi gjort genom tiderna (ganska många) , vilka fattyper de innehöll (många!) och vilka medaljer de fått (många). Sen gav vi den också en massa andra omdömen som alla dessa whiskies fått. Från all den informationen som techfirman som gjorde jobbet matade in, arbetade programvaran sen ut en massa förslag på nya recept. De flesta recepten var nonsens, ungefär som om du skulle laga till en maträtt bara med det allra mest dyrbara och exklusiva, i en enda stor soppa. Så då gav vi den en del fler parametrar, såsom t ex att vi inte hade kvar av dom x-, y- och z-faten, eller att vi inte ville att det skulle vara mer än 1% rök etc.
När vi sen fick tillbaka nästa omgång av receptförslag och 100-talet senare, hittade vi 5 recept vi kunde tänka oss att göra. Jag blandade till dessa, vi smakade och bestämde oss för ett första recept.
[…]
Summan av kardemumman? Att Mackmyra har gjort en AI-whisky där jag var mentor, och det var ett väldigt kul projekt och väldigt lärorikt för mig och oss. Kommer masterblenderns eller mitt jobb att bli överfödigt framöver?
No way, José:
AI-programvaran är jättebra som ett verktyg, men kommer aldrig att kunna ersätta den mänskliga hjärnan kunskap, den kunniga näsan och gommen. All kunskap jag har har införskaffat om våra lager, om de specifika faten, doften, smaken osv – är något som inte går att transferera till en programvara.
Men som ett verktyg att använda vid sidan om- kan det absolut funka.
Ursäkta en lång inledning, men det har varit så mycket snack om denna whisky och så mycket förvirring omkring den. Nej, en AI har inte nosat på individuella fat och gjort själva blandningen.
Mackmyra Intelligens AI:01 är buteljerad i 5000 flaskor. 1000 av dem släpptes på bolaget den 28 augusti till ett pris av 600 spänn (minns min nya policy att lägga till en- och tvåkronor på priser). Den verkar faktiskt inte vara slutsåld än, vilket är något förvånande med tanke på den enorma mediala uppmärksamheten som whiskyn fick, inte bara i Sverige utan även utomlands. Å andra sidan säger Mackmyra att den sålde slut på en dag (se videon) och med Systembolagets lite mysko system kan det faktiskt vara absolut sant; det räcker med att det ligger någon outhämtad flaska eller två och skramlar på en hylla för att den ska vara tillgänglig på hemsidan. Eller så är det som finns på bolaget nu batch 2?
Receptet då? Ett urval av 200-, 100- och 30-litersfat från ex-bourbon, svensk och amerikansk ek. Här är länken till whiskybase, och här är mina noter:
Doft: väldigt nätt, försiktig och inte minst syrlig: vi snackar rabarber, citronjuice, krusbär. Med tiden mycket milt av både sött frasigt äpple och päronjuice. Markerad, fin vanilj. Halvtorrt gräs, ängsblommor. Gräset har antydningar till tistel och maskros, vilket inte lirar för mig. Den känns otroligt viskande, även för Mackmyras normalt försiktiga och milda stil. En del söta kex. Något ung; den balanserar med dödsförakt på gränsen mellan skir som i tunn och vacker och skör som i att den känns som att den kan falla ihop med vatten. Så försvinner de där syrliga tonerna efter en tid i glaset, vilket gör whiskyn…tja, tråkig.
Smak: äpple och torrt päron inleder; vanilj; matolja och en hel del lite tråkiga, ganska ettriga kryddor (typ anis möter oregano). Med tid i gommen blir den syrligare, vilket uppskattas: citron, nästan citronolivolja faktiskt.
Eftersmak: svag men tydlig rökpuff i inledningen; torrt gräs, syrligt äpple, grapefrukt. Kvar hänger oväntat tunga toner som mer känns igen från rökig whisky (fast utan röken): svagt av läder, bränd jord.
Med vatten: en liten dutt, fyra droppar i typ 2,5 cl kanske. Syrligheten försvann. Mer på honung möter svaga russin nu, betydligt sötare än tidigare. Smaken är klassisk orökig Mackmyra: lätt, äpplig, svag vanilj, lätt blommig. Kryddorna har dragit sig tillbaka något, det uppskattas. Något sött bröd hittar jag här också, det närmaste jag kommer till att beskriva det är semmelbulle. Eftersmaken är nästan ettrig i sin syrlighet, med grapefrukt och krusbär, och de där liksom tyngre tonerna av läder tydliga i bakgrunden.
Sammanfattning: Mackmyra har imponerat med flera av sina utgåvor på sistone, men de fortsätter i min bok att vara lite grann av ett hit and miss-destilleri. De ger ut en del seriöst bra whisky, men annat som iallafall inte passar mig. Den här är lite spretig och liksom inkonsekvent: ”all over the place”, som det heter på engelska. En whisky som kräver väldigt mycket koncentration för smaknoter, och som säkert passar bättre som bara lite easy drinking. För mig blir det 78 poäng.
*
Denna bloggpost bygger på ett sample jag erhållit gratis.
