Tjeders whisky

Bara whisky

17 februari 2018
av David Tjeder
Inga kommentarer

Sherry darling peated

Så har jag då äntligen tagit mig tid att prova den tredje och sista whiskyn i Sherry darling-serien. Det handlar alltså om whisky från nedlagda Grythyttan destilleri som utgivits av Bergslagens independent bottler. Den har uteslutande lagrats på sherryfat med Grythyttans rökiga destillat, där malten höll 50 ppm. Upplagan på denna var 840 flaskor – eller, 840 såldes till allmänheten, så upplagan lär ha varit något större än så – och de sålde slut i ett huj vid släppet i juli 2017. De kostade 995 kronor för en flaska på 50 cl och en alkoholstyrka på precis 58% (cask strength). Bergslagen själva visste inte vilket slags sherry som legat i faten de köpt, men deras (och min egen) gissning är att det rör sig om 100% olorosofat.

De båda första släppen var jag mycket förtjust i: riktiga, rejäla sherrybomber, båda två. Du kan läsa mina smaknoter av Sherry darling här, och mina smaknoter på Sherry darling lightly peated här. Då ska vi se vad Sherry darling peated ger oss! Läs vidare →


15 februari 2018
av David Tjeder
4 kommentarer

Jag behöver er hjälp!

Som många som följer denna blogg säkert redan vet arbetar jag sedan drygt ett år på en bok om whisky. Det började som en ordbok, där saker som BK = bottle kill och bottle kill = flaskan är urdrucken skulle vara med. Inom kort växte det hela lavinartat till ett ambitiöst projekt som är tänkt att täcka det mesta av intresse för någon som vill lära sig mer om whisky. Den ska vara relevant för den som är nybörjare (vad är egentligen skillnaden mellan single malt whisky och blended malt whisky? Hur blir whisky rökig?) via den som kan lite grann (vad är pot still och skärningspunkter?) till den som kan väldigt mycket (vad är low boilers och thumper?) Ambitionen att så fullständigt som möjligt försöka täcka in allt detta:

• nästan alla världens aktiva och och ett urval av nedlagda destillerier (vad är väl en uppslagsbok om den inte innehåller både Lagavulin och Port Ellen, både Westland och Stitzel-Weller, både Waterford och Bow Street, både Chichibu och Karuizawa, både…ja, ni fattar?)
• de cirka 100 viktigaste oberoende buteljerarna
• tekniska termer
• slanguttryck
• förkortningar (vad är IB, LOTI och LPA?)
• kortare presentationer av alla whiskyproducerande länder
• de viktigaste ägarkoncernerna
• ett urval av whiskybloggar
• namn på viktigare whiskies som inte heter som destilleriet
• namn på saker som ”teaspoonade” whiskies/destillat, alternativa destillat/whiskies från ett givet destilleri och kända aliasnamn för whiskies
• historiskt viktiga termer
• central lagstiftning i de viktigare länderna (när bestämdes det att whisky måste lagras i minst tre år för att få kallas whisky?).

Som synes är boken inte riktigt en ordbok längre, utan en uppslagsbok. Ja, kanske vågar jag gå så långt som till att kalla det ett uppslagsverk.

Min största skräck just nu är att det ska finnas saker som läsare kan vilja slå upp i en sådan bok, men som jag antingen inte känner till eller inte har tänkt på. Därför undrar jag: vad skulle du själv vilja ha med i en uppslagsbok om whisky? Det kan handla om precis vad som helst som du tycker ska inkluderas, eller sådant som du själv skulle vilja läsa om. Eller kanske du har någon bok eller artikel om whisky som du vill rekommendera att jag läser? Kommentera här nedan eller på Fejjan! Hjälp en lätt manisk whiskynörd att få till en så komplett bok som bara mänskligt möjligt är!


14 februari 2018
av David Tjeder
Inga kommentarer

Box Quercus I Robur

Det kan sägas först som sist: detta är sannolikt en whisky som kommer dela upp folk i två läger, för och emot. Jag tycker detta är bland det bästa Box har släppt. Vid en jätteprovning med alla utgivna Box (and then some) höll jag denna som en av de allra bästa av alla 24 som provades. Vid ett sådant tillfälle blir det förstås mer en fråga om intryck än om att man verkligen provar whiskyn. Därför nu, en djupdykning.

Vad är Quercus I Robur, då? Det handlar om den första whiskyn i en serie där Box undersöker (och utbildar i) vad som händer med whisky som slutlagras på nyek av olika slag. (Nyek, om termen är obekant: fat som inte har använts för lagring av något innan kallas nyek, på engelska ofta för virgin oak.) För Quercus I Robur har man använt sig av 4,1 år gammal helt orökig whisky som lagrats på first-fill bourbon barrels – 200-litersfat – som sedan efter nedvattning till 55% slutlagrats i sju månader på 99 mediumplus-rostade och och ett hårt rostat ankare av ny svensk ek. Ankarna – 40-litersfat – kolades efter rostning. Är man som jag lagd åt det nördigare hållet är den där nedvattningen innan whiskyn fördes över till nyeken intressant: vid högre alkoholhalt utvinns andra dofter och smaker ur fat än vid lägre, och 55% är ovanligt låg alkoholhalt att använda för fyllning av fat. Att slutlagringen skett på så små fat är också intressant: i små fat ökas tempot i det där svåröversatta engelska ordet maturation – mognadprocessen, kanske?

Istället för att tala om svensk ek har Box som synes valt att gå snäppet nördigare till väga, och säga vilken ekart det handlar om: quercus robur. Mer information ned till varje enskilt fat som ingår i blandningen hittar man i vanlig ordning på Box eminenta hemsida. Quercus I Robur är buteljerad på 50,8% i flaskor på 50 cl som kostar 799 kronor. Upplagan ligger på 8229 flaskor och den släpptes på Systembolaget den 17 november förra året. Den är ännu inte slutsåld. Läs vidare →


12 februari 2018
av David Tjeder
Inga kommentarer

Mackmyra Svensk rök/Amerikansk ek

En ny utgåva från Mackmyra! Denna gång är det en rökig whisky ”with a twist”: whiskyn har uteslutande lagrats på ny amerikansk ek. För den som kan sin ek borde detta betyda en mer hejdundrande historia med kraftiga toner av vanilj och kola – tänk bourbon, som lagras på ny amerikansk ek. Whiskyn är en NAS men är sådär runt fem år gammal (i snitt), som Angela D’Orazio på Mackmyra förklarar i den här helt underbart nedtonade lilla reklamfilmen:

Mackmyra anger inte hur stora faten har varit, men gissningsvis handlar det om barrels på 190–200 liter. Någon ppm-halt anger inte Mackmyra; detta beror sannolikt på att de, unikt för svenska destillerier och nästan unikt för whiskybranschen, torvröker sin egen malt (med tillsats av enris som läggs ovanpå torven) och därmed inte gör ppm-mätningar. Svensk rök/Amerikansk ek är, som så ofta med Mackmyra, buteljerad på 46,1%, i en flaska på 70 cl. Den kostar 799 kronor på Systembolaget och släpptes nyligen, den 31 januari.

OK, då vet vi vad vi har att göra med – dags att prova!

Doft: Det är mer smutsigt och torvigt än rökigt, egentligen, och inte den där färska vaniljen som ny amerikansk ek brukar ge. Jag hittar varm asfalt, torviga toner av bränd jord, och en oväntat försiktig vanilj. Svaga toner av viol, som godiset Viol. Dova, nästan mullrande kryddor i botten. Bra mycket kaxigare än många officiellt utgivna ”myror”. Läs vidare →


30 januari 2018
av David Tjeder
Inga kommentarer

Troll

Berglagens destilleri, eller snarare Bergslagens independent bottler, fortsätter att i rask takt ge ut whiskies från det nedlagda destilleriet Grythyttan, vars lager de köpte 2016. Idag i mitt Glencairnglas: den tredje whiskyn i deras Väsenserie, Troll. Den släpps på Systembolaget den 1 februari. Priset är 995 kronor för en flaska på 50 cl, och alkoholstyrkan ligger på stadiga 58,7%. Troll är en NAS (om inte ålder månne anges på flaskans baksida), men all matematik säger att den liksom tidigare utgåvor i Väsenserien är 5 YO. För Troll har man blandat ett bourbonfat fyllt 2011 med ett par (eller, det står ”några” i informationen Bergslagen skickat mig) sherryfat fyllda 2012. Bourbonfatet var lättrökt till 16 ppm, ena sherryfatet också lättrökt, medan det andra låg på 50 ppm (eller om de nu var tre sherryfat?). Upplagans storlek är inte helt fastställd än utan ligger på runt 700, med möjlighet att buteljera lite fler om efterfrågan blir stor.

Doft: en härlig sherrymurrighet till en början: mosade mörka frukter som är svåra att skilja ut; russin, kanske aprikos. Och, faktiskt, regnvåt mossa. Jag hittar också gammalt läder och rejält med pigga kryddor. Det finns en ton här som av köttbuljong, och till min förvåning menar jag det på ett bra sätt. Fruktkaka, en sådan där tung engelsk typ; vaniljsås i bakgrunden. Röken, då? Jo, den finns här, definitivt, men det är mer åt det minerala, oljiga och lite smutsiga hållet – mer torv än rök, egentligen. De minerala inslagen är kraftiga. Doften är liksom ”stabbig”: mycket på en gång och reglagen står på full volym. Härligt skitig, kanske lite väl kaotisk.

Alltså, man bara måste älska de galna etiketterna i Väsenserien.

Läs vidare →


11 januari 2018
av David Tjeder
Inga kommentarer

Ett rökigt blindskott

För en tid sedan blindprovade jag några rökare från bloggarkollegan Micke Andersson. Här kommer mina noter från en av dem.

Doft: alkoholstark, smutsig rök; här finns nyskuren mynta, varm dieselmotor och blöt jord (tänk doften av en stor lövkompost), men också den där murriga buljongtonen av kokta grönsaker och rotfrukter som sällan gör en människa glad. Asfalt, också; tung doft, liksom lite slarvig och spretig. Det här är en whisky som inte riktigt har satt sig än, tycker jag; för ungt, helt enkelt.

Mickes bild kolla om jag kan kirra från nätet

Smak: inleds med sockervatten; följer så en tydlig rök och betydligt mer medicinala toner än i doften – sådär så att man tänker Laphroaig, nästan – och efter tio sekunder i gommen blir det intressantare med nyhyvlat virke, kolasås och grillad korv (!). Torvigt utan att vara särskilt rökigt. Läs vidare →


21 december 2017
av David Tjeder
3 kommentarer

När whiskymarknaden kraschar

Borde whiskysamlare som ser sin samling delvis som en investering oroa sig över whiskymarknaden? Borde whiskybranschen kasta en kritisk blick på den egna produktionen av whisky idag i relation till hur efterfrågan ser ut? Jag tror det; jag menar det. Jag är nästan bombsäker på det. För vissa väldigt speciella flaskor kommer det alltid att finnas en marknad av människor som är villiga att betala mycket pengar. De människorna är de som vill samla raritetswhisky, och de som är villiga att betala för att få smaka unik whisky. Jag har svårt att tro att en Brora buteljerad år 2000 kommer kosta sjuhundra spänn any time soon, om man säger så. Läs vidare →


30 november 2017
av David Tjeder
Inga kommentarer

Rökig whisky på rökigt fat = hm……

Det kom ett blindskott från vännen Kjell, ihop med annat han skickade. Jag var inte imponerad. Lite roligt hur oerhört offside jag var på alkoholhalten, dock! Här är mina noter:
Läs vidare →


29 november 2017
av David Tjeder
Inga kommentarer

Caol ila Exclusive malts 10 YO

En sak jag älskar med whiskyfôlk: vi delar passionen för whisky på sätt som gör oss lite sådär lagom galna. Så när jag fick tag på en single cask Port Charlotte var det naturligt att höra av sig till Micke Andersson bakom Facebookbloggen Mickes whisky – ett stort fan av Port Charlotte. Vill du ha ett sample på tio centiliter? frågade jag. Gärna, tyckte han, och undrade vad han skulle skicka tillbaka. Asch, skicka något bara, tyckte jag. Okej, sa han. Och skickade tre blindskott med siffror på, tillsammans med facit. Detta var ett av de samples han skickade, som jag alltså provade helt blint. Läs vidare →


9 november 2017
av David Tjeder
Inga kommentarer

En whisky från förr som inte alls är god

Det kom ett sample i posten från den härliga lurifaxen Micke Tiderman. Ingen information på sampleflaskan, bara ett hjärta. Här är mina noter.

Doft: otroligt försiktig, som en nästan helt neutral sprit som lagts på ekfat. Är detta ens whisky? Roslagens Eko hade de här tonerna av ett alltför rent destillat. Linolja; en aning av mörka frukter; solvarm fernissad mahogny (ja, jag har ägt träbåt, ber om ursäkt för lite skitnödig beskrivning). Måste ligga på 40%, det här, för hur mycket jag än aggressivt vrider runt whiskyn i glaset doftar det banne mig nästan ingenting. Russin som legat i vatten. Rätt mysko. Läs vidare →