Gammelstilla, det svenska destilleriet i Hofors, är tillbaka med en buteljering. Hyttan är gjord från tre bourbon barrels. Två innehåll 4 YO whisky, och det sista fatet hade ”förlagrad whisky från småfat av ungersk ek” i sig. Whiskyn från det fatet är även den fyra år gammal. Upplagan är på totalt 1270 flaskor och en av dem kan bli din den 1 december till priset 867 kronor. Den är buteljerad på briljanta 51%: inte fatstyrka, inte alltför nedvattnat för ordentligt ung whisky. Whiskyn är ordentligt ung förstås, destilleriet kom igång med produktionen 2012.
Systembolaget har beställt förvånansvärt många buteljer till bolagen i Valbo, Sandviken och Hofors, totalt hela 912 flaskor. Det kan förutom att föranleda en välriktad spark åt SB:s synnerligen märkliga inkompetens och tänkande utläsas såhär: skitsmå kvantiteter av denna flaska finns tillgängliga vid släppet på tisdag. Men, om du inte lyckas hugga en flaska kanske du kan lyckas beställa från de mängder med flaskor som kommer finnas inte minst i Hofors (över 400 stycken!). Det kommer hur som bli tossigt, som det alltid blir vid begränsade släpp. Att allokera över 900 flaskor till tre fysiska Systembolag är jättekonstigt. Har du en bil och samlar på svensk whisky och har antikroppar samt har levt i avskildhet? Gack till Valbo, Sandviken eller Hofors på tisdag. Har du is i magen? Bli inte orolig om du missar vid släppet, det kommer nog gå att beställa från de bolag där flaskor finns.
Hyttan är den sjätte whiskyn Gammelstilla släpper. Här hittar du mina smaknoter från tidigare släpp.
Doft: fin, nästan parfymigt fin. Visst finns här den där vaniljen man associerar till bourbonfat, men det är skirt och fint och ligger långt bak. Här finns också torkad blombukett, sommaräng och en aning av något mer kryddigt, nästan kådigt, längre bak. Omogen ljus frukt, kanske äppelkart? Detta doftar inte det minsta omoget. Lite som en mer viskande Daftmill. Fin doft – mycket fin om man räknar in åldern på denna whisky.
Smak: yngre, och mer liksom dundrande. Smör, vanilj, nyhyvlat trä (som det doftar). Torkat gräs och smörblomma (igen, som de doftar). Päronjuice, och någon ton av blommande fruktträd. Under detta och en bit bak, kraftiga kryddor. Svagt av den där kådan jag anade på doften. Mer krävande än doften, eller: mer dundrande än doften. Jag tror att den där spriten som först legat på ungersk nyek är ansvarig för en del av de lite grövre kryddorna.
Eftersmak: kiwi, rabarber och något slags svag ton av fernissa inleder. En antydan till spritighet. Citronzest. Mynta. Mycket piggt och fräscht. Vid mindre sipp och med kortare tid i munnen: gräsigare och kryddigare.
Med vatten: alltså, jättefin. Fruktblom med omogen frukt och de där svagt parfymigt blommiga tonerna långt långt bak. Smaken blir väldigt dominerad av vanilj med mogna äpplen, mer enkelspårig med vatten. Eftersmaken tappar lite av sin ”trycka”. Funkar med vatten och ramlar inte sönder, men denna föredrar jag på buteljeringsstyrka (som icke är detsamma som fatstyrka i detta fall helt klart).
Sammanfattning: är det så att jag har ett hjärta som slår extra mycket för allt som är svenskt och liksom nytt? Kanske lite. Kanske förvillas hjärnan av själva det nya i nya destillerier, så att jag lättare charmas av Gammelstilla än av andra destillerier. Jag tycker Per Ottnargård gör det så smart i vad han ger ut: max tre fat blandas i små batcher, eftersom whiskyn fortfarande är ung och produktionen är liten. Det blir små utgåvor men inte single cask. Jag hällde upp en Anna Christina i slutet av provningen för jag vågade inte riktigt lita på mitt eget intryck att jag gillar denna (än) mer. Jo, jag hade rätt, jag gillar Hyttan än mer. Detta är en naknare, liksom ärligare whisky.
Den dag vi får prova Gammelstilla enbart lagrad på first-fill bourbon barrels blir en jublets dag. Tills vidare får vi tratta Hyttan, och det är banne mig inte fy skam det heller. Kanske en 85 poäng? Verkligen en imponerande whisky.
*
Tack Per för sample!
