Tjeders whisky

Bara whisky

22 mars 2017
av David Tjeder
Inga kommentarer

Glenfiddich IPA experiment

Glenfiddich: ett destilleri jag kan dåligt och sällan smakar, men som överraskar mig positivt de få gånger jag provar dem. Den här whiskyn är en NAS, men om jag minns rätt från en Glenfiddichprovning jag gick på på Cinderella whisky fair sa provningsledaren att inga av deras fatexperiment är yngre än minst tio år. Den är buteljerad på 43%, slutlagrad förvånanvsvärt kort tid, i bara tolv veckor, på bourbonfat som först innehållit Glenfiddich, sedan IPA-öl. Smart drag: de som gjorde sitt IPA fick Glenfiddichlagrad IPA, tillbaka med faten och så häpp – IPA-lagrad Glenfiddich. Glenfiddich får i sitt material detta att låta som helt galet innovativt, något man får ta med en nypa salt; det är ju liksom en finish, bara i fat som är skvätten annorlunda än the usual suspects. Den här whiskyn släpptes i januari på Systembolaget och kostade 651 kronor. Jag hittar den inte längre på Systembolagets hemsida, så den måste ha sålt slut; den finns dock att få tag på från utlandet för den som så önskar. Läs vidare →


21 mars 2017
av David Tjeder
Inga kommentarer

Bowmore Vault Edition First release: Atlantic sea salt

Bowmore, äldsta destilleriet på Islay och ett av de äldsta i Skottland, lanserade i november 2016 den första begränsade whiskyn i en serie av fyra. De heter Vault Edition (eller, Vault Ed1°on om man ska vara lite petig) och den första har undertiteln Atlantic sea salt (eller First release, om man väljer den tråkigare tolkningen av etiketten); enligt uppgift ska de andra handla om torv, citrus och vanilj. (Oj vad jag vill driva med originaliteten i de valen, men ibland får en ge upp och inse att jag kanske inte direkt är den som vet allra bäst vad som säljer.) Det handlar om en NAS-whisky, alltså utan åldersangivelse, och den är buteljerad på 51,5%. En flaska kostar rätt saftiga 1003 kronor på Systembolaget, och samma lika på andra platser. Läs vidare →


20 mars 2017
av David Tjeder
5 kommentarer

Ardbeg Kelpie Committee release

Så har jag då fått möjligheten att prova den, årets Ardbeg-NAS-cirkus-vad-har-de-nu-hittat-på-till-Ardbeg-Day. Ardbeg Kelpie kommer liksom förra årets Dark cove släppas dels som Committee release (på 51,7%), dels som ”vanligt” släpp (på 46%). Det enda jag vet om denna whisky är vad som finns på etiketterna som registrerades i augusti förra året, och där står det ”virgin casks” på baksidan. Från Ryssland, kan tilläggas. Givetvis är det en NAS-are, det hör liksom till traditionen. Min gode vän Lars Cederbro reste nyligen runt i USA när denna släpptes och högg ett par flarror innan de tog slut. Stort tack till dig för samplet, Lars! Läs vidare →


15 mars 2017
av David Tjeder
Inga kommentarer

Chichibu heavily peated single malt newborn

Jag fick några blindskott från vännen Jonas Gyllenpanzar Stierna. Allt som stod på de små sampleflaskorna var alkoholstyrkan. En av dem tog jag igår. Detta låg på tossiga 61,4%, det var all information jag hade. Nu vet jag bättre, och du med för du har sett rubriken: en Chichibu heavily peated single malt newborn, närmare bestämt från fat nr 452/2009. Ichiro Akuto som grundade och driver Chichibu har gjort flera sådana här buteljeringar, av mycket ung maltsprit. Den som jag provade lades på fat i juli 2009, och buteljerades i oktober…2009. Det här är alltså sprit som i princip har studsat i fatet. Mycket rökigt recept på ett fat av nya amerikansk vitek (sannolikt kolat snarare än rostat givet hur det smakade). Det här är mina noter. Läs vidare →


13 mars 2017
av David Tjeder
Inga kommentarer

Mackmyra Tolv

Det här är en whisky jag så gärna hade älskat. Varje gång jag bloggar kritiskt om Mackmyra formligen rasar det in likes och en allmän Mackmyra-bashingfest inleds. Det finns en outtalad lag bland whiskyentusiaster att man liksom ska tycka illa om Mackmyra. Jag har varit kritisk till vissa saker de har gjort som destilleri bland annat vad gäller hanterandet av etikettering av whiskies och ett illa genomtänkt pressmeddelande om Thorslundkagge. Jag har samtidigt styvnackat försvarat flera av de whiskies de har lanserat. Deras utmärkta Svensk rök måste vara den i särsklass mest underskattade whiskyn i Sverige. (Bland whiskyentusiaster, märk väl, den lilla klick av oss som skriver och läser om whisky och hänger på Facebook och whiskyforum. Vi är inte representativa för whiskydrickare i Sverige generellt.) Själv finner jag den kanongod.

Läs vidare →


10 mars 2017
av David Tjeder
Inga kommentarer

Vad är en whiskys ålder?

En whiskys ålder är en mer komplicerad fråga än vad man först kan tro.

För whisky gäller att dess ålder avser den tid whiskyn har lagrats på ekfat som inte är större än 700 liter. Ålder anges alltid i hela år. Tid som whiskyn legat på en vat, jättefat på över 3000 liter, som används för marrying (ihopblandning av flera fat), räknas inte. Åldern på en whisky som är en vatting, alltså en blandning av whisky från olika fat – vilket gäller all whisky som inte är single cask – utgörs av åldern på den yngsta ingående whiskyn, oavsett om den färdigblandade whisky är single malt, blended malt eller blended whisky.

Är du med? OK, då kan vi börja nysta på djupet.

Läs vidare →


3 mars 2017
av David Tjeder
Inga kommentarer

Splittat fat

Splittade fat är fat som ges ut av flera olika oberoende buteljerare (nästan alltid två). Två olika firmor väljer alltså att dela på ett fat och ge ut whiskyn var och en för sig. Det är en ganska vanlig företeelse som tyvärr aldrig någonsin genomförs på ett tydligt och genomskinligt sätt. Istället anstränger sig många oberoende buteljerare för att på olika sätt dölja att den single cask de ger ut i själva verket inte är en buteljering av hela fatet. Döljandet kan genomföras på flera olika sätt: fatnumren kan ändras mellan utgåvor (många oberoende buteljerare använder sig av egna ”fatnummer”). Eftersom alkoholstyrkan som anges på en buteljering har en tillåten variation på +–0,3% i båda riktningarna kan man även buteljera ena halvan av ett fat med en falskt angiven alkoholhalt. Den andra halvan av ett fat kan också användas till blended whisky, eller till en vatting av flera andra fat. Detta, att hela fatet inte användes till just single cask-utgåvor, brukar inte i strikt mening betraktas som ett splittat fat.

Det är omöjligt att känna till omfattaningen av buteljerandet av splittade fat, eftersom de oberoende buteljerarna anstränger sig för att inte avslöja att det de buteljerat faktiskt inte är en unik whisky. Läs vidare →


2 mars 2017
av David Tjeder
3 kommentarer

Grythyttan Sherry darling från Bergslagens indepedent bottler

Grythyttan är Sveriges enda riktiga maltwhiskydestilleri som kokat sprit och sedan lagts ned.* Historien bakom destilleriet är sorglig, med ekonomiska oegentligheter och fatägare som kanske aldrig kan få sina privatfat buteljerade på grund av dålig koll från den gamla ledningens sida. Att Bergslagens destilleri – i sig ett fallerat försök att starta ett svenskt whiskydestilleri – köpte upp Grythyttans lager av mognande whisky 2016 kan faktiskt ses som en kulturgärning. Vad skulle annars ha hänt med de fat som fylldes under de få år Grythyttan var on stream?

Läs vidare →


1 mars 2017
av David Tjeder
Inga kommentarer

Tullamore D.E.W. Cider cask finish

För ett par veckor sedan blindprovade jag en whisky online ihop med den skarpa whiskyakademin Blindskottsklubben. Blindprovning är det enda vettiga sättet att verkligen på riktigt prova whisky: det smakar och doftar som det smakar och doftar och du har absolut inget annat att gå på än färg och dina egna intryck. Den här gången tyckte jag såhär.

Doft: Första intrycket är: murrigt! Rödvinsfat? Lätt överekat? Lite mysko i snoken tycker jag. Jag skulle ju ge fan i att hålla på och gissa men min första tanke är Arran på lite för konstifikt fat, typ Amaronevin. Så, nu ska jag gå till att leta noter istället! Dofter: apelsin, kola, blött trä. Mosad banan (om det är just banan), lite allmäna toner av övermogen frukt, kokta grönsaker. Det doftar inte riktigt whisky, tycker jag: som att någon lagt vodka på fat. Stökigt, liksom. Det är lite kalops över det hela, faktiskt. Typ mash (alltså i princip gröt) möter allmänt vinösa toner. Mineralt, skrev någon; jag tycker det är starkare, något metalliskt, som blött lite rostigt järn. [Kommentar i efterhand: doften var om inte horribel så i alla fall inte bra alls. Ta alla dessa noter och lägg ihop dem, och du har något hemskt i glaset.]

Det finns bättre saker att prova.

Smak: anländer mycket bättre än snoken, med vanilj, den där päroniga fräschören jag älskar i Glencadam 15 YO, svag blommighet en bit bak; sedan hittar jag hallon (!), örter, någonstans där bakom en lite smutsig ton som inte riktigt vill spela med de andra smakerna. [Här förundrades Frida Birkehede på Änglarnas andel i tråden vi provade i över att jag lät så positiv, varvid mitt svar blev:] Noterna lät bättre än hur det faktiskt smakar. Men smaken är avsevärt bättre än doften betyder inte i detta sammanhang att smaken är god, doften var ju bedrövlig. [Några i tråden misstänker att whiskyn vi provar är en blend:] Blend, ja. Kanske det? Jag hittar lite laktritstoner, vilket brukar betyda grain med i mixen.

Eftersmak: kort, svagt oljig. Vaga örter med pepprighet och touch av mynta.

Min sammanfattning under provningen: Jag trodde först inte 40% men nu har jag vattnat och det doftar och smakar riktigt rejält blaskigt, så jag går med majoriteten och säger 40%. Det är alltid roligt och intressant att prova sprit, men ingen höjdare, det här; snackar vi poäng ligger detta på under 70 för mig. Jag tycker det stora problemet med denna är karaktärsfattighet. Whisky kan vara asgod även när den viskar och är försiktig, så det är inte det, men den här är liksom överallt och ingenstans, med en strulig snok, bättre gom, halvgäspigt avslut.

Detta visade sig alltså vara Tullamore D.E.W. Cider cask finish, en NAS-whiskey gjord för taxfreemarknaden på 40%. Den var som synes ovan inget vidare alls (de officiella smaknoterna hittar du här). Denna whiskey är märkligt nog kategoriserad som blended malt i whiskybase, men är med 99% sannolikhet en blended. (På etiketten står bara Irish whiskey, och single malt är det inte eftersom singelmaltutgåvor av Tullamore D.E.W. tydligt markerar det.)

Det här var första gången jag provade Tullamore D.E.W. Jag har förstås smakat Tullamore Dew tidigare, men aldrig provat något från dem. Inte. Imponerad.


24 februari 2017
av David Tjeder
5 kommentarer

Inåthelvete med whiskybloggar

Jag fick för mig att whiskybloggar skulle inkluderas i min kommande whiskybok. Jag har därför samlat ihop sådär en 70–80 st och presenterat dem, ypperligt kort. Alla kommer ha ett eget uppslagsord i den kommande boken. Tanken har varit att täcka Norden någorlunda väl, och ha med lite större internationella bloggar. Någon liten petig detalj ska kollas upp. Jag har dålig eller nollkoll på instagram och twitter, och ruskigt dålig koll på bloggar som täcker bourbon och amerikansk whiskey, samt irländsk whiskey. Om du har tips på någon blogg på de områdena eller saknar någon bra blogg, hör gärna av dig.

Så, då kör vi, A till Ö eller snarare B till Ä – inåthelvete med whiskybloggar!

Best shot whisky reviews

Whiskyblogg på bestshotwhiskyreviews.com som drivs av Jan van den Ende sedan 2011.

The Chuck Cowdery blog

Chuck Cowdery är bourbonexperternas bourbonexpert, och hans blogg på chuckcowdery.blogspot.com har varit online sedan 2007.

Cask strength (blogg)

Cask strength var en blogg på caskstrength.net som drevs åren 2008–2015 av Joel Harrison och Neil Ridley. Till en början bloggare kom de att bli proffessionella whiskyskribenter och, i ypperligt liten skala, oberoende buteljerare. På Cask strength publicerade de kritiska artiklar om whiskybranschen och ett mycket stort antal smaknoter. De har numera grundat företaget World’s best spirits och bland annat skrivit boken Distilled ihop, samt gett ut whisky under namnet Exile casks. Ridley har även medverkat i flera upplagor av Ingvar Röndes Malt whisky yearbook. Läs vidare →