Tjeders whisky

Bara whisky

8 februari 2017
av David Tjeder
Inga kommentarer

Oberoende buteljerare

Oberoende buteljerare är firmor som köper fat eller låter fylla egna fat, och ger ut dem under eget namn. Etiketterna är alltid andra än de *officiella buteljeringar som ges ut av destillerierna. En hel del oberoende buteljerare köper fat för att omedelbart buteljerera dem. De större firmorna har dock *WOWGR-certifikat och därmed själva möjligheten att fortsätta lagra inhandlade fat för att buteljera dem när de är redo. Läs vidare →


6 februari 2017
av David Tjeder
Inga kommentarer

Kornsorter och The Matrix: eller, konsten att skriva en bok utan att förlora förståndet

Jag börjar känna mig som Alice i Underlandet. Eller, läget är värre: som Neo i Matrix, när Morpheus säger att Neo antagligen känner sig som Alice i Underlandet.

Det här med att skriva en ordbok om whisky leder nämligen sökandet djupt, djupt ner i kaninhålet. Givetvis måste uppslagsordet kornsorter finnas med. Jag menar, vilken ordbok om whisky vore värd sitt salt utan något om sorter som Golden Promise, Maris Otter, Optic och Concerto? Och givetvis måste något ingå om hur kornsorterna har ändrats över tid i whiskybranschen, och några ord om vilka sorters som används idag. Ja, och var det det där med tvåradigt, fyrradigt och sexradigt korn, då. Det behöver väl om inte annat nämnas. Det där kan väl bli typ en halv sida text, eller så.

Läs vidare →


28 januari 2017
av David Tjeder
Inga kommentarer

Ardbegs new make – men mest en kärleksförklaring till människor som älskar whisky

I onsdags var jag på härliga Ardbeg Embassy i Gamla stan i Stockholm. De firade femårsjubileum. Tänk, det har redan gått fem år sedan de öppnade dörrarna till denna härliga plats som jag av outgrundlig anledning besöker alldeles för sällan.

Jag hade missat att evenemanget skulle äga rum och bokade in mig i allra sista sekund. Dök upp tio i sex, med nollkoll på vad som skulle hända. Jaha, det är en provning också? Finns det lediga platser? Jepp, det fanns det. En ledig plats vid ett bord, med bara främlingar omkring mig. Eller, de var det först. Nog satt vi sedan där och debatterade vad vi tyckte om Ardbeg, om whisky, och njöt tillsammans som om vi alla var vänner sedan lång tid tillbaka. Långa, vindlande samtal om olika sorters whisky, om egna fatexperiment, om allt mellan himmel och jord. Hur härliga är inte människor som gillar whisky? Vilken gemenskap är det inte?  Läs vidare →


23 januari 2017
av David Tjeder
Inga kommentarer

Fyra gånger Glenallachie

Jag har provat fyra whiskies från doldisdestilleriet Glenallachie. Glenallachie är ett ganska stort destilleri i Speyside i princip helt utan egna officiella buteljeringar som ägs av Chivas Regal (som ägs av Pernod Ricard). Liksom den absoluta majoriteten av Skottlands destillerier är detta en fabrik för blended whisky. Behöver det betyda låg kvalitet? Eh, nej, som namnen Caol ila, Clynelish och Mortlach antyder. Två av de fyra jag provade var lite gäspiga, en var rätt bra, och en riktigt bra. Då kör vi! Läs vidare →


20 januari 2017
av David Tjeder
Inga kommentarer

Vad är en batch?

Jag fortsätter ge er små förhandsglimtar av whiskyordboken jag skriver på. Idag tar jag mig an den inte alldeles okomplicerade termen batch.

Termen batch kan i whiskysammanhang betyda två olika saker: 1) en destilleringsomgång whisky i traditionella kopparpannor (pot stills). 2) en specifik blandning av fat som buteljerats till en whisky som ges ut mer än en gång; varje ny fatblandning som buteljeras kallas för en batch. Läs vidare →


12 januari 2017
av David Tjeder
Inga kommentarer

Quarter cask

Quarter cask är ett slags fat som är någorlunda vanligt förekommande inom whiskyindustrin, även om *barrels, *hogsheads och *butts dominerar. En quarter cask har fått sitt namn av att det är en fjärdedel av en butt. I praktiken ligger en quarter cask på mellan ungefär 125 och 130 liter. Oftast är en quarter cask en ombyggd barrel och har innehållit bourbon, men de kan också vara bygga av stavar från flera olika sorters fat.

Det råder viss förvirring kring vad en Quarter cask är, även bland de som är väldigt kunniga. Så kan en på nätet läsa felaktiga uppgifter från i övrigt trovärdiga källor om att en quarter cask skulle vara runt 50 liter, det vill säga ungefär en fjärdedel av en barrel och inte 1/4 butt. Ett fat på omkring 50 liter är dock en *oktav (=en åttondel av en butt), inte en quarter cask. Till och med på en så pass central plats som destilleriet Bruichladdichs hemsida kan en läsa att en quarter cask skulle vara fat på omkring 80 liter. Inte heller det är korrekt. Ett fat på omkring 80 liter är en *kilderkin. Vidare, om fat på runt 80 liter skulle heta Quarter cask vore de en fjärdedel av fat på omkring 320 liter; en storlek någonstans på vägen mellan en hogshead och en butt. Det korrekta svaret är alltså att en Quarter cask är på runt 125–130 liter.


10 januari 2017
av David Tjeder
2 kommentarer

First fill, first-fillfat

Första gången ett fat fylls med new make som ska bli whisky (eller med lagrad whisky, om det som ska skapas är en finish eller det handlar om en re-rack) kallas det ett first-fillfat. First fill betyder alltså inte att fatet fylls för för första gången, bara att det är första gången fatet används till whisky. Ett first-fill sherry- rödvins eller romfat kan alltså ha använts många gånger om innan det köpts in av whiskyindustrin. Ett first-fill bourbonfat, däremot, har per definition endast använts en gång tidigare (bourbon måste enligt lag lagras på fat av nyek).

Vem sa att refillfat ger dålig whisky?

Det är en vanlig missuppfattning bland whiskyentusiaster att first-fillfat i sig skulle vara bättre än second-fillfat (också kallade first refillfat och ofta – tyvärr – bara refillfat), alltså ett fat som används för lagring av whisky för den andra gången. Hyllandet av first fill och den förenklade uppfattningen att de i sig skulle vara överlägsna framförs ofta även av inflytelserika och kunniga personer i branschen. Den mycket kunniga John Glaser på Compass Box har spelat in en liten film där han förklarar skillnaden mellan first-fillfat och refillfat på sätt som mer än antyder att first-fillfat i sig själva är bättre. Och jag har tappat räkningen på hur många gånger vloggaren Ralfy på youtube har pratat sig varm för first-fillfat, och talat direkt illa om refillfat, som om refillfat i sig skulle ge dålig whisky.

När jag för något år sedan intervjuade destillerichefer om vad de ansåg bäst – first fill eller refill – var de flesta överens om att first fill hade sina egna förtjänster, men att refillfat var att föredra om lagring skulle ske under en längre tid, säg över arton år, och definitivt om fatet skulle lagras uppåt en trettio år. (Med det sagt kom Gordon & MacPhails 75-åriga Mortlach faktiskt från ett first-fillfat!) Det kan vara värt att påpeka att Lagavulin i princip uteslutande använder sig av refillfat, inte first fill.

Att inte använda first fill är inte ett tecken på snålhet eller dålig fatpolitik från producentens sida – det är ett aktivt val som görs utifrån vilka dofter och smaker de vill få fram i sin whisky. Inte minst för lättare och blommigare whiskies är det ofta ett klokt och aktivt val att inte använda sig av first-fillfat.

Varför är det ens relevant att räkna på hur många gånger ett fat har använts? För att ett fat ger helt olika dofter och smaker beroende på vilken gång i ordningen det används. I princip kan man säga att first-fillfat ger mer av allt, medan refillfat skapar en whisky med kraftigare destillerikaraktär. First fill har förtjänsten att skapa kraftiga smaker, till exempel en hejdundrande vanilj om vi pratar om bourbonfat; med refill kommer destilleriets egna karaktär fram tydligare. Om ett fat har använts fyra gånger, fem gånger, ja, då kan jag absolut gå med på att refillfat inte är att föredra. Om ”refill” däremot betyder ”second fill” går det inte att påstå att det ena är bättre än det andra. Det är helt enkelt olika stilar av whisky som frambringas av de två sorternas fat.

Denna bloggpost utgör en förhandstitt. Jag sitter nämligen som bäst och skriver på en bok om whisky. Tanken är att förklara termer, slang och förkortningar samt även presentera destillerier i en uppslagsbok som går från A till Ö. Eftersom mitt arbete med boken gör att det inte finns lika mycket tid för att blogga tänkte jag lägga ut kortare textbitar ur den kommande boken här på bloggen med ojämna mellanrum. Är jag klar med boken om ett år har jag legat i bra – tar det två år har jag blivit för ambitiös.

Har du termer som du gärna skulle vilja se förklaras i en sådan ordbok? Kommentera mer än gärna denna bloggpost, så hjälper du mig att inte missa något i skrivandet!


5 januari 2017
av David Tjeder
Inga kommentarer

World whisky forum 2017: årets mest intressanta whiskyevenemang?

Om en dryg månad, 9–10 februari, sker något fantastiskt på Box destilleri: World whisky forum går av stapeln. De har skapat ett minst sagt ambitiöst evenemang som jag är ändlöst förbittrad över att jag kommer missa.

World whisky forum är nämligen så galet intressant att jag smäller av.

Läs vidare →


29 december 2016
av David Tjeder
3 kommentarer

Why ”it’s about taste” is a bad argument for NAS whisky

1) Because you can’t say ”it’s all about taste, not age” – and then charge customers a kazzilion dollars for a 30, 35 or a 42 YO.

2) Because you guys until extremely recently said ”it’s all about age”. In fact, quite a few of you still do. It’s like the argument with the type of water flowing from that magical stream through peat bogs or heather or slate or whatever being so important for the taste of whisky – 1990s marketing – which just doesn’t play anymore. Why? Well, because after all, it turned out to be either totally untrue or just massively unimportant.

3) Because when you are now busy trying to convince us that ”it’s all about taste, not age”, you’re obscuring the undisputable fact that the taste of a whisky depends directly on its age. A person might prefer an 8 YO to a 14 YO or a 5 YO to 35 YO whisky, but there’s no denying that why they taste different is because they are of different ages. So, saying taste is something other than age means you’re lying.

4) Because you are still marketing yourselves as having a long and proud Scottish heritage of distilling. So, very often, Scotch whisky is about kilts, traditions, and history, and that’s also how the age statement whiskies have been legitimised. Lose the kilts and the bagpipes and the proudly presented founding year on your bottles – a year which will inevitably denote a point in time at which your current distillery did not exist – and then say ”age is nothing”. You would be way more believable that way.

5) Because you used to have ranges like this: cheap 10, then rising prices for 15, 18, 21 YO. You’re now having a core range like this: cheap NAS, cheap NAS, more expensive 18 than before and very much more expensive 21 YO, with the added über-expensive 35 YO in a crystal decanter bottle with a box at least the size of a grown man’s thigh. So, what you’re really saying is ”it’s not about age, it’s about taste – unless,of course,  if the age is 18 or above, it’s really all about age again – and packaging”. It would be easier to buy the argument that ”it’s all about taste” if your core range was: 10, 15, über-expensive NAS, über-expensive NAS. Or, you know, cheap NAS, not-so-cheap NAS, a little more expensive NAS, really expensive NAS. Because if it’s all about taste, why on earth have any age statements on anything?

6) Because, although there are quite a few really good NAS whiskies around, a lot of them aren’t. I mean, guys, you know this. True, there are also some bad 10 YO whiskies out there, but there are way more bad NAS whiskies than bad ten-year-olds. So when you tell me it’s all about taste, I’ll reply that 9 times out of 10, the 10 tastes better than the NAS which replaced it.

7) Because NAS means less information, which means smoke screens for customers, which means customers start to lose their faith in you guys. When for the umpteenth time we here things like ”hand-selected” or ”special casks” or ”we gave total freedom to our master blender” we begin to realise that no, it’s not about taste, it’s just about marketing flimflam. Because honestly, really, what you’re often doing is taking six or seven-year-old whisky, giving it a fancy name and telling us to buy it blind. It’s not that you think it’s about taste and not age, it’s that you don’t trust customers to want to buy a bottle which says ”7 YO”.

8) Because, if you look at the whisky business historically, every single time that individual distilleries or whole regions have looked more to how to sell their whisky rather than to the quality of the product, things have gone to hell. Pattison crash, anybody? The rise and fall of Campbeltown distilleries? The pure malt fuck-up with Cardhu in 2002–2004? Read up on your history, guys: selling your product is extremely important, but selling it and not keeping tabs on quality will always lead to disaster.

9) Because you can fool some people sometimes, but you can’t fool all the people all the time.

Do instead what some smaller distilleries already do: proudly slap that five-year old age statement on the bottle.

Hurray!


13 december 2016
av David Tjeder
3 kommentarer

Tre blinda God Jul-skott från en okänd välgörare

Det kom ett roligt paket hem till mig för ett par veckor sedan. Anonymt, med en julvers. Jag vet fortfarande inte vad det var i glasen. Men nu är de provade, juldropparna!

 

Tjedern undrar vad som sig i glasen döljer, och hoppas att den som skickat detta honom följer.

 

Detta eleganta poem medföljde blindskotten:

Även den kloke Tomtefar
Vet vilka tankar du har

Men meningen med det han har skickat
Är faktiskt att du ska öppna drickat

Frågan vi många till dig vill ställa
Är när du i glaset ska hälla
Läs vidare →