Ardbeg Kelpie Committee release

Så har jag då fått möjligheten att prova den, årets Ardbeg-NAS-cirkus-vad-har-de-nu-hittat-på-till-Ardbeg-Day. Ardbeg Kelpie kommer liksom förra årets Dark cove släppas dels som Committee release (på 51,7%), dels som ”vanligt” släpp (på 46%). Det enda jag vet om denna whisky är vad som finns på etiketterna som registrerades i augusti förra året, och där står det ”virgin casks” på baksidan. Från Ryssland, kan tilläggas. Givetvis är det en NAS-are, det hör liksom till traditionen. Min gode vän Lars Cederbro reste nyligen runt i USA när denna släpptes och högg ett par flarror innan de tog slut. Stort tack till dig för samplet, Lars!

Doft: sotigare och rökigare, klart mindre elegant än vanliga Ardbeg TEN: här finns inte samma toner av citrus som jag är van vid, och röken liksom skriker mer. Oerhört medicinalt, inte heller det jag brukar associera till Ardbeg: penicillin, plåster. Långt bak, en touch barbecuesås. Sjögräs, lätt ruttnande. Det är inte så mycket torv som sotflagor, egentligen. Jag hade inte gissat rätt destilleri blint, detta är mer av en käftsmäll. Vanilj. Kolasås med stänk av något jag letar länge efter, som är kött på något sätt. Det är inte torkat kött, det är mer som doften av en rejäl köttbit som du har brynt på hög värme, när ytan är nästan svart.

Jag vet inte riktigt, jag. Det är lite för många reglage på max här: det blir lite spretigt. Det är sannolikt den laphroagigaste Ardbegsnok jag upplevt, särskilt de medicinala inslagen är kraftiga.

Ardbeg Kelpie Committee release. Aka Snabba cash.

Med rejäl skvätt vatten: kolan har flyttat fram, och blivit godiset kolabönor; det känns som att precis allt annat backar, och nästan försvinner. Från alltför spretig till något ensidig? Men jag tror rökälskarna kommer älska detta. Det är inte direkt diskret. Jag häller upp den sista centilitern av samplet i ett nytt glas och duttar i en mindre skvätt vatten: bättre. Här har vi en mer harmonisk kombination av barbecuesås som flyttat fram, svag mynta, sotig rök.

Smak: anländer oväntat sött och nästan fruktigt, med apelsiner med kryddnejlika i (!); övergår i torv-och-jord-möter-lemon-curd (eller hellre: Vicks citron? citronen i den då, inte mintigheten); svag kola, ettrig kryddighet långt bak. Mycket lätt i gommen, om än spretigt känns destillatet mer igen här än på doften. Med rejäl skvätt vatten: nej, jag fattar nu, jag vattnade för mycket. Detta blev jolmigt och vattnigt och urlakat: smakar torv och lite rök, bara. Nytt glas med sista centilitern och miniskvätt vatten: avsevärt bättre, med en lite surare rök som när du kastat våta löv på en höstbrasa – det gillar vi!

Eftersmak: den inleds uttorkande och sotigt, med små stänk matolja; sedan följer en kraftigt bränd ton, som inte egentligen är rökig. Svårbeskrivbart: igen som det hårdstekta köttet, men också som bränt trä, nästan brinnande trä. Det är riktigt häftigt. Det brända efterföljs av sötma, nästan godiset sockerbitar.

Sammanfattning: den simmade mycket illa, men så tog jag i lite med vattnet också. Man kunde i och för sig tycka att en whisky på 51,7 borde tåla den vattenmängden, men men. Jag sätter ett plus i kanten för eftersmaken, men i övrigt är det lite för kaotiskt för min smak. Det är en whisky som är lite överallt och därför ingenstans, liksom. När jag hällde upp sista centilitern i nytt glas och bara duttade i lite vatten hittade Kelpie hem: det blir mer harmoniskt, lite sötare, de brända tonerna dansar med barbecuesåsen och de medicinala tonerna.

Jag skriver allt detta med mer förbehåll än vanligt. Jag upplever denna whisky som en som tar lite tid att lära känna. Jag hade bara mina tre centiliter att gå på. Den kanske växer när man spenderat lite mer tid med den? Jag undrar också: är detta en Ardbeg lagrad uteslutande på nyek, eller har man använt sig av en kombo av nyek och bourbonfat? Jag misstänker starkt att en Ardbeg lagrad på enbart nyek hade blivit mer extrem än denna har blivit. Min gissning – gissning, märk väl! – är att man också har haft en hel del bourbonfat med i mixen här. Den är rolig och intressant för att den verkligen skiljer sig från hur Ardbeg brukar vara; jag hade dock gärna sett att de hade gått ännu mer ”off the rails”.

Ardbeg Kelpie Committe release är ett begränsat släpp; hur begränsat har jag ingen aning om. Jag har en jättegammal anteckning om att den släpps på Systembolaget den 30 mars, men hur jag än klickar mig runt på deras hemsida hittar jag inget alls där, så jag kan inte ge er något datum, pris eller beställningsnummer. Well, well, det där kommer ändå snart bli synligt om ni bara håller ögonen öppna på sociala medier. Och för er som undrar om hur det kommer gå: det blir som vanligt klickhysteri för hela slanten, 99 av 100 personer kommer bedyra att de köpt den för att dricka och ändå kommer auktionssidorna tokdränkas av annonser av typen ”jag råkade köpa en för mycket”, ”min fru köpte en till mig som jag släpper” och ”jag kom inte riktigt överens med den jag öppnade (en flaska som som av en händelse inte finns med på bilden i annonsen), så jag säljer den andra”, andra människor kommer explodera och gasta om att den som säljer inte älskar whisky alltmedan de bjuder högt över det pris som den fanns tillgänglig på på Systembolaget under de 0,8 sekunder man kunde boka den; ytterligare andra kommer lägga upp bilder på tolv stycken Ardbeg Kelpie vilket kommer leda till 155 likes och tio arga gubbar i Här är mitt whiskyskåp och beundrande ryggdunkningar män emellan där alla är så imponerade av hur kungligt manliga bunkrarna som så alldeles uppenbart har införskaffat alla de där flaskorna för att göra sig en hacka om några år är.

Ardbegs släpp för Ardbeg Day är ofta roliga, ofta intressanta, väldigt väldigt väldigt sällan bättre än Ardbeg TEN, och skapar ungefär 1543 trådar på sociala forum. Som evenemang betraktade är detta whiskyvärldens motsvarighet till Melodifestivalen. Bäst att köpa på sig ordentligt med popcorn, för snart kokar det över av känslor och bestämda övertygelser bland Sveriges alla whisky- och investeringsentusiaster. Du älskar inte whisky! Fan, knappen hann inte ens bli grön! Var det någon som fick någon? Jag högg fem här! Ardbeg Kelpie bytes. Ardbeg Kelpie säljes. Ardbeg Kelpie samplas. Ardbeg Kelpie öppnas. Ardbeg Kelpie har tagit slut. Ardbeg Kelpie står brevid andra flaskor med Ardbeg. Kolla här är min Ardbeg Kelpie. Ardbeg Kelpie tog slut fort. Ardbeg Kelpie finns nu tillgänglig på sidan bla bla. Kolla vad Ardbeg Kelpie går för på den här auktionssidan. När kommer vanliga Ardbeg Kelpie? Är det bara annan etikett? Nej, säger någon, den är nedvattnad till 46%. Jaha. Vilken av de båda Ardbeg Kelpie är bäst? Committee, säger alla. Det är exakt som Melodifestivalen: omöjligt att inte förhålla sig till, omöjligt att komma undan.