Tjeders whisky

Bara whisky

En blindprovad Wannborga

Wannborga heter ett yttepyttigt svenskt destilleri på Öland. Eller, det är en vingård, en restaurang, ett hotell och ett destilleri (se deras hemsida här). De destillerar en hel del olika saker, och en av de sakerna de producerade, åtminstone tidigare under ägarna Gunnar och Ingrid Dahlberg, var whisky. Produktionen var försvinnande liten även då. 2014 lades Wannborga ut till försäljning och två år senare köptes det av nya ägare. Det är dock osäkert om de nya ägarna fortsatt experimentet med whiskyproduktion.

Jag har tidigare bara provat en Wannborga, en riktigt horribel rökig historia. Vännen Håkan förklarade då för mig att den whiskyn inte alls var typisk för Wannborga, vars whiskies normalt är snällare och helt orökiga. Idag provar vi en sådan orökig Wannborga, en femåring som buteljerades 2012. Jag har smakat den (inte provat, det är något helt annat) vid ett tidigare tillfälle, som jag skriver kort om här.

Provningen genomfördes helt blint.

Doft: mycket försiktigt, alkoholsvagt och viskande. Ungt. Svag touch av fläder, ett uns vanilj, nyuppskuret rött äpple. Svagt av sådan där grej med mintsmak som man trycker upp i näsan och andas in med vid lätt förkylning. Mandarin, Liquorice allsorts. Alla dessa dofter ligger långt bak. Det doftar inte egentligen omoget, men klart ungt. Lite meningslöst i sin väldiga försiktighet. Jag tänker direkt att detta är Wannborgas orökiga destillat.

…vilket det också var. I rule asså!

Smak: whiskyn har i jämförelse med nosen slutat vara whisky och blivit en neutral sprit vilken som legat kort tid på fat. Den där man får ut matolja, en lite blaskig vanilj, någon svag gräsighet. Det viskar så mycket att det inte längre är charmigt. Inte egentligt dålig whisky som i ”dåligt gjord”, men vääääääääldigt neutral och tråkig.

Eftersmak: strösocker – på blodgrape, efter ett tag. Svag lakrits, kanske. Igen, väldigt tillknäppt. En lite tråkig (hand)spritighet hänger kvar. Jag står fast vid orökig Wannborga, jag.

Med vatten: mja, nä. Whiskyn blir mer nästan som vodka i doften (minus alkoholattacken). Gräs med inslag av tistlar. Smaken är (ännu) blaskigare nu, rejält meningslöst stum. Eftersmaken är som efter någon snaps som inte har färg utan har legat i bara väldigt snälla, något söta kryddor.

Sammanfattning: detta är mycket långt från en bra whisky, men samtidigt långt ifrån äcklig. Bara liksom harmlös: doftar lite, smakar lite, nästan död eftersmak. Säg 72 poäng, så som skalan faktiskt används. Min gissning kvarstår, jag kan inte mina Wannborga och åldrarna på dem, men det skulle förvåna mig högeliga om detta är mer än 5 YO. Jag stannar på Wannborga.

[Kort paus här för imponerade inandningar och hakkliande huvudgungningar ute i landet. Humma gärna tankfullt över herr Tjeders träffsäkra smaklökar.]

Reflektioner: Wannborga har släppt ett fåtal whiskies, och att fastställa exakt vilken whisky detta nu var som jag hade provat var inte alldels lätt (stort tack ni alla i gruppen Whiskynörderi på hög nivå som entusiastiskt hjälpte till). Det handlar om en whisky lagd på fat 2007 och buteljerad 2012 som en femåring på 43,4%. Här finns länk till whiskybase. Tack vare en mejlkonversation mellan Håkan Staaf och en av de två tidigare ägarna från 2014, Ingrid Dahlberg, vet jag nu mer om denna whisky än vad som framgår på flaskan, och mer än vad som också någonsin stått på Wannborgas hemsida om denna whisky.

Whiskyn är lagrad framför allt på bourbonfat, men delar av den också på franska rödvinsfat. Upplagan är synnerligen liten, bara 220 flaskor.

Tidigare buteljeringar gjordes som både 3 och 4 YO. Den version jag har provat är alltså fem år och har buteljeringskoden är T-13-001. Whiskyn har fått en silvermedalj på IWSC 2013 som finns klistrad på nästan alla, dock inte alla, av flaskorna i batchen, och många av dem har en klisterlapp som visar på medalj från Destillata (som den bild jag googlat fram från en auktion och som används ovan). Whiskyn är av allt att döma buteljerad 2012 och släppt på Systembolaget tidigt 2013. Ändå skrev Whiskynörden – Johan Borgemo – noter på den i juli 2015 och skrev då att den släpptes (alltså skulle släppas) den 3 augusti och att priset för en flaska (50 cl) var 899 kronor. Det verkar då ha handlat om en återlansering av samma whisky. Just släppningsdatumet för denna whisky är något av ett mysterium, således…

En whisky av akademiskt intresse och intressant som ett stycke svensk whiskyhistoria, men kvalitetsmässigt är inte denna något att skriva hem om, tyvärr. Igen, den är inte en dåligt gjord whisky, bara för ung, för nedvattnad för sin ålder och alldeles för liksom fadd. Det ska betonas att denna är många många många gånger bättre än deras rökiga whisky som släpptes förra året.

*

Tack Håkan S som både bjöd på en hutt ur flaskan och ett sample.


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2019 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén