Finlaggan – torvbomben

Idag släpps en nyhet i det fasta sortimentet: Finlaggan batch strength. Det är en single malt whisky från Islay framtagen för den svenska marknaden. Finlaggan är en så kallad mystery malt: man vet inte vilket destilleri som ligger bakom. Whiskyn ligger på 50% och kostar 388 kronor.

Eftersom det snart blir jublande smaknoter här nedan vill jag gärna börja med en örfil: namnet, ”batch strength”. Batch strength är den naturliga alkoholstyrkan hos en ihopblandad batch whisky. Det är definitivt inte en alkoholstyrka på exakt 50%. ”Elevated strength” eller vad som – 100 American proof, till exempel – men kalla det inte för batch strength tack.

Denna whisky släpps alltså i det fasta sortimentet, inledningsvis både som webbsläpp och i butik. Det betyder att säljer den slut kommer det komma mera. Mina noter nedan gäller för just den batchen som släpps nu, batch 1 alltså. Det skulle förvåna mig högeligen om den här whiskyn ges ut med tydligt angivande av batcher, men någonstans på flaskan finns väl någon slags batchkod.

Är det noga vilket av Islaydestillerierna whiskyn kommer från, då? Tja…informationen från importören Symposion ger faktiskt svaret, på sätt och vis. Det är från Islays södra kust får vi veta, och malten är rökt till mer än 40 ppm. Det skulle i så fall betyda att svaret skulle vara Ardbeg. Lagavulin kör sedan rätt länge tillbaka på 35 ppm, Laphroaig ligger på runt 40 inte konsekvent över 40. Jaha, så detta ska vara Ardbeg alltså? Själv tyckte jag att det doftade och smakade Lagavulin (jag skrev smaknoterna nedan innan jag funderade över informationen från importören). OK, nu tar vi den här stänkaren!

Doft: vrålande torv. Jättebra exempel på en whisky som är mer torvig än rökig. Du har saker som torr jord, lädersadel, varm häst och inte minst rejält med ingrodd smuts i en industrilokal där maskinerna är så gamla att de är av järn. Rök? Tja, jo, kanske det. Men mest denna underbara smuts. Det står att den inte är kylfiltrerad på etiketten, men inget om färgen. Den är sådär lite väl djup, som på Talisker 10, när man bara ”hm, för att vara ung whisky ser detta lite väl mörkt ut”. Så jag gissar att här finns färgmedel. Hur som, detta doftar underbart. Det är just denna liksom grovt smutsiga och lite fula stil som destillerier utanför Lagavu… jag menar, Islay sällan lyckas få till. Härligt, verkligen.

Smak: torv, läder, smutsig spillolja, rost, ingrodd smuts på de där järnmaskinerna. Fantastiskt ensidigt underbart. Med andra sippen hittar jag chokladmousse och en rökighet jag närmast vill beskriva som avgaser. Jag menar det på allra bästa sätt.

Eftersmak: salmiak och sötlakrits, chokladmousse, mynta. Men ta allt det och lägg det i den där torviga smutsen och stallet. Ung whisky har sällan smakat bättre.

Med vatten: röken vaknar till liv. Tänk dig att du vidbränner bacon när fläkten är trasig. Så öppnar du fönstret för att vädra men det enda som händer är att det blåser in avgasdoft från bilen på tomgång där utanför. Det vill säga, fantastiskt. Här finns också någon svag ton av spearmint. Jag är helt såld. Smaken vann inte lika mycket på vatten dock, här känns ungdomen mer: rök och torv och smuts är allt som finns kvar. Gott så, men bättre innan. Eftersmaken har fått mer av den där myntan.

Sammanfattning: den här whiskyn är mitt nya exempel på bra NAS. Jag sätter en hundring på att den här slår Ardbeg 5 YO Wee beastie om man ställer dem head to head, oavsett vilket destilleri detta nu kan komma från. Förbluffande bra, särskilt ovattnad. Jag chockar mig själv fullständigt och sätter 90 poäng.

Ingen whisky jag har provat hittills på bloggen har haft en bättre bang for your buck. 90 poäng för en whisky för 388 spänn är verkligen just chockerande. Gillar ni smuts och torv och dieselångor är det bara att hugga en Finlaggan batch strength.

*

Den här bloggposten bygger på ett sample jag erhållit gratis.