Tjeders whisky

Bara whisky

30 november 2016
av David Tjeder
Inga kommentarer

The re-branding of Bladnoch

The lowland distillery Bladnoch was bought up by Australian entrpreneur David Prior last year. A little more than a year ago, I voiced skepticism concerning the future of Bladnoch (in Swedish, sorry). It seemed to me that Prior was more interested in brand development than in whisky per se. Bladnoch has now released its first two single malt expressions, in Australia. They will soon be launched in the UK market. With all my disdain for whisky packaging, I must admit that the two expresstions revealed – the NAS Samsara and the 15 YO Adela – are beautiful, design-wise. (The design has actually been known since February, but it’s not until now that we can really take a look at the – for the UK market – upcoming whiskies.) Läs vidare →


29 november 2016
av David Tjeder
4 kommentarer

Isle of lime shareholders edition

Det är alltid väldigt speciellt att få smaka de första dropparna som ett destilleri släpper ifrån sig. Gotland whisky har varit on stream sedan 7 maj 2012 . Nu har de just buteljerat sin första whisky, den helt ekologiskt producerade Shareholders edition, som bara går att beställa om du är aktieägare i bolaget. Whiskyn är buteljerad på den ovanliga alkoholstyrkan 47%, och upplagan är 5000 numrerade flaskor; en del flaskor finns också tillgängliga i barer och restauranger, så den exakta siffran är något över 5000. Jag kommer att återkomma med en sådär lagom nördig intervju med personerna bakom destilleriet. Flaskan och korken är stiliga (bild hämtad härifrån): Läs vidare →


23 november 2016
av David Tjeder
En kommentar

Är whiskyfat speciella?

När destillerier släpper whisky heter det ofta att just de här faten var väldigt speciella; att faten har utvalts och handplockats; inte minst sägs det ofta att de är ”rare”, ovanliga. Ordet ”cask” bär som en aura av magi omkring sig. Från en whiskynörds perspektiv har ofta ett fat whisky en alldeles särskid charm. Vid destilleribesök är lagerhusen nästan magiska: dofterna! Mängden fat! Precis all vätska i vart och ett av faten upplever i alla fall jag verkligen som något unikt. Sådana här bilder väcker hos de flesta whiskyintresserade en enorm längtan efter att bara få vara där den där snubben (det är i princip alltid en snubbe) är:

En drös med Glengoynefat. Känn suget!

En drös med Glengoynefat. Känn suget! Bildkälla: openroadtours.co.uk.

Men är ett fat med whisky verkligen så himla speciellt? Låt oss försöka betrakta faten i lagerhusen från produktionens perspektiv. Hur många fat fyller egentligen ett medelstort destilleri på ett år? Läs vidare →


22 november 2016
av David Tjeder
Inga kommentarer

Arran distillery: En presentation

I januari drog jag igång ett mycket ambitiöst projekt med destilleripresentationer på den här bloggen. Jag hann med Deanston, Knockdhu, Lagavulin, Scapa, Strathearn och Strathmill innan jag kände att jag behövde införskaffa ännu mer litteratur för att fortsätta projektet, som sedan rann ut i sanden. Det här är dessutom bloggposter som tar enormt mycket tid att researcha och skriva. Men nu när jag tänkte ge Arran distillery lite extra uppmärksamhet kände jag att det var dags att plocka upp den här tråden igen. Så, då kör vi – en presentation av Arran distillery!

Arran distillery: grundläggande basfakta
Ägare
: Isle of Arran Distillers
Grundat: 1993 (pannorna igång 1995).
Status: Aktivt (precis i skrivande stund håller de nya pannorna på att installeras, så inget mer kokas under 2016).
Kapacitet: 1,2 miljoner liter (före oktober 2016 var kapaciteten 750 000 liter).
Webbsida: https://www.arranwhisky.com.
Destilleriets egen ”fan group”: White stag community, https://www.arranwhisky.com/white-stag-community.
Facebooksida: Arran whisky, https://www.facebook.com/arranwhisky/?fref=ts.
Fan-based Facebooksida eller Facebookgrupp: ”Friends of The Arran Malt”, https://www.facebook.com/groups/897746937006743/?fref=ts.
Var ligger det? I byn Lochranza på ön Arrans nordsida; nästan rakt västerut från Glasgow.
Närmaste grannar: På ön Arran finns för närvarande bara Arran distillery, men närmast ligger i sydsydväst på fastlandet (halvön Kintyre) Campbeltown med sina destillerier Glen Scotia, Springbank och Glengyle; längre bort nästan rakt västerut ligger Islays sydliga destillerier Ardbeg, Lagavulin och Laphroaig; i sydsydost på fastlandet ligger graindestilleriet Girvan och maltjätten Ailsa bay.
Region/distrikt: Islands. Eller Highland, om man är traditionalist och inte anser att Islands är en riktig region.
Uttalas: [ar•ran]
Destilleriets namn betyder: det ligger på ön Arran, vilket tydligen betyder ”Place of peaked hills”.[1]
Whiskyn heter: Arran; Robert Burns. Man ger också ut blended whisky med namnen Robert Burns och Lochranza.
Core range/standardsortiment: mycket omfattande och i ständig förvandling. Just nu nämns på hemsidan 10 YO, 14 YO och 18 YO (även om 18 YO ännu inte riktigt kan räknas som core range); Madeira, Port och Sauternes cask finish; och två till NAS-whiskies, The Robert Burns single malt och Lochranza Reserve single malt. En 12 YO på fatstyrka ges också ut, och en rökig whisky med namnet Machrie Moor som ges ut både nedvattnad och i fatstarka versioner, med batchnummer. Det finns/har också funnits en 16 YO och en 17 YO, och en nästan gränslös mängd olika cask finishes.
Destillerichef: James MacTaggart.
SMWS-kod: 121 (hela 95 buteljeringar redan!). Läs vidare →


21 november 2016
av David Tjeder
En kommentar

Arran Amarone cask finish

Välkommen till den första av många bloggposter där jag – långsamt, Tjeder style! – provar mig igenom ett gäng Arran. Arran är ett destilleri som jag har vagt goda intryck av, utan att någonsin ha provat en droppe därifrån (det är en väldig skillnad mellan att smaka och att prova). En egen bloggpost om själva destilleriet utlovas också inom kort.

Varför så mycket Arran? Jag körde en liten omröstning på min Facebooksida om vad som skulle provas härnäst, och Arran vann. Jag var glad att Arran vann: jag är särskilt nyfiken på det destilleriet. Förra året var vi ett större gäng som köpte fyra fat hos destilleriet. Jag inhandlade då tolv buteljer från Arran och samplade upp till de personer som var med på faten. Jag ville lära känna destilleriet, helt enkelt. Jag har sedan dess smuttat i mig några samples, men alltså aldrig riktigt provat whiskyn. Nu blir det bot och bättring!

Läs vidare →


18 november 2016
av David Tjeder
En kommentar

Lagavulin 8 YO – en förtjusande brist på elegans

Lagavulin firar som ni säkert vet 200 år i år, med buller och bång och ett antal roliga buteljeringar. Den här åttaåringen släpptes vid en styrka på 48% för ett tag sedan i stor upplaga på Systembolaget och tog slut som en avlöning. Sociala medier var under en kort tid välfylld av bilder på hela kundvagnar av den här whiskyn, en del folk köpte på sig sådär en trettio flaskor. En stor eloge till Lagavulin (eller, Diageo som äger destilleriet) för att de satt ut åldern på den här buteljeringen! Hur lätt hade det inte varit för dem att släppa en NAS och ta ut ett högre pris? Flaskan finns fortfarande att få tag på för den som kan tänka sig att köpa buteljer från utlandet.

Läs vidare →


17 november 2016
av David Tjeder
Inga kommentarer

Glen Elgin 12 YO

Härom veckan blindtestade jag en intressant whisky tillsammans med andra över nätet. Här är mina noter, så pratar vi lite om whiskyn och destilleriet i efterhand.

Doft: Gräddigt/krämigt, både citrustoner (blodapelsin? liksom ”mörk” citrus); långt fram ligger i underbar balans honung och mörka frukter, typ krossade plommon kanske, och koncentrerad päronjuice. Men också något lite ”grövre” – jag associerar till jordgolv/jordkällare, men det är svårfångat. Det ligger liksom något skitigt under den snälla ytan. Aj lajk it! Mandel. Det finns något sött här som inte är honung som jag först skrev – jag tror det är vad folk menar när de säger barley sugar på engelska, en ton av spannmål-med-sötma som är härlig.  Något som bryter av mot grädden/krämigheten. Med vatten djupnar doften på ett fint sätt, det blir lite smutsigare, lite ekigare, med toner av mörka övermogna vindruvor. Trevligt. Läs vidare →


16 november 2016
av David Tjeder
Inga kommentarer

GlenDronach 12 YO Original

Säg GlenDronach, och den svenska whiskygemenskapen får sköna darrningar i spindelsinnet. Destilleriet som gjort sig känt för sina mastiga sherrybomber är verkligen omhuldat i Sverige. Jag har nu provat deras tolvåring (Original), en whisky som lagrats enbart på sherryfat av typerna PX (Pedro Ximénez) och oloroso. Denna whisky är varken kylfiltrerad eller färgad, och den är buteljerad på 43%. Så, då kan vi sätta punkt för de messerschmidtar som då och då drar slutsatsen att en whisky vilken som helst bara måste vara kylfiltrerad baserat enbart på att den buteljerats på under 46%. Jag har alltid funnit det argumentet något mystiskt. Bra så! Läs vidare →


15 november 2016
av David Tjeder
Inga kommentarer

Glengoyne 12 YO

Glengoyne är ett destilleri jag inte kan särskilt väl. Vid högre ålder blir den riktigt, riktigt najs. Deras entry level malt är tolvåringen. Till den används en blandning av sherry- och bourbonfat och den är buteljerad på 43%; en flaska går loss på 449 kronor på Systemet. Den version jag provade var buteljerad förra året, 2015.

Doft: väldigt neutralt och rent, med ett oväntat alkostick (oväntat eftersom styrkan bara är 43%). Russin. Mandlar. Torkad frukt – dadlar? – men de ligger rätt långt bak. En lite blaskig vanilj finns med här också. Det är en nedtonad doft. Ett tråkigt inslag är en svag, svag off-note av terpenin. Ingen tydlig sherrydominans, det måste vara nästan mer än hälften av den ingående spriten som legat på bourbonfat. Efter en tid i glaset: apelsin och apelsinzest. Det är väl inget större fel på detta, men…lite tråkigt. Vatten lockar fram de bourbonlagrade tonerna mer: mer av citrus och den där lite fadda vaniljen som varken skriker (säg bourbon) eller är ren som hos en färsk vaniljstång (säg Yamazaki 12 YO). Vi befinner oss precis på mitten av vägen. Läs vidare →


14 november 2016
av David Tjeder
En kommentar

Kilkerran 12 YO

Kilkerran 12 YO har anlänt! I augusti nådde Campbeltowndestilleriet Glengyle till sist fram till det mål de satt upp tidigt: efter en rad olika släpp i serien ”Work in progress” släpptes en ålderbestämd standardbuteljering på tolv år. Det finns mycket att säga om destilleriet, men låt oss köra noterna först. Denna deras första core range-buteljering är buteljerad på 46% utan kylfiltrering och färgämnen och kostar 559 kronor på Systembolaget. Priset är lilla skvätten högt i jämförelse med kontinentala priser (så lågt som £35/€50). Men spelar roll: 559 är den mer än definitivt värd. Detta, kära vänner, är en ruggigt bra whisky.

Nedtonad, enkel design. Tradionella metoder. Lågt pris. Prisbra whisky.

Nedtonad, enkel design. Tradionella metoder. Lågt pris. Inga färgämnen. Svinbra whisky. Jag är mycket glad att jag köpte mig en butelj av denna: it won’t be the last.

Doft: sjögräs, lätt ruttnande; vitpepparkorn; något slags nästan lite bränt gummi, starkt och långt fram, jag menar det på allra bästa sätt; nästan lite dieselångor; varken egentlig rök eller torv, men ändå en skitighet i botten som ligger och lurar. Väldigt ”campbeltownskt”: omodern whisky i gammal stil och helt klart en kusin till den ännu mer oborstade Springbank (jag är rätt bombsäker på att jag skulle ha gissat Springbank blint). Det finns också mer smeksamma inslag här, framför allt en fräsch blommighet som jag älskar. Hasselnötskräm. Många refillfat med i mixen, misstänker jag: inte bara för den bleka färgen utan också för att den inte på något sätt domineras av den där kraftiga vaniljen som ofta vrålar lite väl kraftigt i en del modern whisky. Detta är, som Serge Valentin på whiskyfun.com brukar skriva, ”distillate-driven whisky”. För att fortsätta skriva Swenglish är denna doft top notch: ruskigt bra. Med vatten: mer dieselångor, citrusfrukter; en hint av sötlakrits och sådana där vita kritor man ritar på svarta tavlan med (själva det vita kritstoffet). Läs vidare →